”Utveckla reduktionsplikten för ett starkare Sverige”

Sveriges tillträdande regering står inför en tredubbel utmaning. Hushållen och företagen måste skyddas mot skenande priser, trygg energiförsörjning måste garanteras och klimatkrisen måste hejdas. Reduktionsplikten är en viktig del av svaret på alla tre – den bör utvecklas, inte monteras ner. 

Reduktionsplikten för klimatpåverkan från transportsektorns fossila drivmedel infördes 2018 med stöd av alla de sju partier som står bakom de svenska klimatmålen. För aktörer inom förnybara drivmedel skapades en successivt växande marknad och bränslebolagen såg fördelarna med den förutsägbarhet kring spelreglerna som så ofta saknats, liksom möjligheten att välja kostnadseffektivaste sätt att nå målet. Andra länder som Tyskland har också kvot- eller reduktionspliktssystem och EU har liknande krav, vilket ger förutsättningar för kostnadseffektiv utsläppsminskning.

”Reduktionsplikten fick bära hundhuvudet för de kostnadsökningar på drivmedel som följde av Putins anfallskrig mot Ukraina.”

Därför var förvåningen stor när det tidigare tämligen anonyma instrumentet blev en högprofilerad fråga i den gångna valrörelsen. Reduktionsplikten fick bära hundhuvudet för de kostnadsökningar på drivmedel som följde av Putins anfallskrig mot Ukraina. Reduktionsplikten höjdes den 1 januari 2022 från 6 till 7,8 procent för bensin och från 26 till 30,5 procent för diesel. Det innebar en viss kostnadsökning, då de hållbart producerade förnybara drivmedlen ännu har en relativt hög produktionskostnad. Men den kraftiga kostnadsökningen som fick politiken att reagera kom efter krigsutbrottet den 24 februari. Minskad tillgång på gas och olja drev upp priserna till aldrig tidigare skådade nivåer. Till detta kommer höga svenska drivmedelsskatter, den högsta momsen i EU, försämrad växelkurs för den svenska kronan samt kostnadsdrivande miljökrav på biodrivmedel. Politiken svarade i bred enighet med att sänka drivmedelsbeskattningen och till EU-kommissionen ansöka om att få sänka energiskatten under lägsta tillåtna nivå – men också med att frysa reduktionsplikten på 2022 års nivå. Vänsterpartiet och de fyra partierna på Kristerssons sida ville alla gå längre, med en kraftfull minskning av reduktionsplikten – även om det från flera håll betonades att sänkningen skulle vara tillfällig.

I en intensiv valrörelse där varje mandat kan vara avgörande, ska enskilda utspel inte alltid tas bokstavligen. Viljan att lätta kostnadsbördan för hushåll och företag är central, särskilt efter den senaste tidens våldsamma prishöjningar på el. Legitima förväntningar på den nya regeringen som ska tillträda är att det sker på ett sätt som gynnar svenskt näringsliv och hushåll och samtidigt bidrar till att Sveriges klimatmål nås. 

”Legitima förväntningar på den nya regeringen som ska tillträda är att det sker på ett sätt som gynnar svenskt näringsliv och hushåll och samtidigt bidrar till att Sveriges klimatmål nås.”

Den 15 september publicerade Energimyndigheten sin sedan länge aviserade kontrollstation för reduktionsplikten. Dessa ska vart tredje år utvärdera den hittillsvarande utvecklingen och föreslå korrigeringar för att målen ska nås. Kontrollstationen visar att klimatmålet blir ytterst svårt att nå utan en reduktionsplikt ungefär på dagens nivå; en påskyndad elbilsomställning räcker exempelvis inte för att kompensera för en kraftigt höjd klimatpåverkan från drivmedlen. 

Energimyndigheten föreslår en rad förändringar för att reduktionsplikten ska ge beslutad nytta till minsta möjliga ansträngning och kostnad. Reduktionsnivån för bensin föreslås åren 2025–2030 frysas på 14 procent medan dieselns mål för 2030 höjs till 75 procent mot tidigare 66 procent. Regeringen bör skicka ut dessa förslag på remiss, med ett tydligt uttalande att reduktionsplikten ska utvecklas, inte avvecklas. Detta av fem starka skäl:

1. Mer fossilt ökar risken för prischocker. Sänks reduktionsplikten så ökar andelen fossilt i bensin och diesel, och exponeringen mot råoljepriset förstärks. Med en successivt stigande reduktionsplikt minskar beroendet av rysk och annan fossil olja steg för steg, med stabilare och mer förutsägbara priser som följd. Dessutom ökar inblandningen av inhemska biodrivmedel Sveriges försörjningstrygghet i en mer orolig värld. 

