Utan natur ingen stad – nu krävs tydliga riktlinjer i stadsplaneringen

I november antog Nordiska ministerrådet en deklaration om naturbaserade lösningar. Det är ett åtagande som nu ska förverkligas av stadsplanerare i hela Norden. Därför måste våra politiker och ledare ge förutsättningarna för det – trots att många allmänna val ligger mellan beslut och resultat.

Vi har inte många år på oss om vi ska kunna nå målet om 1,5 graders temperaturhöjning – somliga menar att det redan är för sent. Därför är naturbaserade lösningar – eller ekosystemtjänster som de också kallas – så viktiga. Det är en åtgärd som både minskar klimatpåverkan och mildrar effekterna av klimatförändringarna. 

I de allra tidigaste skedena av stadsplaneringen riktas fokus mot antal bostäder, vägar, avlopp och elförsörjning – all den teknik som gör att en stadsdel fungerar. Men vi förbiser den viktigaste dimensionen.

Stadsnatur måste vara den mest grundläggande pusselbiten när vi planerar nya stadsdelar. Den kan inte adderas i slutet när vi redan bestämt hur många hushåll, restauranger och parkeringsplatser som ska få plats, utan något som ger förutsättningarna för desamma. Bara om vi ger naturen den tid och det utrymme som den behöver för att fungera, kan den läka de sår som vi människor åsamkar den. Bara då har vi en chans att mildra effekterna av klimatförändringarna. Och det är den vägen Nordiska ministerrådet nu uppmanar oss att ta.

Den kan inte adderas i slutet när vi redan bestämt hur många hushåll, restauranger och parkeringsplatser som ska få plats,

Fördelarna är många. Den mest uppenbara är att träd och växter tar upp koldioxid och lagrar den, samtidigt som de binder luftburna partiklar. Träd sänker också temperaturen i staden, ett behov som kommer att öka när värmeböljorna blir fler och kommer tätare. Betong och asfalt absorberar värmen och håller den kvar mellan husen. Detta äventyrar hälsan för dem som är särskilt känsliga, som barn och äldre. Men skuggan från träden och avdunstningen från bladen gör att det kan vara två-tre grader kallare i en park än på omkringliggande gator. Nyligen uppmärksammade en studie i the Lancet, i vilken forskare funnit att drygt 2600 dödsfall i 93 europeiska städer kunnat undvikas med den här metoden.

Det är också väldokumenterat att naturen läker sår i vår mentala hälsa, i en tid då psykisk ohälsa är ett galopperande problem. Och när nu mer än hälften av jordens befolkning bor i städer, har vi helt enkelt inte råd ur vare sig ett mänskligt eller ett samhällsperspektiv att inte använda alla till bruks stående medel för att vända denna utveckling.

Problemet är att naturbaserade lösningar tar plats och tid. Till exempel kan man, som en kommun i Stockholmsområdet, använda fytoremediering – att rena PFAS ur grundvattnet med hjälp av träd. Det kommer att ta uppåt 50 år, det vill säga ett helt arbetsliv och mer än 12 gånger en mandatperiod. I gengäld har man tagit hand om problemet permanent och inte skjutit upp det till kommande generationer. I Odense i Danmark har man nyligen gjort om en stor infart till en grön stadsgata. Det kräver plats för träd inte bara i markplan, utan även under jorden där trädens rötter ska samsas om utrymmet med avlopp och elkablar. För att lyckas gäller det att se den stora bilden. 

I Odense i Danmark har man nyligen gjort om en stor infart till en grön stadsgata

Så länge kraven inte ställs i stadsplaneringen – i markanvisningar, detaljplaner och styrdokument - kommer vi bara att få små, isolerade satsningar som blir till tomtebloss. För att vi ska fullgöra det åtagande som FN:s klimatmål och Nordiska ministerrådets resolution ålägger oss måste vi göra det storskaligt, konsekvent och långsiktigt. 

För politiker och ledare finns det alltid många bränder att släcka i nuet – den avlägsna framtiden får ofta skjutas på just framtiden. Men vilken framtid blir det? Ställ höga krav i stadsplaneringen nu. Om 50 år vet vi om det räckte.

Per Axelsson

Susanne Grunkin

Landskapsarkitekter på Arkitema