Nu börjar valstriden om klimatet – Jessica Rosencrantz och Annika Strandhäll är redo

Klimatet är en av vår tids absoluta ödesfrågor. Därför borde politiker ägna sig åt att komma överens snarare än att bedriva en polariserande debatt med förenklade argument. Det har framförts i debatten och klimattalespersonerna från båda blocken säger sig hålla med.

– I grund och botten är det väl en önskedröm naturligtvis att man kunde kroka arm och ta itu med det som är en ödesfråga och som kommer växa i politisk styrka över tid, säger den socialdemokratiska regeringens nya klimat- och miljöminister Annika Strandhäll.

Moderaternas miljö- och klimattalesperson Jessica Rosencrantz svarar så här:

– Jag tycker det är fantastiskt bra ändå att vi har så pass stor enighet mellan i princip alla riksdagens partier bakom klimatmålen. Det är inte en självklarhet i alla länder att man har det. Det tycker jag är en väldigt bra grund att stå på. Sedan kommer vi ha lite olika åsikter om exakt hur vi ska nå hela vägen fram.

På frågan vad de ska göra för att förbättra samarbetet ger båda samma svar, som är ett positivt exempel i närtid. Det var när Moderatledaren Ulf Kristersson kort efter att Annika Strandhäll tillträtt som minister sträckte ut en hand till henne genom att föreslå att de borde kunna komma överens över blockgränserna i tillståndsfrågan. Något som Annika Strandhäll säger att hon uppskattade.

– Den typen av initiativ är jag absolut beredd att välkomna. Vi värnar till exempel också den tidigare energiöverenskommelsen som är just en sådan typ av initiativ, som syftade till att skapa långsiktiga spelregler på det här området. Det har dock Moderaterna inte ställt upp på utan har lämnat energiöverenskommelsen i stället. Jag är beredd att diskutera brett i olika frågor. Samtidigt, om man tittar på de signaler som skickas ut så går det inte i den riktningen, utan vi pratar om ett moderat parti som är beredda att samarbeta med Sverigedemokraterna, som hävdar att klimatfrågan är en bluff. Då är ju min uppgift som politiker att peka på riskerna med ett sådant regeringsalternativ, vad det skulle kunna innebära för vår tids ödesfråga, säger Annika Strandhäll.

Ja, det var just det där med ”i princip alla riksdagens partier”. Hur svarar Jessica Rosencrantz på kritiken att hon vill samarbeta med ett klimatförnekarparti och att det finns risk för en tillbakagång i klimatarbetet om högerblocket tar över regeringsmakten efter valet?

– Jag är stolt över att M-KD-SD-budgeten som röstades igenom av riksdagen i höstas var den största miljö- och klimatbudget som någonsin antagits av Sveriges riksdag. Den innehöll stora satsningar på bland annat utbyggd laddinfrastruktur, så att elbilar kan laddas i hela landet, och infångning och lagring av koldioxid som kommer att kunna minska utsläppen med motsvarande 4 procent av Sveriges utsläpp varje år. Det ambitiösa klimatarbetet tänker vi bygga vidare på om vi vinner valet, svarar Jessica Rosencrantz.

Annika Strandhäll håller inte med om beskrivningen av budgeten.

– Det här är en S-budget, med bara mindre justeringar från SD, M, KD. Det enda de högerkonservativa partierna lyckades enas om var att slopa flera viktiga klimat- och miljösatsningar, så det är märkligt att Jessica Rosencrantz slår sig för bröstet.

Medan Annika Strandhäll säger sig vara stolt över vad Socialdemokraterna och Miljöpartiet åstadkommit tillsammans – såsom Industriklivet som Moderaterna var emot – så talar Jessica Rosencrantz om sju förlorade år för klimatet.

– Det behövs en nystart för svensk klimatpolitik. Och då tror jag fokus måste vara att ta tag i de stora systemfrågorna. Kortare och mer förutsägbara tillstånd, att få fram biobränslena för att lyckas med transportsektorns mål och mer ren el för att lyckas med hela omställningen. Det är tre systemfrågor som jag tycker det har hänt alldeles för lite kring på sju år. Och i vissa fall har det gått i helt fel riktning när man till och med lägger ner fossilfri kärnkraft.

Jessica Rosencrantz återkommer till kärnkraften som en viktig särskiljande fråga mellan blocken. Men frågan är hur olika de bägge partierna tänker kring kärnkraftsfrågan – egentligen. Nyligen gav S-regeringen klartecken till att kärnkraft ska räknas som hållbar i EU:s taxonomi, ramverket som ska slussa privat kapital till klimatomställningen. Kort därefter sade S-regeringens nya finansmarknadsminister Max Elger att kärnkraften bör anses som hållbar även efter 2045. Därmed går regeringen ännu längre än vad EU-kommissionen gör efter sin omsvängning på nyårsnatten, som innebär att kärnkraften kan klassas som en hållbar investering.

