Därför storshoppar regeringen utsläppskrediter

Att handla med utsläppskrediter är ett osäkert kort i fattiga och korrupta länder. Riskerna är högre och kontrollerna sämre. Ända satsar regeringen stora belopp i höstbudgeten på att investera i marknaden. Så här förklarar man satsningen.

Riksdagen har satt som mål att minska svenska utsläpp med cirka 20 miljoner ton koldioxidekvivalenter till år 2020 jämfört med år 1990. Ambitionen är att en tredjedel av denna reduktion kan ske i utlandet – till exempel genom de flexibla mekanismer som kallas CDM (Clean Development Mechanism).

Det finns en marknad för utsläppsrätter inom EU där alla kan köpa och sälja krediter. Priset för att få släppa ut ett ton koldioxid ligger för närvarande på knappt 14 Euro. Sedan finns en outvecklad marknad för CDM-krediter där priset ligger lägre eftersom riskerna är högre. Meningen är att dessa affärer ska växa i omfattning.

Marknaden för CDM-krediter är outvecklad och har kritiserats för att skapa en ”bubbla” av fiktiva reduktioner. I vintras förlorade norska Veritas tillfälligt sin rätt att certifiera projekt och i början av september fråntog FN den engelska delen av SGS – ett av världens största certifieringsföretag – samma befogenhet.

Ett argument mot CDM-reformen har varit att den på flera håll finansierar projekt som företagen i utvecklingsländerna ändå skulle ha betalat – och att den därmed är ett slöseri med skattepengar. En av satsningarna i höstbudgeten är därför att skärpa denna kontroll och täppa till kryphålen i reformen.

— Det pågår ett intensivt arbete för att reformera CDM. Kontrollen ska stärkas för att minskningar sker som annars inte skulle ha gjorts och för att bredda projekten till fler områden och flera länder, sade miljöminister Andreas Carlgren när höstbudgeten presenterades i september.

Idag sker de flesta svenska kreditköp från projekt i Kina och Brasilien. Men kontrollen i länderna är bristfällig och leder i flera fall till dubbelräkning. Om Energimyndigheten köper utsläppsrätter för bygget av ett vindkraftverk i Kina så kan det hända att både Sverige och Kina tillgodoräknar sig denna reduktion.

— Det har hänt att projekten dubbelräknats – men det ska inte kunna hända. Om Sverige köper utsläppsrätter från kinesiska projekt ska de inte kunna räkna av detta på sitt konto, säger Karin Rappsjö-Emanuelli, politiskt sakkunnig på Miljödepartementet.

Pengarna i höstbudgeten ska bland annat gå till att utveckla metodiken och marknaden i fattiga länder. Idag är det lätt att beräkna värdet av energieffektivisering i ett europeiskt fjärrvärmeverk – betydligt svårare att mäta vinsten av att ersätta afrikanska dieselaggregat.

Energimyndigheten i Eskilstuna sköter den svenska handeln med utsläppsrätter. Regeringen ger indikationer på vilken typ av projekt de vill investera i – ett sådant är att lägga fokus på energieffektivisering – ett annat att öka antalet projekt i fattiga länder där marknaden behöver utvecklas.

— Vi trycker på behovet av att reformera CDM, både vad gäller utformningen och förvaltningen. CDM idag är alldeles för krångligt. FN-processerna behöver bli effektivare och smidigare och detta måste ske samtidigt som man har koll på att projekten har hög miljöintegritet och utsläppsreduktionerna är verkliga, mätbara och verifierbara, säger Ulrika Raab på Energimyndigheten.

Har du verkligen stenkoll? Få helheten, översikten och analysen i tidningen Miljöaktuellt