”Debatten om klimatpåverkan från nöt, får och get vilar på ostadig grund”

DEBATT Kritiken mot nöt, får och get utifrån ett klimatperspektiv vilar på ostadig grund. De livscykelanalyser som ofta används som slagträ i debatten utgår inte från ett populationsperspektiv vilket ger en missvisande bild, menar fårbonden Göran Rudbäck.

Samhällsdebatten är livlig om huruvida idisslare, och därmed köttätande, bidrar till ett varmare klimat eller om nyttan med djurhållningen överväger. Elin Röös, forskare i matens miljöpåverkan på SLU, har tagit fram rapporten Mat-Klimat-listan som är en sammanställning av livscykelanalyser som ofta används som slagträ för att slå i huvudet på köttförespråkarna. Tyvärr utgår debatten – och för den delen livscykelanalyserna – från ett individperspektiv och inte det populationsperspektiv som måste anläggas, när man diskuterar idisslares produktion av växthusgasen metan. Debattörer på båda sidor missar helt den i sammanhanget överskuggande frågan om livsmedelsförsörjningen kontra dess energiförbrukning.

Kor får avkomma en gång per år, vilket betyder att lika många djur som föds per år måste slaktas för att inte besättningen ska öka eller minska i antal. En från år till år jämnstor flock ger en i princip konstant årsproduktion av metan. Det är först när vi ökar eller minskar populationens storlek som dess årliga produktion av metan förändras.

När koldioxidekvivalenter används för att jämföra olika växthusgaser, så jämförs över en bestämd tid den klimatpåverkan en tillsats ett kilogram av valt ämne har jämfört med tillsatsen av ett kilogram koldioxid, under villkoret att bakgrundsnivåerna hålls konstanta. Om vi betraktar nötflocken ovan vet vi nu att produktionen av nötkött från en flock med jämn årlig storlek inte medför någon ökning av metanutsläpp. Det innebär att en konstant nivå av nötköttsproduktion på populationsnivå saknar koldioxidekvivalenter för metanproduktionen. En ökning av köttproduktionen ger följaktligen en engångshöjning av metanhalten. Detta till skillnad från minsta lilla utsläpp av naturgas eller avgaser från förbränning av fossilt bränsle som alltid ökar mängden växthusgaser i atmosfären.

Grunden för att med verktyget koldioxidekvivalenter jämföra en konstant produktion av biogent metan – vare sig det är från nöt, älg eller myr – med utsläpp från förbränning av fossil energi finns inte och det utifrån definitionens ”tillsats”, vilket saknas vid konstant biogen produktion. Att verktyget sedan Kyotoavtalet används på ett sätt som strider mot dess definition leder tyvärr till samhällelig suboptimering när olika insatser utvärderas.

Savory-institutet har utvecklat en metodik för lantbrukare som de kallar för Holistic Management. Allan Savory blev mycket uppmärksammad – och kritiserad – när han i ett TED-föredrag hävdade att fler kor räddar klimatet. Om deras metodik för betesbaserad köttproduktion användes skulle betesmarken kunna ta upp lika mycket kol som mänskligheten hittills släppt ut.

Tyvärr har kritikerna fokuserat på just påståendet om kolinbindning och har helt missat den verkliga styrkan med Holistic Management: Att det är en mycket kraftfull metodik för att maximera produktionen av foderväxter – och därmed köttproduktionen – utifrån givna förhållanden och med minsta möjliga energitillskott. Utifrån det faktum att vårt samhälle måste ”energibanta” för att klara uppställda mål om minskad tillförsel av växthusgaser är betesbaserad köttproduktion med Holistic Management-metodiken sannolikt den minst energikrävande och mest hållbara livsmedelsproduktion vi kan åstadkomma i vårt land. Lägger vi till andra positiva saker som högre näringstäthet för människor i animalier jämfört vegetabilier, ett antal miljönyttor och möjligen en positiv effekt på lokalklimatet, så framstår vurmen för en helvegetarisk kost som inte helt genomtänkt.

Kritiken mot nöt, får och get utifrån ett klimatperspektiv vilar på ostadig grund och leder dessutom till suboptimering utifrån den viktigaste konsekvensen av klimatproblematiken – att samhället måste minska förbrukningen av energi. Utifrån ovanstående resonemang framträder ett råd till det svenska folket tydligt: Ät mer svenskt betesbaserat kött – för ett klimatvänligt och hållbart Sverige!

Göran Rudbäck, fårbonde