Ett hoppets ljus i redovisningsmörkret

Insamlingen av hållbarhetsdata pekas ofta ut som en av de mest krävande delarna i hållbarhetsrapporteringen. Till det kommer ett omfattande arbete med att sammanställa och presentera information utifrån intressentdialoger, väsentlighetsanalys och miljö- och klimatpåverkan såväl som sociala aspekter. Ofta paketerat i en ambitiös rapport. 

Men till vilken nytta, kan den fråga sig som kört fast eller inte hittar rätt struktur. I veckan kom dock en ljusglimt för alla som drabbats av redovisningsmatthet, och kanske börjat ifrågasätta om det ens är någon som läser rapporten.

Enligt en ny studie från Handelshögskolan i Stockholm påverkar den obligatoriska hållbarhetsredovisningen företagens prestationer på flera sätt. Framför allt handlar det om att relationerna till medarbetare och kunder stärks, men koppling verkar även finnas till det finansiella resultatet.

I år ska de större företagen för första gången redovisa enligt EU:s taxonomiförordning och nästa år väntas det nya direktivet för obligatorisk hållbarhetsredovisning, CSRD, träda i kraft. Mer regelverk och ytterligare redovisningsbörda alltså. Men arbetet tycks alltså bli mer än en pappersprodukt. Om det är som den nya studien tyder på, att medarbetarnas lojalitet till företagen ökar och att redovisningskravet medför ett hållbarhetsbaserat konkurrensövertag, verkar det som att allt arbetet bakom den slutliga rapporten betalar sig. Att alla möten med olika intressenter och förtydliganden av utmaningar och genomförda åtgärder faktiskt har betydelse. Ett tecken på att hållbarhetsrapporten är mycket mer än den slutliga produkten och att själva arbetet bakom får direkta effekter.