Är cementbristen redan löst?

På onsdagen hände två intressanta saker i fallet Cementa. Dels berättade Naturskyddsföreningen att om regeringen ger bolaget tillstånd enligt den tillfälliga Cementa-lagen så kommer organisationen att överklaga beslutet till Högsta förvaltningsdomstolen. Dels beslöt regeringen att än en gång utreda omfattningen av cementbristen.

Beskedet från Naturskyddsföreningen är intressant, eftersom miljörättsprofessor Jonas Ebbesson tidigare sagt till Aktuell Hållbarhet att om regeringens beslut överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen så kommer domstolen sannolikt att upphäva regeringens beslut. Ett sådant beslut kan varken regering eller riksdag ändra på.

Att det troligen skulle bli så beror enligt Jonas Ebbesson på liknande skäl som Naturskyddsföreningen framhåller i en debattartikel i Dagens Nyheter i onsdags. Det handlar om att hela grunden för miljölagstiftningen urholkas om regeringen kör över domstolsbeslut genom att ändra lagstiftningen för ett enskilt företag i ett enskilt ärende.

Lagrådet, som delvis består av samma ledamöter som sitter i Högsta förvaltningsdomstolen, sågade regeringens förslag på Cementa-lag bland annat med hänvisning till att risken måste beaktas för att lagstiftaren ”skadar tilltron till det svenska rättssystemet liksom respekten för den grundläggande uppgiftsfördelning mellan riksdagen och regeringen som kommer till uttryck i regeringsformen.” Ja, ni känner igen tongångarna från när frågan om Polens politiskt tillsatta domstolar kommer på tal. Enligt Naturskyddsföreningens chefsjurist Oscar Alarik och generalsekreterare Karin Lexén är det ”anmärkningsvärt att Cementa-frågan kunde få sådana proportioner att riksdagens alla partier valde att runda grundlagen. Detta är en varning om att hoten mot vårt rättssamhälle ligger närmare än vi tror och att skyddet för både grundlagar och miljön måste göras betydligt mer robust”.

Regeringens nya Cementa-utredning, som alltså tillsattes på onsdagen, ska komplettera de analyser som regeringen tidigare beställt. Uppdraget är att senast sista maj nästa år presentera en kartläggning av efterfrågan på cement, tillgången till kalksten och cement samt de logistiska förutsättningarna för import.

Frågan som infinner sig är hur cementbristen ska lösas om den skulle uppstå redan nu i höst, långt innan utredningen presenterat sitt resultat – med tanke på att Cementas tillstånd löper ut den 31 oktober och att väldiga brösttoner använts för att beskriva den katastrofala situation som då kan infinna sig om inte regeringen beviljar Cementa tillstånd enligt den specialskrivna lagen.

På onsdagen framförde Naturskyddsföreningen också i ett pressmeddelande att problemet med cementbrist ser ut att redan vara löst. I veckan har jag ägnat mig åt att försöka reda ut om det påståendet stämmer. För om det nu är så, varför ska då regeringen fatta beslut som riskerar att underminera svensk miljörätt för lång tid framöver?

Faktum är att i september berättade Cementa att man slutit avtal med Nordkalk om att transportera kalk från Nordkalks närliggande kalkbrott i Storugns till Cementa i Slite. Den här verksamheten kräver inte något miljötillstånd utan endast en anmälan till länsstyrelsen. I förra veckan lämnade bolaget in två anmälningar om transport av kalkstenen, dels för tiden innan och dels efter att det nuvarande tillståndet löper ut den 31 oktober. Anmälan som gäller tiden efter den 31 oktober behövs inte om regeringen medger tillstånd från den 1 november. Verksamheten gäller en mindre del av den kalk Cementa säkrat genom avtalet med Nordkalk. 

– Även om regeringen ger tillstånd uppfattar vi att de tänkt sig att ta emot sten från Nordkalk. Om regeringen inte ger täkttillstånd kan de ändå anmäla krossverksamheten, med transporterna som följdverksamhet, till oss, sade Åke Mauritzson, miljöskyddshandläggare på Länsstyrelsen i Gotlands län, i veckan till Aktuell Hållbarhet.

Men Cementas hållbarhetschef Karin Comstedt Webb säger i Aktuell Hållbarhet att det här skulle vara en sämre lösning även från miljösynpunkt – trots att Nordkalks täkt ligger endast en och en halv mil bort. 

Påståendet om att cementbristen ser ut att redan vara löst bemöter hon med att det ”i skrivande stund inte finns någon trygghet i ”att kunna tillgodose efterfrågan på cement i Sverige, ”trots att volymerna finns i Storugns”. 

– För Cementas del är det naturligtvis oerhört mer ekonomiskt fördelaktigt att bryta kalken i sin egen täkt än att köpa den från Nordkalk. Det kan förstås vara ett skäl till att man försöker framställa svårigheterna för större än vad de är, säger Oscar Alarik till Aktuell Hållbarhet.

Något Karin Comstedt Webb bemöter med att ”Det säger sig självt att Cementa inte har någon vinning i att ´hålla inne med cement´ och inte leverera utifrån sina åtaganden till alla bygg- och infrastrukturprojekt över hela landet”. Hon säger också att det är ”en mycket verklighetsfrånvänd beskrivning” att ”tro att lämna in en snabb anmälan till myndigheterna ens finns som alternativ”.

Ja, vad tror ni själva? Är det lättare för regeringen att låta Länsstyrelsen på Gotland skyndsamt hantera en anmälan från bolaget om krossverksamhet och transportverksamhet? Eller är det lättare för regeringen att ta debatten om att man kör över domstolar och urholkar miljölagstiftningen – och sedan ändå få tillståndet stoppat i Högsta förvaltningsdomstolen?

Det ska bli spännande att se om Cementa inom kort nödgas lämna in en ny anmälan till länsstyrelsen, som gör det möjligt för bolaget att transportera och krossa hela en avtalade volymen, och därmed tillgodose Sveriges hela behov av cement.