Debatt: Därför måste vi halvera torskfisket i Östersjön

Torskbeståndet i Östersjön har börjat minska - igen. Det är därför viktigt att regeringen lyssnar på ICES rekommenderationer att mer än halvera fiskekvoterna, menar Tina Elfwing, föreståndare Stockholms universitets Östersjöcentrum och Maciej Tomczak, fiskforskare på tankesmedjan Baltic Eye vid Östersjöcentrum i en debattartikel.

Östersjötorsken är på god väg att ännu en gång segla upp som en viktig fråga i en svensk valrörelse. Senast var 2002, då larmrapporterna om överfiske och utrotningshotade bestånd hamnade i mediernas och politikernas fokus. Under åren som följde tystnade debatten gradvis, i takt med att det kom allt fler tecken på att torskbestånden i Östersjön sakta höll på att återhämta sig. Tyvärr har den utvecklingen nu avstannat. Antalet stora torskar har minskat drastiskt, bestånden krymper och torsken är smalare och i sämre kondition än tidigare. Det finns åter anledning att känna stor oro för torskens framtid.
 
Den 12-13 oktober träffas EU:s jordbruks- och fiskeministrar för att besluta om nästa års kvoter för fisket i Östersjön. Vid det mötet kommer torskkvoterna att bli en särskilt het fråga. Inte minst eftersom Internationella havsforskningsrådet (ICES), som förser EU med underlag för beslut om fiskekvoter, nyligen rekommenderade att torskfångsten för nästa år mer än halveras.
Att ICES föreslår minskade kvoter beror på torskens tillstånd. Men att minskningen är så pass stor beror på att man upptäckt brister i sina egna beräkningsmodeller och i de data som beräkningarna bygger på. Osäkerheten gör att ICES väljer en extra försiktig linje.
Det är ett klokt val. ICES rekommendationer är en grundpelare i EU:s beslut om hur mycket fisk som får tas upp ur havet. När ett så viktigt instrument visar sig bristfälligt är det rätt att dra i bromsen.
 
Samtidigt måste sättet att ta fram rekommendationer för fångstbegränsningar på sikt förändras i grunden. Idag bygger rekommendationerna och beräkningsmodellerna på utvecklingen och utfisket av enskilda artbestånd. Det är ett allt för snävt perspektiv.
EUs nya gemensamma fiskepolitik, som antogs förra året, slår fast att en ekosystemansats ska införas i fiskeförvaltningen. Det måste nu få konsekvenser även för hur rekommendationerna för fångstbegränsningen  sätts.
 
Östersjön är ett särskilt utsatt ekosystem. Artfattigdomen, den låga salthalten och det långsamma vattenutbytet gör att både miljön och fiskens livsbetingelser är mycket känsliga för störningar. 
Det finns således många andra faktorer, utöver själva fisket, som påverkar ekosystemet:

  • I östra Östersjön har torskbestånden på senare år har återhämtat sig något. Ökningen består dock av liten torsk. Antalet stora individer har minskat dramatiskt.
  • Enligt forskning från Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) har genomsnittsstorleken på de största torskfiskarna i Östersjön mer än halverats de senaste tjugo åren. Anledningen tros vara förbudet mot att ta upp liten torsk samt att fisket bedrivs med allt större maskor i näten.
  • Forskare har observerat en rumslig uppdelning under ytan, i vilken torsken främst lokaliseras till södra Östersjön medan skarpsillen håller till i norra egentliga Östersjön. Detta påverkar torskens tillgång till föda.
  • Den ökade utbredningen av syrefria bottnar påverkar torskens tillgång till viktiga födoämnen.

Dessa är bara några av de många ekosystemrelaterade faktorer som har betydelse för torsken.
 
Ett hållbart och ansvarsfullt fiske kan leda till återskapade torskbestånd i Östersjön. Men då krävs även god födotillgång och goda förhållanden för reproduktion och äggöverlevnad. Dessa faktorer påverkas i sin tur av sådant som mängden näringsutsläpp, övergödning och syrefria bottnar.
Fiskekvoterna kan därför inte, som hitintills, beräknas enbart utifrån enskilda artbestånd. Istället måste beräkningarna utgå från – och ingå i – ett mer heltäckande ekosystemperspektiv.
Ett sådant perspektiv tar hänsyn till både hur de olika arterna interagerar och hur fisken påverkar och påverkas av miljötillståndet i Östersjön, och ger politiker och andra beslutsfattare inom EU ett mer heltäckande och säkrare underlag när de ska besluta om Östersjöntorskens framtid.
 
I slutet av augusti samlas ledande fisk- och havsforskare på Askölaboratoriet utanför Trosa för att påbörja arbetet med att utveckla just ett sådant ramverk för hur torskbeståndet i Östersjön kan förvaltas på ett sätt som tar hänsyn till hela ekosystemet. Tills dess att ett sådant ekosystembaserat ramverk kan införas är det tills vidare klokt att iakttaga försiktighet när det gäller torskfisket i Östersjön.
 
Jordbruks- och fiskeminister Eskil Erlandsson har ännu inte offentliggjort regeringens linje angående torskkvoterna. Frågan är om det alls kommer ett besked innan riksdagsvalet. Efter den 14 september kan Sverige dessutom ha en ny jordbruks- och fiskeminister.
Oavsett vilket bör han eller hon, liksom resten av EU:s fiskeministrar, ta det säkra för det osäkra och följa ICES rekommendationer när de träffas i oktober.
 
 
Tina Elfwing, föreståndare Stockholms universitets Östersjöcentrum
Maciej Tomczak, fiskforskare på tankesmedjan Baltic Eye vid Östersjöcentrum