”Blockkedjeteknik hade kunnat begränsa kostnaderna och skadan av äggskandalen”

DEBATT Blockkedjeteknik för att spåra livsmedels väg från producent till fabrik hade kunnat minimera de stora skador och ekonomiska förluster som äggskandalen i Europa ledde till. Därför borde livsmedelsindustrin ta tekniken på största allvar, menar Christina Claughton Wallin från IBM.

I början av augusti uppdagades att ägg besprutade med fipronil, ett bekämpningsmedel mot insekter, distribuerats över hela Europa. De förgiftade äggen spårades till Nederländerna och närmare 200 hönsfarmer stängdes. Samtidigt plockade livsmedelsbutikerna bort nederländska ägg från hyllorna. Den tyska kedjan Aldi gick till och med så långt att de plockade bort alla ägg oavsett ursprung. Enorma resurser sattes in för att spåra källan och även om svenska myndigheter fastställde att det inte var någon direkt fara för svenska konsumenter, innebar skandalen enorma kostnader. Med en spårbar blockkedjelösning hade skandalen kunnat stoppas mycket tidigare och kostnaderna hade minskat för såväl samhälle som konsument. 

Blockkedjan utvecklades först som en valideringslösning för den digitala valutan Bitcoin. I dag är begreppet vida omtalat och användningsområdet är avsevärt bredare än validering av finansiella transaktioner. Tekniken kan användas för all typ av information. Från att spåra en diamants ursprung till att spåra livsmedels väg från producent till butik och konsument. Med blockkedjan ges en demokratiserad och transparent lösning där information längs hela kedjan, som ursprung och tillstånd, inte kan ändras obemärkt i efterhand. Man kan se på kedjan som en sluten Facebook-grupp där alla behöriga användare kan se vilka ändringar som görs och vem som gör dem.

Det är enkelt att tänka att denna typ av lösning borde funnits tidigare, men att spåra produkter genom leverantörskedjan är komplicerat. På sin resa från producent till konsument kan en vara gå via tiotals, eller ibland hundratals, aktörer. För att registrera alla steg på ett överskådligt och enkelt sätt krävs en enhetlig plattform till vilken alla aktörer i kedjan ansluter sig. Och det är här skon har klämt. Om exempelvis livsmedelsföretag A har skapat en plattform är det inte svårt att tänka sig att konkurrerande livsmedelsföretag B väljer att undvika den plattformen. Därför skapades den öppna och gemensamma plattformen, Hyperledger Fabric, där olika aktörer och konkurrenter kan skapa blockkedjor utan att en specifik part äger informationen eller kedjan.

I fallet med de förgiftade äggen var det just problem med spårbarheten som gjorde att konsekvenserna blev onödigt stora. Osäkerhet runt ursprung och omfattning resulterade i att man tvingades stänga ner även farmar som var oskyldiga och mängder av ägg som inte vara förgiftade slängdes för att inte riskera att de förgiftade äggen nådde konsumenter. Detta förstörde inte bara för de äggleverantörer som skött sin verksamhet prickfritt utan påverkade även konsumenter som inte kunde köpa ägg i sin mataffär. Med blockkedjan hade konsekvenserna med omfattande kostnader och matsvinn minimerats. På IBM har vi arbetat med Walmart och med framgång använt blockkedjan för att spåra livsmedel. Med hjälp av tekniken lyckades Walmart spåra ett paket skivad mango på 2.2 sekunder, en process som tidigare tog cirka en vecka.

När vi jämför spårningstid mellan äggen och mangon är det inte utan att man tänker på vilka kostnader som hade kunnat sparas om äggproducenterna ingått i en blockkedja. De förgiftade äggen hade då identifierats och isolerats avsevärt mycket snabbare och varken producenterna med rent mjöl i påsen eller konsumenterna hade drabbats. Dessutom hade EU och de drabbade länderna undvikit de enorma resurskostnader som utredningen krävde.

Livsmedelsindustrin bör därför ta blockkedjan på största allvar. Matfusket kan snabbt identifieras och bekämpas, kostnader kan besparas och inte minst kan branschen ta ett större ansvar för såväl människa som miljö.

Christina Claughton Wallin, handelsexpert på IBM Sverige.