Fredagskommentar: Riksdagen tappar kompetens – nu har alla ett ansvar att hjälpas åt

Under några år har partiernas miljötalespersoner i riksdagen ett stort ansvar för hur det ska gå med klimatkris, biologisk mångfald med mera. Men så blir det val och då byter flera av dem jobb. Normalt, men frågan är vad som händer med frågor som är extremt långsiktiga.

I år lämnar till exempel Jens Holm från Vänsterpartiet riksdagen efter många år i riksdag, och även EU-parlament. Efter förra valet var det också många som försvann från riksdagen eller bytte uppdrag. Maria Malmer Stenergard var miljötalesperson för Moderaterna inför valet år 2018. Sedan bytte hon uppdrag och ägnade sig åt migrationspolitik. Den insikt om klimatet hon samlat på sig fick hon inte mycket nytta av. 

Sverigedemokraternas Martin Kinnunen är kvar, ända sedan förra valet. Men partiet står inte bakom klimatmålen så vad det betyder är oklart. Rickard Nordin som varit talesperson för Centerpartiet och arbetat länge med miljöfrågor blir också kvar. Att några blir kvar är kanske bra nog. 

Dessutom kommer nya med lång erfarenhet av miljöfrågor från annat håll, som Jytte Guteland, (S) som lämnat sin plats i EU-parlamentets miljöutskott och fått en plats i det svenska parlamentet i stället. 

Jag påstår inte att riksdagens helt avlövats på kompetens om klimat och miljö, men kompetenstappet som sker ger ändå anledning att tänka på hur det ska gå med frågorna framöver.

Jag som bevakat miljöfrågor länge som journalist, tänker att översikt är viktigt. Det är bra att veta att en stor konferens om hållbarhet hölls år 1992 i Rio de Janeiro och att alla tyckte att området var otroligt viktigt. Då. Men sedan försvann mycket av det på något sätt ändå. Vi flög vidare som om det där med klimatet inte var på riktigt. Konstigt nog, kan jag tänka nu när frågan blivit ännu hetare och mer akut. 

Tappade vi bort fokus på klimatfrågan då, kan vi göra det igen framöver. Vi människor glömmer och upprepar våra misstag. Och än värre: helt plötsligt händer något, vi byter jobb, intressen och tänker på annat. Precis som riksdagsledamöterna.

Nu är det demokratins spelregler jag skriver om, och de ser ut så här. Kanske ska vi då sända en tanke till dem som hjälper politikerna, på departement, myndigheter, miljöorganisationer, IPCC och många fler som verkligen inte byter fokus så ofta. 

Och så finns vi andra, medborgare, hållbarhetschefer, väljare och journalister med flera. Vi har också ansvar för att vi alla tillsammans gör det som behövs för vår överlevnad.