Fredagskommentar: Stoppa pengaflödet – för Ukraina och vår planet

Vid Ukrainas gräns splittras nu familjer. Fäder och unga söner vänder om för att försvara sitt land. Upp mot en miljon flyktingar väntas fly och många vill hjälpa till, öppna sina hem, ge pengar, demonstrera, visa sin solidaritet.

Under fredagsnatten rapporteras att ryska styrkor bombat och tagit kontroll över ukrainskt kärnkraftverket Zaporizjzja – Europas största – och att brand brutit ut. Många känner oro för vad mer som kan hända. 

Det väcker också tankar kring att EU nyligen klassade kärnkraft som en hållbar investering inom taxonomin. Man undrar om riskerna för krig togs in i bedömningen?

EU har antagit skarpa ekonomiska sanktioner mot Ryssland och många företag lämnar nu Ryssland – även om det är långt ifrån alla.

I flera stora avslöjanden har det internationella journalistnätverket ICIJ sedan 2013 avslöjat ryska kopplingar till skatteparadis. Bland annat i Brittiska Jungfruöarna där flera bankkonton gått till toppchefer för statskontrollerade storföretag, inklusive naturgasjätten Gazprom. 

Sedan dess har ytterligare avslöjanden haglat. Senast med Pandora papers där förmögenheterna för Putins innersta krets avslöjades.

Cirka 20 procent av landets rikedomar antas vara placerade i skatteparadis.

Men, som journalistnätverket konstaterar, pengar flyttar sig inte själv. Det krävs expertis och kunskap som stöttar oligarker och auktoritära regimer att berika sig själva.

Den fängslade oppositionspolitikern Alexej Navalny har länge sagt att EU måste följa pengarna, samt vara medvetet om hur Putin knyter medier och företag i Europa nära sig genom att erbjuda dem ekonomisk vinning och att de görs till oligarker i den ryska finansarmén. 

Svenska hållbarhetsklassade fonder har exempelvis fortsatt att investera i ryska statskontrollerade bolag – trots att de varit föremål för sanktioner från EU sedan år 2014, vilket Aktuell Hållbarhet skrev om i går torsdag.

Läs mer: Hållbara fonder investerar i ryska bolag under EU-sanktioner – ”väldigt anmärkningsvärt” 

Sasja Beslik, svensk och internationell profil inom hållbara finanser, skriver i Dagens Nyheter att det globala finansiella systemet är översköljt av smutsiga pengar och att ryska pengarna flödar in, trots sanktioner.

Det innebär att vi alla, mer eller mindre, dricker ur samma kran. Vi pumpar in sparade medel och pensioner, exempelvis via AP-fonderna. 

Om politiker skulle strypa tillförseln av ryska pengar på riktigt skulle hälften av hedge- och riskkapitalfonderna på Wall Street få svårt att överleva, skriver han.

Det är inte bara Ryssland som göder det globala finansiella systemet. Både Saudiarabien och Förenade arabemiraten (UAE) förekommer i avslöjanden om pengar i skatteparadis. De ingår också i den Saudiledda koalitionen som i sju år bombat sönder Jemen till världens största humanitära katastrof. Bägge länderna är också stora producenter av gas och olja och köper bland annat krigsmateriel av Sverige.

I skuggan av allt detta släppte också IPCC sin sjätte slutrapport om klimateffekter, anpassning och sårbarhet. Den mellanstatliga klimatpanelen konstaterar att små justeringar inte är tillräckliga; det krävs rejäla omtag med stora, gemensamma samhällsförändringar för att vi ska ha en chans att hantera de utmaningar vi står inför. 

Mellan trettio och femtio procent av jordens yta behöver skyddas för att bromsa förlusten av biologiskt mångfald – en förutsättning för att vi ska kunna motverka klimatförändringen.

Det är intressant att sanktionerna mot Ryssland i det här perspektivet lär oss att de inte räcker för att strypa pengaflöden utan det krävs mycket, mycket hårdare tag.

Om vi ska ha en chans att stoppa uppvärmningen måste finansiering och subventioner av fossila bränslen stoppas.

Fossila energikällor göder krig, auktoritära stater och kastar vår planet allt snabbare mot en oåterkallelig uppvärmning, och så länge pengarna tillåts flöda, och dess ägare får mingla i finrummen, kommer inget förändras.

Det handlar inte längre om enstaka skyfall och varmare somrar, och att fortsätta grilla som vanligt. Precis som kriget i Ukraina står vi inför en tipping-point. Frågan är bara om vi förmår ta in detta – och inse att pengarna från vårt fossilberoende måste bort.  

Med samma allvar som vi möter Ukraina-kriget borde vi kraftsamla också mot detta.