”Avtalet mellan EU och USA är en möjlighet, inte ett hot”

DEBATT/REPLIK Dagens globala miljöutmaningar kräver globala lösningar och internationellt samarbete, skriver Christofer Fjellner, Europaparlamentariker för Moderaterna.

Det är tråkigt att vänstern låter sig förblindas av ett nästintill reflexmässigt motstånd mot allt som har med frihandel att göra. För ett frihandelsavtal mellan EU och USA är en möjlighet, inte ett hot.

Den debatt som Jens Holm efterlyser (Aktuell Hållbarhet 17/5) om läckan från förhandlingarna om avtalet, har i stort sett uteblivit. Anledningen är enkel: i läckan finns inga skandalösa avslöjanden att hämta. Däremot bekräftar den att EU-kommissionen följer det tydliga förhandlingsmandat som man på demokratisk väg fått av medlemsstaterna och Europaparlamentet.

Många av de miljö- och klimatutmaningar vi nu står inför är globala, och kräver globala lösningar. Politiker och myndigheter behöver bli bättre på att prata med varandra och utbyta erfarenheter, även internationellt. Därför borde vi välkomna regelsamarbete mellan EU och USA.

Men Jens Holm verkar ha glömt bort att det handlar om just samarbete och inget annat. Det är varken tvingande eller bindande. Samtidigt ger ett sådant samarbete faktiskt möjlighet för EU och USA att tillsammans lägga ribban högt i frågor som rör miljö- och hälsoskydd. Om det inte sker nu, så kanske det blir Kina och Indien som gör upp om spelreglerna om några år.

Att EU:s försiktighetsprincip är kontroversiell visste vi redan innan förhandlingarna om ett frihandelsavtal med USA påbörjades. Principen är nämligen unik i internationella sammanhang. Dock finns det inget i de läcka dokumenten som tyder på att försiktighetsprincipen är hotad. Den är dessutom inskriven i EU:s fördrag, och EU-kommissionen har varit övertydlig med att den inte kommer rubbas. Men läckan beskriver en pågående förhandling. Därför är inte ett dugg förvånande att EU och USA driver olika linjer om försiktighetsprincipen.

Det börjar bli tröttsamt att höra myterna om hur investeringsskyddet skulle hota den europeiska miljölagstiftningen. EU:s medlemsstater har redan 1 400 investeringsavtal med andra länder. Samtidigt har vi de tuffaste miljöreglerna i världen. Rätten att införa ny lagstiftning på miljöområdet är till och med inskriven i moderna investeringsavtal.

Syftet med investeringsskyddet är kort och gott att upprätthålla grundläggande rättsprinciper. Även stater måste följa ingångna avtal och grundläggande rättsprinciper. Det borde vara en självklarhet.

Om vi i EU inte kan komma överens med USA, vilket land ska vi då kunna enas med? EU har trots allt världens bästa miljölagstiftning, och USA kommer allt som oftast på andra plats. För att kunna möta våra stora klimat- och miljöutmaningar krävs det att vi samarbetar. Dessa utmaningar överskrider landsgränser. Utsläpp, farliga kemikalier och antibiotikaresistenta bakterier är globala problem. Därför spelar det ingen roll hur bra EU:s lagstiftning är om vi är ensamma om den.

Regeringen är splittrad också i frågan om frihandelsavtalet mellan EU och USA. Samtidigt som de flesta socialdemokrater är positiva till förhandlingarna utnyttjar Miljöpartiet varje chans att motarbeta ökat samarbete mellan EU och USA. I Europaparlamentet krävde nya språkröret Isabella Lövin att förhandlingarna skulle avbrytas redan innan de hade börjat. Men kritiken som framförs från vänsterkanten är ihålig. För tvärtom är stärkt samarbete mellan EU och USA en direkt förutsättning för att möta många av de miljöutmaningar vi står inför. När Jens Holm förkastar ett ambitiöst frihandelsavtal mellan EU och USA ger han i princip upp hoppet om att rädda vår planet.

Christofer Fjellner, Europaparlamentariker för Moderaterna, ersättare i utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet

.

.

.

.

.