Ta del av allt innehåll på Aktuell Hållbarhet
Starta din prenumeration

Prenumerera

Torsdag28.05.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Debatt

Systemfel i byggupphandlingar saboterar för hållbarhetskrav

När det kommer till konkreta beslut vid byggen så försvinner ofta hållbarhetskraven. Det grundläggande problemet handlar om upphandlingsprocessen, skriver Johan Aspelin, vd för Golvbranschen.

Publicerad: 14 Maj 2020, 11:03

När det kommer till konkreta beslut vid byggen så försvinner ofta hållbarhetskraven. Problemet handlar om upphandling, menar Johan Aspelin från Golvbranschen.

Foto: Helena Landstedt TT


Inom bygg- och hantverkssektorn har det sedan många år pågått initiativ för att öka hållbarheten och på olika sätt förbättra miljöarbetet. En svårighet har varit att omsätta dessa krav i praktiken, så att det inte bara stannar vid vackra ord. 

Konsultföretaget Navet har på Golvbranschens uppdrag genomfört en enkät med totalt 130 bostadsbolag om hur hållbarhetsfrågorna hanteras i praktiken vid byggnadsarbeten. Resultatet visar att ambitionerna visserligen finns, men när det kommer till konkreta beslut vid byggen så försvinner ofta hållbarhetskraven. 

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Det grundläggande problemet handlar om upphandlingsprocessen. Eftersom de flesta byggkontrakt kommer till genom upphandlingar är det i dessa som hållbarhetskraven tas in. Kommer de inte med från början är det omöjligt att ta sådana hänsyn i ett senare skede. Emellertid räcker det inte att kraven tas in, de måste också bevakas och följas upp. 

När ett byggkontrakt är säkrat är tanken att det ska utföras enligt plan och så som specificerats i upphandlingen. Som bekant går det sällan till så. Saker händer, nya behov uppstår, omständigheter förändras. Byggplaneringen justeras. 

Det här skulle inte vara något större problem, om det inte var entreprenörer och underentreprenörer inblandade i flera led. Ansvaret faller då mellan stolarna. 

Hållbarhetskraven prioriteras ned, medvetet eller omedvetet. I vissa fall för att det saknas kunskap eller så brister kommunikationen mellan ansvariga. I andra fall är det tyvärr ett högst medvetet val, fusk helt enkelt. Även om orsakerna i många fall kan förklaras är det tydligt att branschens - och Sveriges - höga ambitioner på hållbarhetsområdet lätt kan nonchaleras. 

Den bild som framträder visar att det handlar om ett systemfel i upphandlingarna. Den offentliga upphandlingen i Sverige är extremt ”framtung”. Det är ofta väldigt mycket krav i anbudsfasen. Stora mängder dokument ska produceras och olika slags garantier ska uppfyllas. 

När upphandlingsbeslutet väl är taget blir beställaren desto mer osynlig. Då har denne fullgjort sin uppgift och backar tillbaka in i kommunhuset eller var den nu befinner sig. Att vara ute och på plats följa upp projektet eller på annat sätt försäkra sig om att beställningen levereras enligt plan förekommer inte alls i den utsträckning som behövs, åtminstone inte på den offentliga sidan. 

Upphandlingarna kan på detta sätt beskrivas som ett slags teater som de inblandade parterna sätter upp. Den som lyckas repetera in de obligatoriska replikerna och kan framföra dem på ett trovärdigt sätt får rollen. Problemet är att byggen inte fungerar som skådespel. En skådespelare har levererat när föreställningen är klar. Byggnader ska stå och ha sin funktion under flera decennier. Det förväntar sig både beställaren och de som betalar för det färdiga resultatet. 

De krav som ställs i en upphandling har till syfte att säkerställa att de egenskaper som beställs också levereras. Tanken är god, men i praktiken blir resultatet det omvända. Den entreprenör som är mest förslagen och utan skrupler kan presentera det mest fördelaktiga anbudet vinner. Leverantören får sedan mer eller mindre fria händer eftersom kontrollen är så eftersatt. Denne kan då anlita underentreprenörer där ansvaret brister eller använda material som inte möter beställarens krav såsom de angetts i upphandlingen. 

Vi försöker från branschens sida göra så mycket det går för att hålla rent, trots de svårigheter som upphandlingsprocesserna skapar. Ansvaret ligger dock främst hos den som har makten, hos byggherrarna som betalar för projekten. 

En kommun som ska bygga en skola finansierar den och har alla möjligheter att styra över utförandet. Förutom att ställa hållbarhetskrav i själva upphandlingsfasen, måste kommunen ha en tydlig plan för hur leveransen av de ställda kraven ska säkerställas. Ingen annan aktör kommer att göra det jobbet åt kommunen. 

Krav utan kontroll fungerar sällan. I ett läge där hållbarhetsförväntningarna är höga i samhället måste hållbarhetsleveransen förbättras så att hållbarhetsgapet minskar. 

Johan Aspelin,
vd Golvbranschen, GBR

Dela artikeln:

Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.