Debatt: ”Klimatanpassning – bortom Klimatakut”

Det är hög tid att Sverige bygger upp en nationell klimatanpassningsplan, skriver Mattias Goldmann och Lisa Höglind från tankesmedjan Fores.

"Översvämningar, ras, skred, skyfall och skogsbränder. Det är vad som förutspåddes i IPCC:s rapport om klimatanpassning från 2007 liksom av den svenska Klimat- och sårbarhetsutredningen från samma år – och det är vad vi alla kommer att minnas av den svenska sommaren 2014. Det är hög tid för en nationell klimatanpassningsplan!

Sverige har ännu ingen nationell klimatanpassningsplan eller –politik, i motsats till våra grannländer Finland och Danmark. Ansvaret har istället fördelats på kommuner och länsstyrelser, vilket gjort att vi nu har ett lapptäcke av olika åtgärder och satsningar – och många ställen i landet som ännu inte gjort något alls.  Anpassningarna som nu sker får också en onödigt hög nota, eftersom samordningen är bristfällig och ingen tar ledningen.  
 
Den nya regeringen bör prioritera att ta fram en nationell klimatanpassningsstrategi. Givetvis ska den inkludera sådant som är ”top of mind”; kortsiktiga åtgärder i form av skyddsvallar, brandgator och vattendammar, liksom en precisering av vilken maskinell utrustning som är nödvändig och effektiv för att bekämpa katastrofer. Men detta får inte utgå ifrån den senaste katastrofen – efter katastrofen kring Sala är effektiv brandbekämpning i fokus, men det är sannolikt att nästa klimatrelaterade incident är av annat slag. 
 
Det får inte landa i plåsterpolitik,
som den ”klimatakut” som föreslagits för att avlasta finansiellt stressade kommuner som drabbas av klimatförändringarna. Att tillsätta en klumpsumma för kortsiktiga åtgärder löser inte problemen på lång sikt, utan kan rentav motverka en nödvändig anpassning av vårt samhälle i grunden.
 
Samhällsplanering måste med. I diskussionen om Slussen, om framtida dricksvattentäkter, om förändring av strandskyddslagstiftningen och mycket annat måste klimatanpassning finnas med som en komponent.
 
Utmana våra samhällsmönster. Vi vet att översvämmade vägar blir vanligare i framtiden, även efter att vi satt upp skyddsvallar och utökat avloppskapaciteten. Alltså är det viktigt att klimatanpassa våra resmönster, så att inte ekonomin stannar av när vi inte kan ta oss till jobbet. Det bör bli enklare att arbeta hemifrån och med teknikens hjälp ha webinarium, vilket får välfärdsvinster även i den icke-översvämmade vardagen. Här behöver också miljörörelsen – som uttolkare av resiliens-begreppet – tänka utanför boxen.
 
Näringslivet är centralt. I frågan om näringslivets roll lyfts försäkringsbolagen snabbt fram, men klimatanpassningen är mycket vidare än så – särskilt när vi vidgat frågan till att också handla om våra resmönster och våra arbetsplatser. På samma sätt som åtgärder för minskad klimatpåverkan delfinansieras av staten – alltifrån Klimatinvesteringsprogrammet över stödet till solceller till supermiljöbilspremien – är det rimligt att anpassningsåtgärder delfinansieras. Det kan t.ex. gälla RIK – Riktat Investeringsstöd för Klimatanpassning – eller att staten och arbetsgivaren delar på notan för att underlätta för anställda att jobba distans. Många av dessa satsningar innebär också att de klimatpåverkande utsläppen minskar och är därmed dubbelt lönsamma.
 
Tydlig ansvarsfördelning är A och O. Efter branden i Sala var det oklart vem som skulle betala vad av fastighetsägare, skogsbolag, kommun, stat och försäkringsbolag – och det är troligt att staten varit mindre generös om branden inte varit omedelbart före valet. I takt med att klimatrelaterade katastrofer tyvärr blir vanligare, blir det allt mer akut att de ekonomiska bördornas fördelning klargörs.
 
Ökat informationsbehov.
Är den som köper en strandnära villa medveten om var vattenlinjen troligen går om 30 år? Vet den som tecknar en villaförsäkring om skyfallsrelaterade översvämningar ersätts eller räknas som force majeure? Kunskapen om klimatförändringarna är numera relativt stor, men anpassningsdelen släpar efter – bland annat för att ingen statlig aktör fått ett tydligt ansvar på området.
 
Best practice. Det bör säkerställas att de åtgärder som utförs är kostnadseffektiva, med bästa möjliga sidoeffekter. Här kan vi nationellt dra nytta av det arbete som redan skett lokalt och regionalt, genom att ta fram ”best practice”-exempel som handledning att arbeta utefter.
 
Lyft blicken. En nationell strategi är förstås inte heller någon perfekt lösning – väder och klimat tar som bekant ingen hänsyn till administrativa gränser. Det är till exempel rimligt att fokusera på Tornedalsregionen och Öresundsregionen snarare än att stanna vid landsgränsen. Därtill måste vi stärka vårt anpassningsarbete i utsatta länder – när miljörörelsen skriker ”fill the fund” för den nya Gröna Klimatfonden, nödgas vi påminna om FN:s befintliga adaptionsfond där kistorna är ekande tomma.
 
Mattias Goldmann

Vd, den gröna och liberala tankesmedjan Fores
 
Lisa Höglind, anpassningsresearcher, Fores