Ta del av allt innehåll på Aktuell Hållbarhet
Starta din prenumeration

Prenumerera

Lördag06.06.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Fredagskommentar

Madrid och tio dagar som borde förändra världen

Publicerad: 13 December 2019, 12:53

Ett klimatmöte är som att snurra runt i en torktumlare av budskap i tio dagar, där utspel, förhandlingar, seminarier och opinionsyttringar aldrig tar slut. Det finns ingen möjlighet att vistas på en Cop utan en gnagande känsla av att det just nu är något mycket väsentligt som händer på annat håll i lokalerna som jag kommer att missa totalt.


Med det sagt finns det tre spaningar att ta fasta på när vi skriver den 13 december 2019, ett år då klimatet och dess kris börjar få den uppmärksamhet som frågan förtjänar och där regeringar och förhandlare i Madrid borde höja ambitionerna till en ny nivå. 

Klimatförhandlarna
Förhandlingarna som så här på slutet pågår dag och natt är själva orsaken till att vi alla är här. Att vara klimatförhandlare måste minst sagt vara tålamodskrävande. För en utomstående är det närapå omöjligt att ta sig in i deras värld av paragrafer och parenteser där valet mellan orden ”skall” och ”bör” kan leda till dygnslånga diskussioner. 

Förhandlingar i plenum på upploppet av Cop 25.

Foto: UNFCCC/Flickr

Ena dagen kan en fråga ha sådan vikt att de kämpar till fyra på morgonen för att komma överens. För att nästa dag rycka på axlarna och konstatera att just den detaljen tar vi nästa år i stället. Det krävs år av erfarenhet för att förstå när ett lands ståndpunkt vilar på principer och en saklig analys eller om det bara handlar om att förhala och försvåra för dem som vill se resultat. 

I år finns krafter som vill ha in nya detaljerade frågor i ett avtal som det tog tio år att komma överens om. De stora knäckfrågorna i år är om skrivningar om ursprungsbefolkningar, havsfrågor, jämställdhet och mänskliga rättigheter ska in i avtalets specifika paragrafer, trots att mycket av att det redan finns med i avtalets förord. Det gör det förstås inte lättare att komma i mål, och de ställer frågor om framtiden. Nu förhandlar man mer eller mindre dag och natt i två veckor och så vill man ha mer. Är inte huvuduppgiften svår nog, vore det inte bättre att fokusera på just klimatet? 

Näringslivet
Om förhandlarna har det tufft de här veckorna så ser det annorlunda ut för andra intressenter som tagit sig till Madrid och befolkar mässpaviljonger och seminarier. Näringslivet till exempel. De kan med gott samvete strunta i komplicerade konsensusförhandlingar och göra sådant som redan har beslutats av ägare och styrelse. Här är det diskussioner som inger mer hopp än fruktan.

Kaj Török, hållbarhetschef på Max representerar ett av de svenska företag som gjorde avtryck i seminarier och panelsamtal på Cop 25.

Foto: UNFCCC/Flickr

De företag som har tagit sig hit är dessutom de som delar värdegrund och vill ställa om sin verksamhet i hållbar riktning. De kan sola sig i Cop-glansen och byta erfarenheter om hållbart företagande med likasinnade från hela världen. Vän av ordning letar förstås efter greenwashing. Det närmaste i den vägen är en gasleverantör som är här och hävdar att de står för ett hållbart alternativ.

Några svenska företag har förstått värdet av att komma till Cop, till exempel Ikea Afry, Rangs-Sells, Max, Vattenfall, SSAB har synts i paneler och utställningar, de hade gärna fått vara många fler. 

Greta
Till sist går det inte att komma undan Greta Thunberg. Hon kom, hon sågs, hon segrade, och åkte hem som världen mest inflytelserika person, enligt Time Magazine. Mitt i allt detta går det inte att fullt ut förstå Greta Thunbergs genomslag, det kommer skrivas böcker om den saken. 

Spaniens klimat- och miljöminister Teresa Ribera vill ha med sig en selfie hem.

Foto: UNFCC/Flickr

Greta Thunberg själv dök upp i Madrid i slutet av första Cop-veckan, alltid omgiven av ett oräkneligt antal kameror och fans från hela världen. Bitvis var det helt hysteriskt. I början anade man att hon bestämt sig för en ny taktik. Hon skulle inte säga så mycket på presskonferenser och i panelsamtal, i stället skulle andra ungdomar i den ungdomsrörelse som skapats i hennes kölvatten lyftas fram. Det gick väl så där. Greta är stor, men inte så stor att hon ensam kan vrida om hela medialogiken. Här var det hon som var stjärnan, hur väl hon än ville lyfta fram sina medspelare. 

Vuxna människor som hamnar i Greta-sammanhang reagerar olika och inte alltid så värdigt. En del, som Spaniens klimat- och miljöminister Teresa Ribera, börjar helt enkelt med att be om en selfie. Andra blir skrytsamma för att på något sätt bevisa att de minsann är med på rätt sida av historien. En del blir helt enkelt nervösa och blyga av att hamna i alla kamerors blickfång. Sedan finns det de som tappar det helt och säger det där som är det sista Greta Thunberg själv vill höra.  

En av dem var Elina Bardram, som i sin roll som enhetschef för klimat på EU-kommissionen, var inbjuden till veckans stora paneldebatt efter Greta Thunbergs tal. 

– När jag sa till mina döttrar som är nio och elva år att jag skulle sitta i samma panel som du Greta blev de helt till sig. Mamma sa en av dem, hon är min hjälte. Nu vill jag bara säga hur mycket jag beundrar dig och hur fantastisk jag tycker du är i allt du gör…

Och så fortsätter hon att ösa lovord över Greta, som bara tio minuter tidigare i sitt tal tagit heder och ära av EU och beskrivit dess klimatlöften som helt otillräckliga.

Mitt i allt detta mediekaos och ett närmast ohanterligt kändisskap finns det en person som till synes opåverkad hela tiden bara upprepar samma budskap. Och världen tycks aldrig få nog.  

Björn Anderberg

bjorn.anderberg@aktuellhallbarhet.se

Dela artikeln:


Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.