Vi kan få bort koldioxiden – men behöver hjälp

Om vi inte ska förlora kampen mot klimatförändringarna och om våra barns framtid så måste vi agera nu och i dag. Vi måste göra det rätta, vi måste göra det fullt ut och utan att tveka. Därför måste stödet till avskiljning och lagring av koldioxid, så kallad CCS-teknik, öka.

Sverige vilar på en stolt tradition i form av vår ansvarsfulla och ambitiösa miljöpolik. Gång på gång har våra politiker satt Sverige på den internationella miljökartan. Så har vi hanterat markförsurning, ozonhål och klorutsläpp och samtidigt skapat arbetstillfällen och exportintäkter. Det har varit Sverige när Sverige är som bäst, sprunget ur en förmåga att göra det rätta utan att tveka.

Denna förmåga har aldrig varit så viktig som i dag. Budskapet i den rapport som FN:s klimatpanel IPCC nyligen släppte är glasklart: Kampen mot klimatförändringarna och hotet mot våra barns framtid kan inte vänta.

Kampen rör hela samhället och kanske särskilt bolag som Öresundskraft. Här finns en av utsläppspunkterna för koldioxid, nämligen de kraftvärmeverk som är så viktiga för värme, el och för avgiftning av samhällets avfallsströmmar. Här finns samtidigt möjligheten att frigöra samhället från fossila utsläpp.

Här finns också en paradox. Den plast som vi energiåtervinner ger stora fossila koldioxidutsläpp då den förbränns. Alltså borde vi inte elda plast. Men den bistra sanningen är att merparten av all plast i samhället inte återvinns på annat sätt. Den avfallsförbränningsskatt som skulle öka materialåtervinningen och minska utsläppen av växthusgaser, styr inte bort plast från förbränning. Det har många, inklusive Skatteverket, konstaterat. Resultatet blir att plast förbränns, hamnar på deponi eller ännu värre, i vår natur och våra hav. Tills fungerande plaståtervinning och biobaserad plast finns, så är energiåtervinning genom förbränning det bästa alternativet.

”Tills fungerande plaståtervinning och biobaserad plast finns, så är energiåtervinning genom förbränning det bästa alternativet.”

Men fortfarande måste koldioxiden bort och sedan 2019 undersöker vi möjligheterna att avskilja koldioxid med så kallad CCS-teknik vid Filbornaverket i Helsingborg. I den statliga utredningen ”Vägen till en klimatpositiv framtid” pekas CCS ut som en av de åtgärder som Sverige bör prioritera – och enligt utredningen är det bråttom. Utredningen konstaterade också att det inte kommer att ske utan omgående och beslutsam handling från statens sida. Merkostnaderna för avskiljning, transport och lagring är nämligen stora, allt för stora för att bäras av enskilda aktörer.

Men regeringen svarar med småpengar. 400 miljoner kronor ska årligen avsättas för CCS. Den summan räcker knappt till ett avfallsbaserat verk om året eller runt 300 000 ton koldioxid. Det är en sjundedel av Energimyndighetens ursprungliga förslag om två miljoner ton årligen. Eller annorlunda uttryckt: Regeringens förslag innebär att det tar sju gånger så lång tid att nå den minskning som den egna expertmyndigheten rekommenderar.

”Regeringens förslag innebär att det tar sju gånger så lång tid att nå den minskning som den egna expertmyndigheten rekommenderar.”

Vi vet att CCS är en viktig del av svaret och därför arbetar vi vidare med frågan. Men det är ett arbete som kan visa sig vara förgäves om inte stödet och ambitionerna från samhället stärks. Nu behöver vi och många andra ett omfattande investerings- eller driftsstöd från det samhälle som inte förmått att skapa slagkraftiga alternativ till förbränning av plast.

I gengäld lovar vi att få bort koldioxiden och att tillsammans med akademin och andra intressenter inrätta ett kunskapscenter för att dela med oss av våra erfarenheter. Här finns en möjlighet att göra rätt tillsammans och forma CCS till ännu en svensk, miljöpolitisk framgångssaga. Låt oss ta den.

Anders Östlund
Vd Öresundskraft