Därför underskattar forskare klimatrisker

Klimatförnekare anklagar ofta forskare för att överdriva hoten i klimatkrisen, men i en ny bok menar en grupp amerikanska forskare att det snarare är tvärtom.

Forskarna har överlag underskattat havsnivåhöjningen i Antarktis Foto: Eduardo Ruiz, Pixabay 

Klimatförnekare och klimatskeptiker anklagar ofta forskare för att överdriva hoten i samband med klimatkrisen eller andra miljörelaterade kriser. Nu har en grupp amerikanska forskare knutna till ledande universitet, som Harvard och Princeton, forskat om klimat- och miljöforskarnas sätt att beskriva sina resultat och kommit fram till att det snarare är tvärtom.
”Överlag har forskare antingen haft rätt i sina bedömningar eller så har de varit onödigt försiktiga. Vi hittade tydliga mönster, viktiga klimatindikatorer har underskattats och klimathotet har tonats med”, skriver forskarna bakom boken Discerning Experts: The Practices of Scientific Assessment for Public Policy, i en artikel i The Guardian, som sammanfattar deras slutsatser.

Forskarna bakom den nya boken har gått tillbaka och tittat på tidigare forskning om och bedömningar av bland annat surt regn, nedbrytning av ozon och prognoser om havsnivåhöjningar i västra Antarktis. De har sedan jämfört med mer aktuella observationer inom samma områden som är gjorda med mer eller bättre data, till exempel då havsnivåökningen och havstemperaturen varit mer dramatisk än vad man tidigare trott.

I boken förklaras denna försiktighet bland annat med forskarsamhällets strävan efter att nå konsensus. Det handlar i grunden om en oro, att om forskare framstår som oeniga förväxlas resultaten med åsikter och forskarna riskerar då att bli en bricka i ett allmänt politiskt spel mellan olika uppfattningar.
”Vi säger inte att underskattning alltid orsakas av de faktorer som vi observerade i vårt arbete, och inte heller att strävan att nå konsensus alltid leder till underskattning. Men vi såg dessa mönster i alla de fall som vi studerade”, skriver forskarna Dale Jamieson, Michael Oppenheimer och Naomi Oreskes.

Med boken vill de uppmana forskare att vissa ett större mod. Att inte backa från sin resultat och att inte oroa sig för vad andra forskare kommit fram till. De vill att de ska se konsensus som något som skapas när olika resultat bryts mot varandra, snarare än den minsta gemensamma nämnaren av den aktuella forskningen på ett område.

Bokens budskap till politiker och näringslivets beslutsfattare är att det är extremt osannolikt att forskare överdriver klimathotet. Det är mycket mer troligt att saker blir värre än vad forskare i dag förutser.
”Vi har redan sett att effekterna av ökande växthusgaser i atmosfären utvecklas snabbare än forskarnas förutsägelser. Det faktum att denna slutsats är svår att leva med gör den inte mindre sannolik .”