Analys: Kortare avtalsutkast med kompakta knutar

Den redan utlovade klimatfinansieringen är inte längre självklar i det nya utkastet till klimatavtal. Samtidigt saknas enighet kring övergripande mål. Och oavsett om målet blir 1,5 eller 2 grader – ländernas åtaganden räcker ändå inte.

Foto: UNFCCC

Klimatmötet i Paris har gått in i sitt sista, dramatiska slutskede och under onsdag eftermiddag landade ett nytt, kortare utkast till klimatavtal. Texten har krympt från 48 till 29 sidor. Tre fjärdedelar av alla hakparenteser är också borta och därmed en del kontroverser. Men – flera, om inte de flesta stora frågor, återstår.

Efter de sedvanliga nattförhandlingarna så här på upploppet kan dock mycket hända snabbt. Ett nytt utkast väntas redan i eftermiddag för att, som Frankrikes utrikesminister och mötets ordförande Laurent Fabius säger, hinna i tid med ett färdigt avtal till på fredag.

En fråga som nästan är löst är anpassning, som Sveriges klimat- och miljöminister Åsa Romson (MP) medlar tillsammans med Bolivia. Diskussionerna om transparens och tekniköverföring har också gått framåt. Även skogsrelaterade frågor går i rätt riktning.

I samma veva har också USA slutit upp med EU och flera andra länder i en koalition för ett mer ambitiöst klimatavtal. En stor skillnad och ett steg framåt jämfört med tidigare klimatmöten.

De knivigaste frågorna, där förhandlingarna står och stampar, är just sådana som funnits med på tidigare klimatmöten år efter år och som även överskuggade det stora klimatmötet i Köpenhamn 2009. Differentiering, finansiering och nivån på ambitionen i avtalet, nämner ordförande Fabius.

– Här måste tydligare alternativ fram, säger han.

Differentiering handlar om bördefördelningen mellan länder där frågorna om historiskt ansvar samt vilka länder som kan klassas som utvecklingsland med tanke på framtida utsläpps- och tillväxtprognoser är centrala.

”Inte ens de 100 miljarder dollar per år från 2020 som utlovades redan i Köpenhamn 2009 verkar längre helt självklara. Det vore illa om avtalet backade på den punkten”, skriver Naturskyddsföreningen om finansieringsfrågan. Här ingår också debatten om ifall de utvecklade länderna ska bidra med pengar för fattigare länders klimatrelaterade skador och förluster, så kallad loss and damage. Här är USA och EU rädda för en kostsam nota från andra länder.

Under onsdagskvällen klargjordes tydliga konflikter mellan länder när alla fick lyfta fram sin syn på avtalsutkastet. Enligt tankesmedjan Fores, som bevakade alla länders uttalanden, var det flera utvecklade länder som tyckte avtalet var obalanserat och att Kyotoavtalets indelning i länder med ansvar och de utan ekade kvar. Sydafrika som talade för G77-länderna och Kina pekade istället på otillräckliga försäkringar att man når långsiktigt hållbara utsläppsnivåer. Gruppen tyckte också att det saknas löften om att man når finansiering och vilken roll exempelvis den gröna klimatfonden ska spela.

Malaysias chefsförhandlare var hård: “Perhaps your text is indeed balanced, since everyone seems unhappy”.

Under 2 grader? Under 1,5? Flera olika alternativ till målnivåer finns i det nya utkastet. Den här frågan diskuterades febrilt inom bland annat EU under onsdagen och under onsdagskvällen hade de ännu inte landat. Och hur det än blir är de nationella åtagandena, så kallade INDC:er, ändå otillräckliga för att klara de båda nivåerna.

EU-delegationen är också missnöjd med att den femåriga översyn som unionen drivit börjar för sent. Naturskyddsföreningen oroar sig också för detta: ”Dessvärre kommer den första översynen enligt detta utkast inte att ske förrän 2023 eller 2024, vilket är alldeles för sent. Det skulle innebära att vi förlorar många viktiga år med för låga ambitioner – nuvarande löften på utsläppsminskningar leder nämligen till tre graders global temperaturhöjning”.