”Åtgärdsprogrammet för vitryggig hackspett fastställs under 2016”

DEBATT/REPLIK Vi håller med om att dröjsmålet har lett till en oönskad tempoförlust, skriver Björn Risinger och Maano Aunapuu, generaldirektör respektive tillförordnad sektionschef på Naturvårdsverket.

Sveaskog och Naturskyddsföreningen utför en mycket viktig del i arbetet med att bevara vitryggig hackspett i Sverige. Att samverka med berörda aktörer är ett förhållningssätt som Naturvårdsverket har förespråkat sedan starten av arbetet med åtgärdsprogram för hotade arter och naturtyper. Denna samverkan är en förutsättning för att nå miljömålen, där förbättrad status för våra hotade arter ingår.

Länsstyrelserna genomför för närvarande cirka 130 åtgärdsprogram på uppdrag av Naturvårdsverket. Vi finansierar denna verksamhet via anslag för värdefull natur och vitryggig hackspett är ett av de prioriterade programmen.

Vi är medvetna om att det just nu saknas en nationell koordinator på länsstyrelserna. Vi håller också med om att dröjsmålet med fastställandet av nytt åtgärdsprogram har lett till en oönskad tempoförlust. Orsakerna är personalomsättning hos myndigheterna och att det tagit tid att bearbeta de omfattande synpunkter som remissinstanserna hade.

Naturvårdsverkets intention är att fastställa åtgärdsprogrammet för vitryggig hackspett under 2016. Senast vid starten av 2017 räknar vi också med att ha en ny koordinator på plats vid någon av länsstyrelserna.

Vi beklagar att skribenterna upplever att det finns en brist i kommunikationen och i Naturvårdsverkets engagemang (Aktuell Hållbarhet 16/6). Samtidigt kan vi förstå att det finns kritik. Vi värdesätter samarbetet och ser att vi behöver höja ambitionen. Som första steg i att förbättra vår kommunikation vi vill gärna bjuda in Sveaskog och Naturskyddsföreningen till ett möte för en konstruktiv dialog om det fortsatta arbetet.

De förändringar som sker i landskapet betyder stora utmaningar, men också möjligheter för bevarande av biologisk mångfald. I vår verktygslåda har vi flera instrument för att nå miljömålen, bland annat åtgärdsprogram, områdesskydd, arbete med grön infrastruktur och ekosystemtjänster. Revideringen av skogsskyddsstrategin och framtagandet av en odlingslandskapsstrategi har också betydelse för den vitryggiga hackspetten. I de samtliga fallen ser vi att vägen framåt bäst sker i samverkan med berörda aktörer, både på hemmaplan och på det internationella planet.

Björn Risinger, generaldirektör Naturvårdsverket
Maano Aunapuu, tf. sektionschef Naturvårdsverket

____________

Läs fler debatter på Aktuell Hållbarhet.