Fredagskommentar: Obegripligt långsamt och förödande av McDonald's

Ibland tar hållbarhetsarbetet stora kliv. Med känslan av paradigmskiften, som när Parisavtal sluts eller den biologiska mångfalden ska räddas. Men ibland går utvecklingen obegripligt långsamt. Provocerande långsamt med demoraliserande effekter. Och av någon anledning tycks just återvinning och återanvändning vara en av de trögaste sektorerna att förändra. Trots allt prat om cirkulär ekonomi, återbrukscentraler i var och varannan kommun och förbud mot engångsartiklar av plast verkar aldrig de inarbetade systemfelen att upphöra.

I många år har det exempelvis rapporterats om hur majoriteten av plasten som slängs eldas upp, eftersom det är dyrt, svårt och förknippat med långa transporter att återanvända den. Ett problem med flera aspekter som ändå borde gå att lösa. Men i veckan blev det återigen tydligt hur långsamt den här omställningen går. 

När Mark- och miljööverdomstolen nu ger McDonald's beskedet att snabbmatsrestaurangerna inte får blanda muggar, förpackningar, kartonger och pantburkar med övrigt brännbart avfall skulle det kunna ses som en ljusglimt i återvinningsfiaskot. Problemet är att domen kommer minst 30 år för sent.

Att skräpet som kunderna så plikttroget sorterar efter plast, burkar och papperskartonger skulle läggas i en klump och skickas iväg som ett blandavfall låter nästan som en skröna. Men tyvärr överträffar verkligheten konspirationsteorierna i det här fallet. En sökning i mediearkiven visar att sorteringen varit en chimär i årtionden. Göteborgs-Posten rapporterade exempelvis redan 1995 om hur det sorterade skräpet på McDonalds-restauranger blandas ihop och bränns med övrigt avfall. Då med förklaringen att kommunen inte hade kapacitet att hantera det sorterade avfallet. I den tvist där Mark- och miljööverdomstolen nu satt ner foten har McDonalds-restaurangernas argument varit att de inte haft något ansvar för kundernas kommunala avfall.

Ja, lagstiftning, gränsdragningar och tekniska hinder är reella utmaningar när affärsmodeller och processer ska förbättras. Men när en så till synes enkel sak som att hålla isär färdigsorterade sopor tar decennier att komma till rätta med är det svårt att vara förstående. Och när beteendeförändringar pekas ut som en av de viktigaste faktorerna i en hållbar omställning kan signalen som skickas vara förödande. Det låter helt enkelt rimligt att inte sortera sitt skräp eftersom det ändå bara blandas ihop.