Därför vill ingen rädda urskogen i Änokdeltat

Varför agerar inte myndigheterna för att rädda urskogen i Änokdeltat? Frågan diskuterades idag under en interpellationsdebatt i riksdagen.

Skogsstyrelsen har godkänt att fjällskog i Änokdeltat på gränsen till Världsarvet Laponia kalavverkas. Idag debatterade Miljöpartiets språkrörskandidat Åsa Romson och landsbygdsminister Eskil Erlandsson ( c ) skogspolitikens brister och förtjänster i riksdagen.

Diskussion handlade mycket om en paragraf i skogsvårdslagen som instiftats för att stoppa miljöförstörande avverkningar. Problemet är enligt Åsa Romson att Skogsstyrelsen inte använt paragrafen en enda gång på 20 år. Inte sedan den instiftades 1991.

– Jag trodde att 2011 va
r ett år där vi skulle slippa se kalavverkningar av fjällnära skog med höga naturvärden, jag trodde det tillhörde historien. Att det händer är ett tecken på att svenskt skogsbruk är på fel väg, sade Åsa Romson (Mp).

Hon uttryckte oro över
att Eskil Erlandsson inte ser något problem i att skogsstyrelsen aldrig använt paragraf 18. Det går heller inte att överklaga myndighetens beslut. Landsbygdsminister Eskil Erlandsson ville inte kommentera Skogsstyrelsens agerande i Änokdeltat men uttryckte sitt stöd för det befintliga regelverket.

– Lagen är tydligt formulerad. Det kommer alltid att finnas problem med gränsdragningar i enskilda fall. Det är inte önskvärt att gå in och detaljreglera i lagstiftningen utan det är Skogsstyrelsen som avgör om lagen ska tillämpas eller inte, säger Eskil Erlandsson.

Han berättade att Skogsvårdslagen har två jämställda mål och att avvägningar mellan miljö och produktion måste göras hela tiden. Uppgiften är att bruka skogen utan att förbruka den. Det förekommer brister både i virkesproduktionen och i arbetet med att skydda den biologiska mångfalden.

Åsa Romson berättade om en studie från Skogsstyrelsen som visar att 1/3 av alla slutavverkningar inte når upp till skogsvårdslagens minimikrav på naturhänsyn. Men hon hör fortfarande inga signaler från regeringen om att skärpa lagstiftningen.

– Problemet ligger i myndigheternas regelutövning. De får inga tydliga signaler från regeringen. Vad är det egentligen för fel när flerhundraårig fjällnära skog får kalavverkas? Jag blir orolig över den svenska skogsbrukets rykte, sade Åsa Romson