Debatt: ”Sorgligt att se moderata EU-parlamentariker hålla energibolagen om ryggen”

Vattenkraften måste leva upp till moderna miljökrav på samma sätt som gruvbranschen och skogsindustrin. Det är sorgligt att se hur moderata EU-parlamentariker håller stora energibolag om ryggen, skriver Miljöpartiets språkrör Åsa Romson.

"Den senaste tiden har det blossat upp en livlig debatt om nya miljökrav på gamla vattenkraftverk och dammar, med anledning av den vattenkraftsutredning som nu är ute på remiss. Dessa krav ska möjliggöra levande vattendrag och till exempel naturlig vandring av fisk genom krav på omlöp och fiskpassager. Motståndare från Svenskt näringsliv och Moderaterna vill att hela utredningen skrotas. De menar att gammal vattenkraft måste få fortsätta som förr om industrin ska våga lita på att den får el.
 
Detta motstånd bygger på en förlegad syn. Historiskt har svensk industri vuxit med uppgiften att ständigt minimera sin miljöpåverkan. Gamla gruvbrytningsmetoder och gamla sätt att framställa papper har ersatts av nya miljöbättre processer när krav ställts. När samhällets kunskaper om miljöproblemen ökat har vi i Sverige valt att ställa högre krav, det har sporrat industrin och minskat miljöförstöringen.
 
Jag tror alla som stått och fiskat
vid en älv eller å förstår att det strömmande vattnet bär ett utsträckt ekosystem många arter måste kunna vandra upp- eller nedströms. Att helt skära av vattendraget dödar en stor del av livet i vattnet. Men vi vet också, som professorerna Nilsson, Greenberg, Humborg och Lundqvist redogjorde för i sin artikel, att stora ekologiska värden kan räddas även om energiproduktion bibehålls om man låter en liten del vatten strömma förbi kraftverket. Är det inte rimligt att modern kunskap användas också när det gäller dagens vattenkraft?

I princip all vattenkraft i Sverige idag saknar moderna miljötillstånd enligt miljöbalken. Sådana tillstånd skulle på ett individualiserat sätt kunna väga in dagens kunskap om vattenmiljöer och tekniska möjligheter till biflöden. Enligt en översiktlig bedömning av myndigheten HaV är det totalt vattenflöden motsvarande 1,5 TWh per år som kan komma att beröras. Idag producerar vattenkraften ca 65 TWh per år och ökade nederbördsmängder tyder på att detta framöver stiger med 6 TWh/år. Till detta kommer utbyggnad av annan förnybar el samt pågående energieffektivisering. Dagens vattenkraft är ofta det mest lönsamma energislaget för el-bolagen. Någon omedelbar oro för att industrin efter höjda miljökrav skulle sakna el i framtiden verkar helt enkelt inte befogad.

Trots det verkar motståndarna mena att hela den svenska industrins konkurrenskraft skulle riskeras om dessa moderna miljökrav skulle ställas på vattenkraften. Särskilt upprörda är man över förslag på nyaprövningar av tillstånden, trots att det redan är etablerad praxis för annan miljöförstörande verksamhet.

Sverige är nästintill ensamma i EU om att inte kräva fiskvägar vid kraftverk och dammar. Det finns stark grund både i EU-rätten och i svensk miljörättslig utveckling att möjliggöra nyprövning av tillstånd för att höja miljöstandarden i en bransch. Alternativet skulle vara en generell regel om fiskvägar för existerande kraftverk, men då minskar möjligheten att anpassa kravet till specifika situationen vid varje kraftverk. Faktum kvarstår, på något sätt måste kraven börja ställas. En lång tids försök att få kraftbolagen att på frivillig väg bygga fiskvägar har misslyckats.

För mig är det självklart att vi alla har ett ansvar att se till att minska de miljöproblem som förstörda ekosystem i strömmande vattendrag innebär. Det finns tekniker som gör att det går att kombinera hänsyn till fiskarnas vandring med energiutvinning. Då är det sorgligt att se Svenskt näringsliv och Moderata EU-parlamentariker hålla de stora energibolagen om ryggen och lova dem fortsatt straffrihet från onödig utrotning på allt från ål och lax till flodpärlmussla"
 
Åsa Romson, språkrör Miljöpartiet de gröna