Älvräddarna: ”Dags att göra upp med industrins skrämselretorik”

Vattenkraftsindustrin blockerar omprövningar av gammeldags miljötillstånd. Nu måste politikerna sluta lyssna på skrämskotten, skriver Christer Borg, ordförande i Älvräddarna, med anledning av slutbetänkandet från den statliga vattenverksamhetsutredningen.

”I dagarna överlämnades Vattenverksamhetsutredningens slutbetänkande till regeringen. Rabaldret har inte blivit av samma magnitud som i höstas, när delbetänkandet SOU2013:69, Ny tid- ny prövning lämnades. Kraftindustrin är säkert upprörd eftersom de alltid vill vara kvar i det gamla, när det nu föreslås i slutbetänkandet att ersättningsrätten vid omprövningar ska tas bort, i analogi med reglerna för miljöfarliga verksamheter.

Svensk Energi hävdar att omprövning av villkoren är en bättre lösning än att pröva verksamheterna på nytt från grunden. Med dagens regler är det staten som står för utredningskostnaderna i samband med en omprövning, vilket säkert bidragit till Svensk Energis vurm för omprövning som alternativ till ny prövning.

Förslagen i slutbetänkandet gör dock att detta rättas till. På goda grunder kan man ana att Svensk Energis intresse för omprövningar också bygger på kraftindustrins ständiga obstruktion av omprövningsprocesserna som varit legio hittills. Det har effektivt sett till att omprövning som instrument för att uppnå kraven i vattendirektivet har varit närmast verkningslöst.

Kammarkollegiet har på grund av detta endast lyckats slutföra cirka 3,5 omprövningar per år. Med den takten uppnår vi miljökvalitetsnormerna i våra vatten tidigast runt år 2500, cirka 480 år för sent…

En ny prövning är bättre eftersom de tillstånd som kraftindustrin då erhåller är ”rena” från gamla tillstånd och det ger möjlighet till tidsbegränsade tillstånd. Idén att vi ska ha verksamheter på 2000-talet som i grunden baseras på lagstiftning från 1918 eller äldre är märklig, vilket blir fallet med omprövning i stället för ny prövning.

Oavsett väg är det nu upp till politikerna att komma till skott. Vi kan inte undvika viten från EU för fördragsbrott, det är istället fråga om hur länge dessa ska löpa. Får vi en ny lagstiftning med ny prövning, får myndigheterna det instrument de så väl behöver. Utan ny lagstiftning, inga åtgärder i tillräcklig omfattning för att vi överhuvudtaget ska vara i närheten av målen i vattendirektivet på utsatt tid.

Att nuvarande regering vill se frivilliga åtgärder från kraftbolagens sida är närmast ohemult. Varför ska företag, vars huvudsyfte är att skapa vinst åt sina ägare, frivilligt avsäga sig denna vinst i storleksordningen 2-10 procent? De följer idag, får vi anta, gällande lagstiftning och gällande tillstånd för verksamheten. En styrelse som trots det ”skänker bort” 5-10 procent av bruttovinsten sitter knappast kvar över nästkommande årsstämma.

Nej, alla företag som opererar på marknaden och som i sin verksamhet påverkar miljön på genomgripande sätt, behöver tydliga lagar och regler för sin verksamhet. Då blir miljökraven kodifierade och tillsynsmyndigheterna kan utföra sina uppgifter på ett kostnadseffektivt sätt.

Problemet nu är att många i vår lagstiftande församling lyssnat alldeles för ensidigt på skrämselretoriken som förts fram sedan 1 oktober förra året. Nu måste politikerna syna korten och begära fram transparenta underlag och fakta som visar vilka effekterna kan bli på effektregleringen. Att det energimässigt kan bli ett tapp på kanske 2-6 TWh, är inget att oroa sig för, enbart ökad nederbörd fram till år 2050 kommer att fullt ut kompensera detta, även den osannolika siffran 6 TWh. Det intressanta är den storskaliga vattenkraftens roll som reglerkraft för elnätet, en viktig faktor när vi nu bygger ut vindkraft och annan intermittent energiproduktion.

Frågan politikerna måste ställa sig är varför de som har svaret, kraftindustrin, trots upprepade uppmaningar ännu inte visat upp siffror på hur en given minimitappning förbi ett kraftverk påverkar kraftverkets förmåga att reglera elnätet.

För oss är svaret givet. Det kommer inte påverka på det genomgripande sätt som kraftindustrin antyder i sin retorik, därför tystnaden. Med andra ord, politikerna bör nu omsätta förslagen från vattenverksamhetsutredningen till lag, till gagn för miljön och inte minst kraftindustrin som behöver tydliga gränser och moderna spelregler”

Christer Borg
Ordförande Älvräddarnas Samorganisation