Träd i betesmarker bra för både klimat och biologisk mångfald

EU-kommissionen har gett den svenska regeringen bakläxa för hur den tänker beakta miljö och klimat inom ramen för unionens jordbrukspolitik 2023–2027. Kommissionen anser att de svenska ambitionerna är för låga när det gäller att skydda den biologiska mångfalden och begränsa klimatförändringen. Man vänder sig bland annat mot att den svenska planen inte innehåller några åtgärder för att minska kreaturens utsläpp av växthusgaser samtidigt som den innehåller stöd till nötkreaturshållningen. Kommissionen uppmanar Sverige att beakta träds, träddungars och skogs betydelse för både biologisk mångfald och kolinlagring som bidrar till att begränsa klimatförändringen.

Att planen innehåller nötkreatursstöd, som syftar till att ge lantbrukare möjligheter att behålla en lönsam mjölk- och nötköttsproduktion, bör inte kritiseras då Sverige är mycket importberoende av både mjölkprodukter och nötkött. Ökad självförsörjning av viktiga livsmedel bör eftersträvas i en orolig värld. För att tillgodose kommissionens önskemål om att stärka den biologiska mångfalden krävs också mycket kreatur i våra betesmarker. 

”En rapport från Jordbruksverket 2011 visade att växande och därmed kolinlagrande träd i betesmarker kan kompensera betesdjurens utsläpp av växthusgaser.”

En rapport från Jordbruksverket 2011 visade att växande och därmed kolinlagrande träd i betesmarker kan kompensera betesdjurens utsläpp av växthusgaser. Fram till 2004/05 var Sveriges betesmarker också en kolsänka men de blev därefter en kolkälla. Denna klimatmässigt oönskade förändring kan förklaras av stormarna Gudrun (2005) och Per (2007) som gjorde att mycket träd blåste ner i bland annat betesmarker. Några år därefter fanns dessutom begränsningar för hur mycket träd det fick finnas i betesmarker för att få gårdsstöd. Detta gjorde att många lantbrukare av ekonomiska skäl tvingades avverka träd i sina betesmarker. Dessa avverkningar hade övervägande negativa effekter för naturvården enligt en rapport från Jordbruksverket.

”Det gjorde att många lantbrukare av ekonomiska skäl tvingades avverka träd i sina betesmarker.”

Växande träd är troligen det enda sättet att förena ökad kolinlagring och med rik biologisk mångfald i betesmarker. Att öka kolinlagringen i marken genom produktionshöjande kvävegödsling skulle skada den biologiska mångfalden.

Det finns alltså både klimat- och naturvårdsmässiga skäl att plantera nya träd i betesmarker för att ersätta nedblåsta och nedhuggna träd. Planterar man björk och ek kommer det även långt i framtiden att finnas björk- och ekhagar. Dessa försvinner annars i takt med att nuvarande träd blir gamla och dör. För att säkerställa ekonomiskt hållbar hävd av små biologiskt rika betesmarker kan det dessutom vara nödvändigt att utvidga dem till intilliggande skog som i många fall varit jordbruksmark som lagts ner och beskogats sedan andra världskriget. Gallras sådana skogar till trädklädda betesmarker så kan slumrande naturvärden återuppstå, men samtidigt förloras kolinlagring. Denna klimatmässiga nackdel kan kompenseras genom plantering av snabbväxande skog på nedlagd jordbruksmark som nu ligger oanvänd och saknar ekonomiska förutsättningar återupptagen matproduktion. 

För att på bästa sätt uppfylla Sveriges livsmedels-, klimat- och biodiversitetsmål fordras både nötkreatursstöd och klimatersättning till plantering av träd i betesmarker. På nedlagd jordbruksmark, som saknar förutsättningar för återupptagen matproduktion, fordras också klimatersättning för skogsplantering och/eller strikt tillämpning av skogsvårdslagens krav att outnyttjad mark aktivt skall beskogas. 

Karl-Ivar Kumm
Docent i lantbruksekonomi, SLU Skara