Fredagskommentar: Näringslivet har blivit allas frälsare

Först nu kommer de diskussioner som borde varit mer framträdande under valet. Exempelvis en energidebatt i SVT:s Agenda, liksom flera analyser i andra medier.

Det är på tok för sent. Även om opinionsundersökningar inför valet listade andra frågor högre upp på agendan, så borde både medier och politiker gett klimatet och framtiden mycket större utrymme.

Miljö- och klimatfrågor är svåra. Det är tekniska frågor som blandas med åsikter, EU-regler, avancerad teknologi och skogsbruk. För att nämna några exempel. Hur ska en stackars väljare kunna veta vad som är rätt? Eller en journalist för den delen, som ofta kastar sig mellan en mängd olika ämnen. Jag tycker ändå att medier och politiker borde tagit frågan på större allvar. Då ingår också att våga visa att man inte alltid förstår, att be om förklaringar och vända och vrida på frågeställningarna. 

Politikerna tävlar nu i att hylla näringslivets omställning, senast i söndagens valdebatt i SVT. Näringslivet tillskrivs så mycket hopp att de måste storkna. De beskrivs nästan som frälsningen i en komplex tid när ingen egentligen vet hur det kommer blir framöver. 

Och visst har näringslivet klivit fram i klimatfrågan, både praktiskt och opinionsbildande. I en intervju i Dagens Nyheter säger exempelvis Scanias vd Christian Levin att industrin inte har råd med fega politiker och kräver hårdare miljökrav och att fossila bränslen straffas.

Det kanske inte är för mycket begärt att politiker åtminstone borde ha lika långtgående och framåtblickande omställningsplaner för samhället som en lastbilstillverkare.

Men då måste man börja tänka visionärt och kommunicera.

På konferensen Hållbart näringsliv diskuterades just riskanalys och framtidsscenarior. Planethons vd Charlotte Sundåker pratade om vikten av att kunna föreställa sig framtiden, om fantasi och kreativitet, och gav en bild om hur samhället kan se ut 2072 – då kaffet kan ha tagit slut som en effekt av klimatkrisen.

Läs mer: ”Framtiden tillhör inte bara Elon Musk och Kina” 

Det är den här typen av framtidscenarior som visionära företag ägnar sig åt. De funderar på hur de ska göra för att kaffet inte ska ta slut, eller vad vi då i stället kan ha som fika – så att de inte blir obsoleta som en gammal skrivmaskin.

Men att skapa visioner, idéer och framåtanda tycks inte längre vara något som våra politiker talar om. Det har de överlämnat åt näringslivet. Man undrar om de ens vågar drömma, som Martin Luther King en gång.