Krav på perfektion skadar hållbarhetsarbetet

Begreppet att det bästa är det godas fiende, eller bättre med engelskans ”perfect is the enemy of good”, härleds ofta till Voltaire men användes redan på 1600-talet i Italien.  I dag använts det så frekvent att det känns unket att använda det i en fredagskommentar. Men att begreppet används så ofta beror förmodligen på att det har flera viktiga poänger.

När det kommer till företagens hållbarhetsarbete är det utan tvekan så att kraven på perfektion bromsar utvecklingen. Krav på perfekt hållbara företag gör att företag inte vågar kommunicera alla de bra och viktiga åtgärder som faktiskt genomförs.

Historiskt har företagens greenwash varit omfattande. Det har genom åren blivit bättre, i varje fall i Sverige, men vi kan fortfarande se flagranta fall där företag målar upp en bild av hur deras produkter eller tjänster kan rädda världen från allt ont. Det räcker dock med ett litet skrap på ytan för att inse att dessa produkter, tjänster eller initiativ bara är fernissa över grundläggande strukturer och affärsmodeller som i ärlighetens namn aldrig kan beskrivas som hållbara.

För miljörörelsen är det förstås helt rätt att skrapa på ytan och visa vad som finns under bolagens glättigt positiva verksamhetsbeskrivningar. Det är deras uppdrag att uppmärksamma världen om diskrepansen mellan redovisade hållbarhetsåtgärder och faktisk påverkan på miljön och samhället. Detta gäller på sätt och vis också oss journalister som förväntas lyfta fram fakta och granska företagens hållbarhetsarbete.

En problematisk konsekvens av miljörörelsens hårda krav och journalistikens granskningar är att många företag i dag inte törs berätta om de bra och viktiga åtgärder som faktiskt genomförs. Och om företagen inte kan berätta om sitt hållbarhetsarbete försvinner ett viktigt incitament för att genomföra åtgärder. Hållbarhetsåtgärder som i slutändan är avgörande för att världen ska få en hållbar utveckling.

Det handlar om en mycket svår balansgång. Faktum är ju att det finns ytterst få företag eller affärsmodeller som är 100 procent hållbara. Kanske finns det ingen sådan affärsmodell? Ska vi journalister och miljörörelsen då kräva perfektion, det vill säga 100 procent? Och om vi inte kräver perfektion och 100 procent, kan vi då få en hållbar utveckling?

På Aktuell Hållbarhet försöker vi alltid att beskriva företagens hållbarhetsarbete i ett rättvisande sammanhang. Vi försöker ge läsaren ett relevant perspektiv på det faktiska läget. Vi skriver gärna om de bra saker som företag gör, men samtidigt försöker vi ge den totala bilden. Vi berättar gärna att hygienföretaget Essity prisas av delar av miljörörelsen för sitt hållbarhetsarbete med miljömärkt träfiber. I samma artikel berättar vi givetvis också om den konflikt kring skogsskövling som Essity har med Greenpeace. När vi skriver om H&M Foundations satsningar på bättre levnadsförhållanden för kvinnor och barn i Etiopien så försöker vi att komma ihåg att påminna om H&M:s totala, och enorma, negativa påverkan på miljön och klimatet.

Det här är svårt. Förhoppningsvis avskräcker vi inte företag för att prata om sitt hållbarhetsarbete. Men vi kommer att fortsätta att försöka berätta – både om de bra och dåliga sidorna.

Jon Röhne
redaktionschef, Aktuell Hållbarhet