Kommer S-regeringen verka för att bygga ut kärnkraften?

– Kärnkraften kommer vara en viktig del av den svenska energimixen, men vi är fortsatt av uppfattningen att den ska fasas ut och att vi ska ställa om till förnybart. Det är ju där intresset finns i dag. Den här diskussionen om kärnkraften blir extremt teoretisk, varken tekniken eller pengarna finns och det finns inte heller något riksdagsparti så här långt som har varit villiga att avsätta pengar till det, säger Annika Strandhäll.

Men ni vill ju att den ska ingå i taxonomin, då blir det väl massor med pengar att investera i kärnkraft?

– Det här är en förhandlingsfråga på EU-nivå. Och det är mycket bättre att ställa de frågorna till energiministern, säger Annika Strandhäll.

Tillståndsfrågorna anses av bägge partier vara centrala för att lyckas med omställningen. Enligt Annika Strandhäll arbetar regeringen nu intensivt på flera fronter med att effektivisera miljöprövningen för att få till önskvärda miljö- och klimatinvesteringar. Den 15 maj ska Klimaträttsutredningen presentera tilläggsförslag om en ny avvägningsregel i miljöbalken som ska göra det möjligt att väga klimatnytta mot negativ påverkan på hälsan och miljön. Den 31 maj ska också Miljöprövningsutredningen presentera sina tilläggsförslag om bland annat förtur för miljömål som är viktiga för klimatomställningen samt om tidsbegränsade tillstånd att släppa ut.

Jessica Rosencrantz vill att ändringstillstånd ska bli huvudregel och vill se över om fler verksamheter kan bli anmälningspliktiga i stället för tillståndspliktiga för att minska behovet av resurskrävande miljökonsekvensbeskrivningar. Hon vill också införa tidsgränser för handläggningen av ärenden inom såväl myndigheter och domstolar som regeringen.

– Det har funnits gruvärenden som har legat på regeringens bord i tre år och man har inte gjort någonting överhuvudtaget med de ärendena. Det är ju inte rimligt, säger hon.

På frågan vilken skillnad det blir på regeringens miljöpolitik utan Miljöpartiet säger Annika Strandhäll att skillnaden nog inte kommer vara jättestor, men att ett undantag kan vara synen på gruvor. Till exempel för att utvinna sällsynta jordartsmetaller som behövs för bland annat elbilsbatterier. Där har de båda talespersonerna samma uppfattning, att det är bättre att öppna gruvor i Sverige än att importera metaller som kanske utvunnits med hjälp av barnarbete och under stor miljöpåverkan.

Men är det inte lättare att påverka situationen i till exempel Kongo-Kinshasa genom handel än genom att överlåta den marknaden till andra handelspartner som Kina?

– Nej, det skulle jag inte säga. Det ena förtar ju inte det andra, vi har alla möjligheter att globalt ställa höga krav i alla fall, säger Annika Strandhäll.

Både Annika Strandhäll och Jessica Rosencrantz sätter stort hopp till EU:s utsläppshandelssystem som de menar nu börjat fungera som det var tänkt och som nu föreslås skärpas ytterligare och utökas till transporter och byggnader. De är också positiva till förslaget om en gränsjusteringsmekanism för att prissätta koldioxidutsläpp i länder utanför EU, samtidigt som båda trycker på vikten av att inte hamna i konflikt med Världshandelsorganisationens, WTO:s, regelverk.

Båda vill värna svenskt självbestämmande i skogspolitiken som de båda anser framgångsrikt har balanserat miljö- och produktionsmålen. Båda är tveksamma till att driva frågan om en internationell ekocidlagstiftning och ingen av dem svarar entusiastiskt på frågan om att införa en köttskatt. Så här svarar Annika Strandhäll:

– Det får väl bli en fråga för finansministern i så fall, och de brukar inte vara så förtjusta i det. Samtidigt ser vi att skatter är ett effektivt styrmedel. Men just köttskatten behöver jag kanske inte ta ställning till.

I fråga efter fråga handlar retoriken om ifall Sverige ska vara ett föregångsland, eller som Jessica Rosencrantz anser, överimplementera EU-rätten och bedriva symbolpolitik. Ett sådant populärt tvisteämne är plastpåseskatten. Ett annat är kemikalieskatten.

Högt på dagordningen just nu är frågan om att införa klimatmål för utsläppen från konsumtionen, där Miljömålsberedningen ska lämna sina förslag den 28 februari. Ingen av dem vill föregripa de förslagen. Jessica Rosencrantz säger dock redan nu att hon hellre ser att konsumtionsutsläppen angrips gemensamt inom EU genom att utsläppshandeln utökas till fler sektorer samt genom klimattullar och ett strängare Reach, till exempel.

– Egentligen vill man ju prissätta koldioxidutsläpp så nära källan som möjligt, snarare än styrmedel som alltför detaljerat går in i enskilda individers val.