2. Sänkt reduktionsplikt riskerar utveckling av landsbygd och näringsliv. Reduktionsplikten handlar inte bara om klimatpolitik, utan mycket om en framsynt industripolitik för att gynna jobb, innovation, landsbygd och investeringar i en framväxande biodrivmedelsindustri. Det planeras mångmiljardinvesteringar i svensk biodrivmedelsproduktion som baseras på råvara från skogsrester, jordbruk och avfall. Utan en stabil politik och reduktionsplikt riskerar satsningarna att gå om intet.

3. Mindre förnybart ger högre klimatpåverkan – eller högre kostnad. Även år 2030 har reduktionsplikten sju gånger större klimatnytta än alla elbilar, eftersom vartenda motorfordon, varje liter drivmedel bidrar till att målet nås. Sänks reduktionsplikten till EU:s miniminivå beräknas klimatpåverkan öka med 67 miljoner ton fossil koldioxid, vilket enligt såväl Energimyndigheten som Naturvårdsverkets kräver mycket omfattande andra satsningar för att nå transportsektorns klimatmål. Dessa skulle närmast oundvikligen vara dyrare då dagens system kostnadseffektivt nyttjar ett befintligt distributionssystem, drivmedlen används i befintliga fordon och de ansvariga får uppnå målen på det sätt som kostar minst. 

4. Sänkt reduktionsplikt riskerar ge bränslebrist. Biodrivmedelsproducenter planerar sin produktion utifrån fattade beslut, särskilt när de tagits i så bred enighet som reduktionsplikten. Om den sänks till EU:s miniminivå krävs 1,5 miljoner ton fossil diesel extra för att ersätta minskningen av förnybar diesel. Sker det samtidigt med att EU-sanktionerna mot rysk olja slår igenom blir det svårt att få tag i sådana volymer och stigande priser eller brist kan inte uteslutas.

5. Utsatta grupper gynnas av riktade stöd. Finansdepartementets opolitiska tjänstemän konstaterar i sin promemoria att andra åtgärder än sänkt reduktionsplikt bättre gynnar de mest utsatta, till exempel skriver de att ”Bostadsbidraget är en träffsäker förmån för hushåll med svag ekonomi.” Riktade stöd kan också ges till bilberoende hushåll i glesbygd, till åkerinäringen, kollektivtrafiken samt jord- och skogsbruket. 

Slutligen: Vi behöver politik som vi kan lita på. Den gångna mandatperioden var minst sagt ryckig, och vi delar den troligen tillträdande statsministerns önskan om ökad tydlighet. Det gäller också specifikt för klimatområdet, som kännetecknats av bonusar som införts och tagits bort, statsmedel som tagit slut och fyllts på, tekniska lösningar som varit inne ena dagen och ute nästa. Det positiva undantaget har varit just reduktionsplikten, med i förväg kända, årliga justeringar fram till år 2030 och kontrollstationer vart tredje år för att säkerställa att målet nås.

Den tillträdande regeringen bör utveckla reduktionsplikten, inte urholka den. För ett starkare Sverige i oroliga tider, för tryggare hushåll och näringsliv och för det klimatledarskap omvärlden behöver. 

Alarik Sandrup
Näringspolitisk chef, Lantmännen

Fredrik Landegren
Vd, TRB Sverige AB 

Gustav Melin,
Vd, Svenska Bioenergiföreningen

Karin Varverud
Hållbarhetschef, Energifabriken

Lars Lind
Vd, Adesso BioProducts AB

Magdalena Streijffert
Chef Public Affairs, Neste Sverige

Mattias Goldmann
2030-sekretariatet

Per-Arne Karlsson
Direktör Public Affairs St1 Sverige

Fotnot:
Energimyndighetens rapport Kontrollstation för reduktionsplikten 2022 kan laddas ner här.