Ta del av allt innehåll på Aktuell Hållbarhet
Starta din prenumeration

Prenumerera

Onsdag28.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Fredagskommentar

En strålande framtid

Publicerad: 16 Oktober 2020, 13:10

Kärnavfallet kommer att stråla i 100 000 år.

Foto: Needpix

I veckan röstade Östhammars kommun ja till att ta emot kärnavfall. Det kommer att vara radioaktivt i hundra tusen år.


På 1970-talet var det oljekris och regeringen beslutade att bygga ut kärnkraften för 500 miljarder kronor. Bara 50 år senare står vi här med 7 000 ton högaktivt kärnbränsle som kommer att vara fullkomligt och oåterkalleligen livsfarligt i minst 100 000 år. 

Hundra tusen år, går det ens att ta in? Om vi går tillbaka lika länge i historien når vi halvvägs till den punkt där den moderna människan utvecklades i Afrika. När denna människa nådde Europa för 40 000 år sedan levde den sida vid sida med neanderthalarna. Finns det ens någon framtidsforskare som vågar gissa vad som försiggår på jorden om 100 000 år?

I veckan röstade politikerna i Östhammars kommun för att bli den första ort i världen som frivilligt åtar sig att ta emot det radioaktiva avfallet för så kallad slutförvaring under jord. Jag säger så kallad för att det fortfarande inte är klart om tekniken räcker för att innesluta avfallet eller om avfallet kommer att läcka ut och orsaka strålskador hos människor, djur och växter och eventuellt andra framtida varelser. 

Beslutet i Östhammar föregår den juridiska processen där det är regeringen som ska fråga kommunen om den vill eller inte vill utnyttja sin kommunala vetorätt mot att ta emot avfallet, innan regeringen beslutar om tillåtlighet till kärnbränsleförvaret. Efter det frivilliga beslutet i Östhammar ligger riksdagspolitiker på för att regeringen ska besluta i frågan. 

Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning, paraplyorganisationen MKG, är kritisk till beslutet i Östhammar och menar att de förtroendevalda riskerar att ha tagit sitt beslut på felaktiga grunder. Detta eftersom det fortfarande finns en betydande vetenskaplig kontrovers om den så kallade KBS3-metoden är tillfredsställande. Det vetenskapliga underlaget kring kopparkapslarnas funktion ifrågasätts nämligen av både mark- och miljödomstolen och det av regeringen tillsatta Kärnavfallsrådet.

Rent tekniskt handlar det om försök som visar att kopparkapslarna rostar mer än man trott. Strålskyddsmyndigheten tittar på problemet men är övertygad om att problemet kommer att kunna lösas. 

Men hallå! Hundra tusen år. Då måste man faktiskt gå till botten med rost och alla andra tänkbara problem innan man fattar beslut.

Antingen finns det fortfarande liv på jorden om 100 000 år. Eller också gör det inte det och då kanske det inte spelar någon roll, om inte någon annan planetlös befolkning flyr till vår gamla hemplanet. 

Jag tänker att det största problemet kanske är att veta: Vad ska man egentligen skriva på kapslarna, och med vilka symboler, för att de där framtida rymdborna ska förstå att de ska hålla sig borta från kapslarna och deras innehåll för sin egen skull?

Pernilla Strid

pernilla.strid@aktuellhallbarhet.se

Dela artikeln:


Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.