Brist på ansvar inom textilindustrin driver bomullsbönder till självmord

DEBATT. Textilindustrin är en av världens smutsigaste industrier. Den förgiftar naturen, torkar ut floder och driver människor till självmord. För att uppnå en mer hälsosam textilindustri krävs ökad transparens och kunskap, skriver Anna Rydegran, grundare av företaget Read The Label.

Anna Rydegran

Textilindustrin är en av världens smutsigaste industrier; den förgiftar naturen, torkar ut floder och driver människor till självmord. För att uppnå en mer hälsosam textilindustri krävs ökad transparens och kunskap.

Hållbarhet är mer på tapeten än någonsin, men trots detta fortsätter textilindustrin vara en av världens smutsigaste branscher. Självmord, miljöförstöring och akuta hälsoproblem är resultatet av en miljardindustri där det ekonomiska resultatet prioriteras framför miljö och människor.

Indien är världens största bomullsproducent och här odlas hela 18 procent av världens bomull. Det skapar arbetstillfällen för mer än 45 miljoner människor i landet som är involverade i textilindustrin. Men det finns mörka baksidor. Den värsta av dem handlar om den våg av självmord som har drabbat indiska bönder. Officiell indisk statistik visar att över 270 000 bönder, huvuddelen av dem bomullsbönder, i landet tog livet av sig under åren 1995–2013. En utveckling som har fortsatt och i dag begår en bonde självmord var 30:e minut, enligt människorättsorganisationen FIAN.

Bakomliggande faktorer är sjunkande världsmarknadspriser på bomull, låga löner, sämre skördar, ökad konkurrens från andra länder och dyra priser på konstgödsel. Bönderna lever under extremt knappa förhållanden och drar på sig stora skulder. När skuldbergen vuxit sig alltför stora, och det inte finns något hopp om framtiden, är självmord en utväg som många väljer. Dessutom är 55 procent av Indiens bekämpningsmedel kopplade till bomullsproduktion – trots att endast 5 procent av jordbruksmarken används till att odla bomull.

Men hur kan det gå så långt att människor väljer att ta sitt liv och bomullsindustrin fortsätter släppa ut så mycket farliga kemikalier? Jag tror att det delvis är på grund av en bristande transparens i textilindustrin. I textilindustrin är det otroligt dålig insyn och beställningar görs utifrån ett ekonomiskt perspektiv, utan att man vet vem som ska producera produkterna, var någonstans och under vilka förutsättningar. Hela 93 procent av världens klädföretag saknar kunskap om var deras bomull kommer ifrån och 76 procent vet inte vart tyget vävts, stickats eller färgats.

Jag är grundare till sängklädesföretaget Read The Label. Vår vision är att driva och skapa en positiv förändring i textilindustrin. Vårt löfte är att alltid vara 100 procent transparenta och visa upp hela vår produktionskedja – från bomullsfrö till lakan. Vi arbetar med Indiens främsta pionjärer inom Fairtrade och ekologisk odling. När det kommer till att motverka fattigdom och stärka människors inflytande och handlingskraft är Fairtrade den enda certifieringen som arbetar för detta. Organisationen hjälper även enskilda bomullsodlare att få kunskap om sina rättigheter, organisera sig och sälja bomull gemensamt, vilket stärker deras ställning på världsmarknaden.

Transparens och utbildning är en förutsättning för minskad fattigdom, stärkta mänskliga rättigheter och för att främja demokratisk utveckling. Stora företag har många rädslor och ursäkter, men det är dags att omfamna transparens och hålla någon ansvarig. Vi konsumenter kan hjälpa till att utmana branschen genom att ställa tre enkla frågor i handeln: vem har tillverkat produkten, var har tillverkningen ägt rum och hur har tillverkningen gått till? Om vi alla håller företag ansvariga för att inte veta var deras produkter tillverkats, måste de börja ta reda på svaren. Tillsammans kan vi skapa en mer medveten värld.

Anna Rydegran
grundare, Read The Label