Sakta uppenbaras taxonomiernas konsekvenser

För ett par år sedan visste jag inte att det fanns något som hette taxonomi. Jag får skylla på att jag inte är naturvetenskapligt skolad utan lade min universitetstid på humaniora och samhällsvetenskap. I dag skriver jag dagligen om EU:s olika hållbarhetstaxonomier som ibland beskrivs som gröna, röda och bruna. Färger som ska beskriva miljömässigt hållbara (gröna), socialt hållbara (röda) och rent skadliga (bruna) ekonomiska aktiviteter hos företag. 

På Aktuell Hållbarhet började vi skriva om EU:s gröna taxonomi någon gång i början av 2018. Då konstaterade vi i vår omvärldsbevakning AH Direkt att ”EU-kommissionen avser att lägga fram förslag på lagstiftning för att definiera vad en grön investering är.” Vidare berättar vi att ”EU-kommissionens kommande förslag väntas utgöra en 'hållbarhetstaxonomi', det vill säga ett gemensamt system som ska definiera vad som är en hållbar tillgång. Förslaget väntas gälla inom alla medlemsländer.”

I dag är EU:s gröna taxonomi något som alla som arbetar med hållbarhetsfrågor måste förhålla sig till, eller i varje fall ha en kunskap om. Den 8 december ska EU:s ministerråd ha en slutlig omröstning och allt tyder på att den delegerade akten träder i kraft den 1 januari 2022. Det vill säga på en lördag om ett par månader, eller mer exakt om 80 dagar.

Så vad är det då som händer? 

Karl-Oskar Olming, Head of Sustainability Strategy, Policy and Governance på SEB och en av experterna i EU:s plattform för hållbar finansiering, menar att framtiden kan delas upp i tre delar. Den första delen är den gröna taxonomin som träder i kraft vid årsskiftet och som hanterar koldioxidutsläpp och klimatanpassning. Den andra delen tar upp frågorna om naturgas, kärnkraft och jordbruk. Saker som inte tagits med i den del av taxonomin som träder i kraft i januari. Här väntas EU-kommissionen komma med separata delegerade akter under hösten, efter att ha gjort en ytterligare genomgång av det vetenskapliga läget för naturgas och kärnkraft, samt studerat jordbrukets konsekvenser på EU:s jordbrukspolitik. 

I den tredje delen pågår arbetet med att föra in de resterande miljömålen i taxonomin, det vill säga aktiviteter med påverkan på biologisk mångfald, cirkulär ekonomi, vatten och marina resurser samt förebyggande av utsläpp. De återstående miljömålen väntas börja gälla från och med den 1 januari 2023. 

Parallellt med den EU:s gröna taxonomi pågår arbetet med den så kallade bruna taxonomin, taxonomin för skadliga aktiviteter, och den röda, sociala, taxonomin. Här kommer kommissionens arbetsgrupp att lämna slutgiltiga förslag i november med förhoppningen att kommissionen fattar beslut att gå vidare vid årsskiftet.  

EU:s hållbarhetstaxonomier har diskuterats högljutt de senaste åren och månaderna. Här finns både höga förhoppningar och stora farhågor. Ovan beskriver jag enbart hur de formella processerna kring taxonomierna väntas se ut. Vad taxonomierna verkligen kommer att betyda för alla företag är det i dag ingen som vet i någon närmare detalj. 

Klart är dock att jag kommer att få fortsätta skriva om taxonomierna. Kanske kommer jag att få skriva om taxonomierna som fantastiska verktyg som skapar tydliga riktlinjer för investerare när de ska styra om kapitalet i hållbar riktning. Kanske kommer jag få skriva om taxonomierna som tunga administrativa bördor som får företag och dess hållbarhetspersonal att gå på knäna, och inte hinna med att skapa den verksamhetsförändring som krävs. Eller så kommer jag få skriva om båda delarna och om andra konsekvenser av taxonomierna som vi inte ens kan föreställa oss i dag.

Sakta uppenbaras taxonomiernas konsekvenser. ”Time's the revelator” som Gilliam Welch sjunger i sin klassiska altcountrydänga och som jag kommer att lyssna på i kväll. 

Ha en trevlig helg!