Ta del av allt innehåll på Aktuell Hållbarhet
Starta din prenumeration

Prenumerera

Fredagskommentar

Fredagskommentar: Ja, det är jobbigt att inte vara klimatförnekare

Publicerad: 11 februari 2022, 13:02

Översvämning i Gävle. Coronapandemin är en västanfläkt jämfört med klimatkaoset som väntar, skriver Pernilla Strid.

Foto: Fredrik Sandberg, TT / Pax Engström Nyström, Bonnier News

I veckan kom en viktig klimatrapport och fler är på gång. Det är märkligt att de som kritiserar klimatforskningen skriver till mig som journalist och inte till en vetenskaplig tidskrift, skriver Aktuell Hållbarhets reporter Pernilla Strid.


”Hur kan du hänvisa till IPCC:s politiskt utvalda lilla ”Klimatpanel” som inte ens forskar, utan ”röstar” om hur man skall uttala sig? Denna politiska klimatpanel är en skam, men vad värre är den är fruktansvärt farlig för oss och våra barn.” 

Så stod det i ett inte så ovanligt mejl jag fick i min inkorg i veckan. Och inte är det så märkligt att det finns några gamla gubbar (oftast) kvar som vägrar ta till sig hur IPCC fungerar, vad klimatforskningen har kommit fram till och att nuvarande och framtida generationer sitter i skiten och måste göra något åt situationen, för att ha någon chans att uppnå en bråkdel av den välfärd som dylika gamla gubbar åtnjutit under oljeeran.

Märkligt däremot att klimatförnekarna just skriver till mig som journalist.

Ibland roar jag mig med att svara med en fråga och då kommer nästan alltid samma harang, gubben som skriver är givetvis expert, kanske rentav forskare eller till och med professor. Men så bra! Skicka då in din kritik till en vetenskaplig tidskrift – och inte till mig som bara rapporterar om de vetenskapliga resultaten och deras konsekvenser!

Som du kanske kan gissa så är det så klart ingen klimatforskare som har skrivit, det handlar i bästa fall om ett angränsande område. Den som forskat om kärnkraft eller förbränningsmotorer kan inte få en vetenskaplig artikel publicerad som handlar om klimatsystemet. Därför är det i stället en journalist som får motta frustrationen orsakad av den förmodligen skrämmande upplevelsen att hela världens klimatforskare har missat något som bara jag har förstått.

”Därför är det i stället en journalist som får motta frustrationen orsakad av den förmodligen skrämmande upplevelsen att hela världens klimatforskare har missat något som bara jag har förstått.”

Nu vet jag att en del av er som läser detta, i detta nu känner blodet stiga åt huvudet och är på väg att fatta tangentbordet för att skicka ytterligare, dylika mejl till mig. Till dig som känner dig träffad vill jag, som andra redan gjort, gratulera dig till ditt goda självförtroende. 

Lite fakta till dig:

1. Den 9 augusti publicerades IPCC:s senaste sammanställning av aktuellt kunskapsläge för klimatforskningen. Den bygger på över 14 000 forskningsstudier som vägts samman av 234 forskare. I det arbetet har forskarna med en gemensam metodik bedömt forskningsresultatens robusthet, det vill säga både antalet studier och graden av samstämmighet i resultaten. Graden av säkerhet eller osäkerhet i varje utsaga i rapporten återges språkligt enligt en på förhand fastställd skala.

2. På måndag börjar granskningen av nästa rapport från IPCC, som ska presenteras den 28 februari och kommer handla om effekter, anpassning och sårbarhet, och som tas fram på liknande sätt.

3. Ja, det stämmer att länder får vara med och tycka till om rapportens innehåll innan den publiceras. På ett kunskapsseminarium för journalister som SMHI höll i veckan förklarade Markku Rummukainen, professor i klimatologi som representerar Sverige i IPCC, att syftet med ländernas medverkan är att det i rapportens sammanfattning tas upp frågeställningar som är särskilt relevanta som kunskapsunderlag i klimatarbetet. Men när det gäller slutsatserna och hur de skrivs ner är det forskarna som har sista ordet.

4. I veckan presenterade Expertrådet för klimatanpassning sin första rapport, där det slår fast att Sverige inte ännu är rustat för de klimatförändringar som redan pågår. På samma sätt som Sverige inte alls var rustat för coronapandemin. En pandemi som sannolikt är en västanfläkt jämfört med det klimatkaos som stundar och som inte kommer vara över på flera generationer.

Tack alla gamla gubbar och andra som använder sin kunskap och erfarenhet till att ta sig an mänsklighetens förmodligen största kris någonsin, i stället för att stoppa huvudet i sanden. För givetvis är det mycket jobbigare att inse stundens allvar.

Eller som en klok bok kom fram till, som jag läste en gång:

Ondska är lättja. Godhet är att anstränga sig.

Pernilla Strid

pernilla.strid@aktuellhallbarhet.se

Dela artikeln:

Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.