Ta del av allt innehåll på Aktuell Hållbarhet
Starta din prenumeration

Prenumerera

Tisdag20.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Fredagskommentar

Sverige kan lära av Tanzania

Publicerad: 17 Januari 2020, 08:27

Foto: Kurious/Pixabay

Svenskar ser ofta sig själva som föregångare när det gäller hållbar utveckling. Under jullovet var jag i Tanzania för att besöka mitt första hemland. Visst kan Tanzania inspireras av Sverige, men Sverige tycks också ha en del att lära av Tanzania.


I Sverige frågar expediten försynt om jag vill betala för en plastpåse. I Tanzania blir jag redan innan jag släpps in i landet informerad om att det är straffbart att föra in plastpåsar. På plats i den största staden Dar es Salaam aviseras det på jättelika annonstavlor att plastpåsar är förbjudna. Eftersom jag råkat använda två små plastpåsar i packningen frågar jag senare vad straffet är, det är enligt uppgift ett bötesbelopp som kan motsvara en månadslön för en tanzanier. (Jag klarade mig, påsarna är nu tillbaka i Sverige.)

På den myllrande marknaden Kariakoo kan man köpa allt från små torkade miniräkor till mobilskal och traditionella tyger. Påsar erbjuds gratis, de är av ett tunt, pappersliknande tyg. Något textilföretag måste ha gjort en bra affär, för alla butiker i landet tycks använda samma slags påsar, de finns i flera olika storlekar med varsin färg. 

Den konventionella förpackningsindustrin är nog däremot besviken över utvecklingen, för med den hårda plastpolitik som presidenten John Magufuli infört sägs det att även förpackningarna av plast ska begränsas framöver, från en redan låg nivå. Det mesta säljs redan i lösvikt: frukter, grönsaker, kött, fisk och mycket annat ligger förpackningslöst i prydliga högar och stoppas ofta ned med eller utan tidningspapper i en korg som kunden har med sig, vävd av förnybart naturmaterial som agave eller palmblad. Tanzania har chansen att redan från början hoppa över västvärldens förpackningshysteri.

Plastproblemet i Tanzania är lika synligt som på den svenska västkusten, havsstränderna är beströdda med en hel del plastskräp. Det synligaste plastsproblemet är vattenflaskorna. Längs de stora vägarna syns högar med hopsamlade plastflaskor. Att ta sig an Tanzanias plastflaskberg bör vara en affärsmöjlighet för plaståtervinningsföretag, av ett sådant slag som under det senaste året etablerats i Sverige. Och varför lanserar inte svenska tillverkare av pappersförpackningar ”vattenpaket” som ersättning till vattenflaskor, för att både skapa affärer och lösa ett globalt miljöproblem?

Jag var nyfiken på vad folk i Tanzania skulle säga om den nye presidenten, som tillträdde i november 2015. Här i Sverige har det rapporterats att han fört en hård linje mot homosexuella och journalister. I Tanzania kommer det upp spontant från hög och låg att han gått hårt åt korrupta ledare, dragit höga tjänstemän inför rätta för förskingring och inte brytt sig om ifall de får något straff - bara de betalar tillbaka pengarna. För sin kamp mot korruptionen är han till synes mycket populär. 

Hur presidenten tänkt sig att hantera klimatförändringarna och åstadkomma minskade utsläpp hörde jag inget om. Men att Tanzania redan är drabbat av ett förändrat klimat är uppenbart. I en tidning läser jag att de häftiga regnen orsakat störtfloder. Bland annat spolades en bil och dess passagerare bort från en bro. Ett traditionellt, klimatsmart hus byggt av lera och kodynga störtade samman och två små barn dog. Regnen kom en månad för sent och var kraftigare än vanligt. Orsaken är en förhöjd temperatur i Indiska oceanen, enligt klimatforskare citerade i brittiska The Guardian.

Indiska oceanen är känd för att vara världens varmaste hav, och nog är det underbart att bada varmbad under månen – men sorgligt att ön Maziwe numera ligger under vatten så att havssköldpaddor inte längre kan lägga sina ägg där. Havsnivåhöjning tros ligga bakom vid sidan av erosion. 

Klimatomställningen borde vara fullt genomförbar för Tanzania. Då landet ligger vid ekvatorn vore det naturligt att bygga ut världens numera billigaste energislag, solceller, både för småskaliga lösningar och leverans till elnätet, särskilt om de rika länderna bidrar med klimatpengar. Jag träffar på ett företag som driver projekt med soldrivna vattenpumpar, småskaliga anläggningar som kan minska fattigdomen och motverka det ökande behovet av dieseldrivna elgeneratorer på landsbygden. Men några storskaliga solcellsanläggningar hör jag inte talas om. Kanske beror det på att landet sedan länge har varit rikt begåvat med vattenkraft.

På senare år rinner det dock betydligt mindre vatten i turbinerna till följd av förändrade regnmönster. Jag hör talas om att hoppet numera står till de fossila naturgasreserver som landet har under havsbottnen. 

Jag får berättat att Sverige ger ett betydande budgetstöd till Tanzania. Det är lovvärt att låta ett land bestämma själv över sin egen utveckling. Men eftersom jag inte ser några satsningar på solkraft, däremot ett sexfiligt vägbygge, kan jag inte låta bli att undra om det inte vore mer effektivt att använda pengarna till ett riktat stöd till att ställa om energisystemet. Likaväl som ett regelrätt förbud mot saker som ska fasas ut är mer effektivt än krav på information och rapportering.

Pernilla Strid

pernilla.strid@aktuellhallbarhet.se

Dela artikeln:


Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.