Debatt: ”Pröva ekonomiska styrmedel i kemipolitiken”

Miljömålsberedningens förslag räcker inte för att uppnå en giftfri miljö, skriver två KTH-professorer

"Vad är en giftfri miljö? Nås den om man sanerar marken och förbjuder några tungmetaller i vissa tillämpningar? Eller är det fråga om att förstå riskerna med och rätt hantera tio tusentals ämnen som finns i samhället, på arbetsplatser, i produkter, utomhus, hemma och i hobbylokalen? Är det en expertfråga som man med varm hand kan överlåta åt företagen och staten att hantera och lagstifta om eller behöver man veta något själv?

Miljökvalitetsmålet Giftfri miljö
nås inte utan ytterligare åtgärder. Under året har flera rapporter från Kemikalieinspektionen kommit, liksom ett betänkande från Miljövårdsberedningen som nyligen remissbehandlats. De förslag som finns i Miljömålsberedningen rapport är bra, men de kommer inte att räcka för att nå miljömålet. Mer förslag på åtgärder och styrmedel är nödvändiga. En del sådana förslag finns i Kemikalieinspektionens rapporter men det finns också behov av strategier som når fler aktörer och ger en mer samlad bild av vad som behöver göras.

Enligt direktivet till Miljömålsberedningen ska man utveckla en strategi med etappmål, styrmedel och åtgärder som behövs för att uppnå generationsmålets delar om människors hälsa och om kretslopp fria från farliga ämnen samt miljökvalitetsmålet Giftfri miljö. En fråga är då om Miljömålsberedningens förslag uppfyller direktivet. Kommer miljömålet att nås om beredningens förslag genomförs? Något försök att besvara denna fråga görs inte i betänkandet. Vi bedömer att förslagen inte räcker för att miljömålet ska nås. Det innebär att arbetet med att utveckla strategier måste fortsätta, inklusive förslag på åtgärder och styrmedel utöver det som tas upp i betänkandet.

En av preciseringarna av
miljömålet Giftfri miljö innebär att användningen av särskilt farliga ämnen ska upphöra så långt som möjligt. Ett av verktygen för detta är Reach-lagstiftningen. I den finns regler om registrering, informationskrav och tillståndsprövning av ämnen som har särskilt miljö- eller hälsofarliga egenskaper. Sådana ämnen sätts upp på en kandidatlista och överförs sedan till en bilagelista med en tidtabell för tillståndsprövningen. Detta arbete går långsamt. Enligt Kemikalieinspektionens rapport Bättre EU-regler för en giftfri miljö så har idag 73 ämnen förts upp på kandidatlistan, 6 ämnen finns på bilagelistan med en tidtabell, men ingen tillståndsprövning har ännu genomförts! EU:s förra kemikalielagstiftning ersattes för att den var för långsam, men det förefaller som om Reach fungerar på samma sätt.

För att arbetet ska påskyndas
behöver myndigheterna få tillräckliga resurser. Detta lyfts fram av Kemikalieinspektionen men finns inte med bland Miljömålsberedningens förslag. Det behöver också utvecklas nya metoder och angreppssätt. Miljömålsberedningens förslag att man ska kunna behandla och pröva grupper av ämnen är därför bra och viktigt. Men sannolikt behöver det utvecklas nya förslag på åtgärder och styrmedel som kan snabba upp utfasningen av särskilt farliga ämnen. Här behövs en strategi vilket också föreslogs av Miljömålsberedningens expertgrupp om farliga ämnen i varor och produkter. Det förslaget saknas dock i Miljömålsberedningens betänkande.

En annan av preciseringarna i
miljömålet Giftfri miljö innebär att den sammanlagda exponeringen för kemiska ämnen inte ska vara skadlig för människor eller den biologiska mångfalden. En relevant fråga då är hur farlig den sammanlagda exponeringen är idag. Det är en fråga som är svår att svara på. Kemikaliefrågor hanteras ofta ämne för ämne och produktgrupp för produktgrupp. Det innebär att det finns stora kunskapsluckor om risker med den samlade exponeringen av många ämnen från många varugrupper. Det saknas kunskap om emissioner från många varor, men också om effekter av den sammanlagda exponeringen. Det beror bland annat på bristande kunskap om kombinationseffekter. Detta är därför ett område som behöver mer forskning.

Miljömålsberedningen menar att det bör kunna beaktas inom befintliga forskningsramar. Vi tror dock att det behövs nya forskningsmedel till detta område, i linje med Kemikalieinspektionens förslag. En annan fråga gäller åtgärder och styrmedel för att hantera de sammanlagda riskerna. Reach-lagstiftningen är exempelvis inte anpassad för att hantera kombinationseffekter. Här finns alltså ett behov av nya åtgärder och styrmedel.

En tredje precisering av miljökvalitetsmålet Giftfri miljö gäller att information om miljö- och hälsofarliga ämnen ska finnas tillgänglig. Det finns informationskrav för ämnen som har särskilt miljö- eller hälsofarliga egenskaper, men för ämnen som är klassade som farliga finns inga motsvarande krav. Informationskraven för särskilt farliga ämnen är i praktiken relativt begränsade. För en konsument kan det till exempel innebära att man själv måste fråga och vänta upp till 45 dagar på svar. Här finns det behov av nya åtgärder. Kemikalieinspektionen föreslår att det ska utvecklas en strategi för ökad information i leverantörskedjan. Detta anser vi är ett bra förslag. Det saknas dock i huvudsak i Miljömålsberedningens rapport.

Miljömålsberedningens rapport innehåller förslag på nya etappmål och ett antal åtgärder. Huvudsakligen anser vi att de förslag som läggs är bra. I Kemikalieinspektionens rapporter samt i rapporterna från Miljömålsberedningens expertgrupper finns dock flera förslag som hade kunnat ingå i betänkandet. Förutom dessa finns det också behov av fortsatt utveckling av åtgärder och styrmedel. Nuvarande kemikaliepolitik är huvudsakligen inriktad på reglering av specifika ämnen ofta i specifika tillämpningar. Det arbetet är viktigt och behöver fortsätta och snabbas på.

Det finns också ett behov av nytänkande som kan ta bredare grepp där man kan hantera fler ämnen och varugrupper i taget. Till exempel skulle ekonomiska styrmedel kunna spela en större roll inom kemikaliearbetet. Sådana styrmedel kan vara verkningsfulla när man inte kan eller vill förbjuda ett ämne, men ändå minska användningen av det. Styrmedel kan utformas både för enskilda ämnen och för grupper av ämnen som uppfyller vissa kriterier. Pantsystem skulle kunna användas för varugrupper som innehåller farliga ämnen. På så sätt skulle man höja medvetandet om innehåll av farliga ämnen och underlätta en bra avfallshantering. Om inköpare och konsumenter får lättillgänglig information om farliga ämnen i varor skulle det kunna påverka inköp och innehåll och stimulera till substitution.

Kemikalieområdet har behov av nytänkande och bredare grepp, där man inte bara bedömer ämne för ämne i långsamma beslutsprocesser, utan tar bredare grepp och ser till den samlade exponeringen och risken"

Göran Finnveden, Vice-rektor, Professor KTH
Viveka Palm, Adjungerad Professor KTH