Fredagskommentar: Var det så du tänkte, PM Nilsson?

Det är inte de få ålarna jag fiskar upp som kommer ta kål på arten. Det är inte den flygresan just jag gör på semestern som kommer vara det som gör att planetens klimat flippar. Det är inte just det här kalhygget som kommer göra att ett antal rara arter dör ut. Och så vidare. Är det detta tänkesätt som ligger bakom PM Nilssons tjuvfiske på ål sommaren 2021? 

Han var redan då en välkänd person såsom profilerad ledarskribent på Dagens industri, där han skrev mycket om hållbarhetsfrågor. Och bara ett drygt år senare rekryterades han som statssekreterare i Ulf Kristerssons regering, som nyligen motverkat EU-kommissionens förslag om utökat ålfiskestopp. 

Jag vet inte hur PM Nilsson tänker, annat än det han skrivit i sina ledarspalter, trots att vi suttit några tiotals meter från varandra i tidningshuset på Kungsholmen. Detta eftersom han inte återkommit till mig med svar på frågor om ålfiskebrottet, förståeligt med tanke på de bråda dagar som regeringen har med Natointräde, EU-ordförandeskap och så förstås hjärtefrågan brottslighet. Ja, det var just det.

Hur kommer det sig att PM Nilsson tyckte det var okej med just denna form av brottslighet, att fiska en akut utrotningshotad art som är på väg att vandra ut och föröka sig i Sargassohavet, bara för att han gjort det sedan han var barn?

Enligt Henrik Svedäng, mångårig ålforskare, är PM Nilssons inställning till tjuvfiske inte unik, det ses som en form av ”lingonbrottslighet” av många av dem som ska lagföra brotten, hävdar han.

Rätt ska vara rätt, PM Nilsson har (efter inledande lögner) erkänt brottet och betalat sitt strafföreläggande. Men ändå. Hur tänkte han?

Att fortsätta med gamla vanor som ”funkade” förr är inte ett hållbart koncept när världen går in i den sjättemassutrotningen och när klimatet anses vara kanske några år från oåterkallelig övergång till en planet som är till stora delar obeboelig.

Det här borde du haft koll på, PM Nilsson. Att som ledare gå före med dåligt exempel är inte något som främjar hållbar utveckling. Att från politiskt håll verka i strid mot vad forskarna, som ändå är de som vet bäst, rekommenderar är inte smart. Som Henrik Svedäng säger så är det direkt kontraproduktivt att ”värna” ålfisket genom att fiska när forskarna säger att ålen är på väg att ta slut: ”Det är ett effektivt sätt att förstöra just det som de säger sig vilja värna.”

Om man ska tala om förr. Då fanns det korgvis med ål i stort sett i varenda sjö, bäck och pöl över hela Europa. En aldrig sinande matresurs. Trodde man kanske då. Likadant heter det nu: Det finns ål så det räcker till just mitt lilla ålfiske. Det är ju en fin tradition.

Läs en tidigare granskning av ålpolitiken i Aktuell Hållbarhet

Läs mer om ålfiskestoppet

Läs mer om PM Nilssons ålfiske