Ta del av allt innehåll på Aktuell Hållbarhet
Starta din prenumeration

Prenumerera

Fredagskommentar

Vi måste ha kakan kvar

Publicerad: 24 september 2021, 11:26

Fokus riktas nu mot världens livsmedelssystem. Politikerna måste förstå att det blir mer att äta i framtiden om vi inte gör slut på allt direkt, skriver Pernilla Strid, redaktör på Aktuell Hållbarhet.

I går hölls ett internationellt toppmöte i FN om världens livsmedelssystem. I spåren av corona-pandemin går allt fler hungriga, men det finns också mer djupgående och långvariga orsaker till ökande fattigdom och brist på mat och vatten. Enligt ett klokt ordspråk kan man inte både äta kakan och ha den kvar – och det är just det som det nya ”Parisavtalet” för biologisk mångfald handlar om, på ett mycket konkret sätt.


I ett berömt experiment fick fyraåringar i USA valet att äta en marshmallow direkt eller vänta en stund och få två. Forskarna kom fram till att barn som hade tålamod att vänta presterade bättre under efterföljande skoltid. Men senare har kritiker ifrågasatt experimentet och menat att barnen som inte kunde vänta var hungriga eftersom de var fattiga, något som också hade betydelse för skolresultaten.

Dilemmat med att äta direkt eller vänta och få mer är högst aktuellt när ett nytt, globalt ramverk för biologisk mångfald nu förhandlas fram inom FN-systemet. Förhandlingarna har inletts på tjänstemannanivå under året och ska slutföras under ett FN-möte kallat COP15. På grund av pandemin har mötet delats upp i två delar, där det första äger rum i Kunming, Kina i oktober. Förhoppningen är att besluta om ett nytt ”Parisavtal” för den biologiska mångfalden, som vänder den pågående utdöendetrenden där arter och ekosystem försvinner - och med dem de ekosystemtjänster vi är beroende av.

Enligt Torbjörn Ebenhard vid Centrum för biologisk mångfald på Sveriges lantbruksuniversitet, som deltar i förhandlingarna, utgör frågan om livsmedelsförsörjning på kort sikt en stark men dold drivkraft för många fattiga länder i förhandlingarna.

”Regeringar är mer pressade nu än vad de var för bara något decennium sedan.”

”Regeringar är mer pressade nu än vad de var för bara något decennium sedan. Vi har blivit många fler människor och mycket mer av ekosystemen har blivit förstörda. Även odlingsbar mark har blivit degraderad. Regeringarna ser ett större behov nu än tidigare, det går inte att förhandla bort. Befolkningstillväxten är elefanten i rummet”, sade Torbjörn Ebenhard nyligen till mig.

Läs mer:

Överbefolkningen är elefanten i rummet”
”Vetenskap och inte politik bör styra målen för biologisk mångfald”
FN-mötet om biologisk mångfald delas upp

I fattiga länder kan det vara lockande för en politiker att till exempel omvandla regnskogsområden till timmer och plantage för att på kort sikt förbättra ekonomin. Men genom att göra det utarmas ekosystemen och alla de nyttor som de producerar, som vatten, luft, näringsrika jordar och pollinatörer. Samtidigt minskar motståndskraften mot klimatförändringar. Resultatet blir försämrad ekonomi på lite längre sikt. 

Så hur kan man navigera i konflikten mellan människans akuta behov av mat och jobb och det långsiktiga behovet av att bevara biologisk mångfald som en bas för all ekonomi och mänsklig välfärd? I förhandlingarna om ett nytt ramverk för biologisk mångfald hanteras denna konflikt genom att de milstolpar som sätts till 2030 även ska ta hänsyn till de globala målen för hållbar utveckling, där målet ”ingen fattigdom” ingår. Men hjälper det?

Per Sjögren Gulve, nyligen pensionerad forskningssekreterare för Naturvårdsverket och nu verksam i den internationella organisationen Society for Conservation Biology, lyfter fram en forskningsstudie av Zeng med flera från 2020. I studien undersöktes vilka effekter de globala hållbarhetsmålen till 2030 har på biologisk mångfald ifall de nås. Endast sju procent av målen var positiva för biologisk mångfald, medan 14 procent var negativa och 79 procent inte hade några effekter. Enligt honom är det illavarslande.

Per Sjögren Gulve menar att det är ett problem att de flesta förhandlande politikerna ofta sätter ekonomiska och antropocentriska intressen främst och försöker styrka det med vetenskap. Ett sätt att komma runt det är att bygga besluten på vetenskapliga analyser där hela forskningen analyseras för en samlad slutsats om vilka mål som leder åt rätt håll.

Det krävs också att politiker förstår att den fattigdom de vill motverka förvärras när naturen utarmas. Att det är naturkapitalet som är grunden för ekonomin.

”Många regeringar ser inte kopplingarna mellan flyktingar, livsmedelsförsörjning och biologisk mångfald”

”Många regeringar ser inte kopplingarna mellan flyktingar, livsmedelsförsörjning och biologisk mångfald”, säger Torbjörn Ebenhard till Aktuell Hållbarhet.

För att bli verkningsfullt måste det nya ramverket enligt honom bli en fråga för hela regeringen, alla myndigheter och alla företag. Och för att detta ska hända krävs förståelse. Det krävs också att den där lilla haken försvinner, som inte heller ingår i förhandlingarna om biologisk mångfald: korruption.

Förhoppningsvis är vi på väg in i en ny era där även politiker förstår att vi måste ha kakan kvar, och att det blir mer att äta i framtiden om vi inte gör slut på allt direkt.

Pernilla Strid

pernilla.strid@aktuellhallbarhet.se

Dela artikeln:


Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.