Fallande tillgångar när fossilbubblan spricker

Av världens fossila tillgångar kommer 60-80 procent aldrig utvinnas till följd av allt hårdare klimatregleringar. Det innebär miljarder som går upp i rök – vissa investerare har redan börjat sälja.

Den här artikeln publicerades i senaste numret av Miljöaktuellt.

En kall förmiddag och vinden fladdrar i Vattenfall-flaggorna utanför kolkraftverket i Lippendorf, drygt en mil utanför tyska Leipzig. Regnmoln i skyn och ett fåtal bilar utanför entrén. Knappt någon människa i närheten. Ut från kraftverket kommer en Vattenfall-informatör.
Miljöaktuellt har blivit utlovade en rundvisning och snabbt blir det klart att säljprocessen inte är något bolagets företrädare får tala om.
– Jo, de försöker sälja vissa tillgångar, säger den mustaschprydde informatören som visar oss runt och därmed sätter punkt för den typen av frågor.
Några meter över huvudet passerar ett flera kilometer långt rullband som med ett dovt malande matar fram tonvis med kol in i kraftverket. Kolet hämtas från stora dagbrott i närheten.
I anläggningen tar vi en enorm hiss upp till toppen på värmepannan. Sedan ut på en avsats tiotals meter upp i luften. Vi står i jämnhöjd med de två skorstenarna som bolmar ut vita moln. Koldioxid. Verket producerar motsvarande 1 840 megawatt elektricitet och släpper ut nära 12 miljoner ton koldioxid per år, vilket gör det till Vattenfalls tredje värsta koldioxidutsläppare. Detta är ett av de kraftverk som blivit politiskt sprängstoff, både i Tyskland och Sverige.

Informatören å sin sida argumenterar att kolkraftverk nu för tiden inte är så dåliga, särskilt inte detta, och han rabblar lite siffror om effektivitetsförbättringar.
– Kolförbränningen är mycket renare i dag än vad den var förr.
Tillbaka genom det enorma kraftverket: jodå, det är kliniskt städat. Ordning och ingen smuts – en renlighet som ett slags kompensation för den koldioxidtunga verksamheten.
Att Vattenfall vill sälja det tyska brunkolet är ingen hemlighet. 2013 gjordes ett försök. Inga framgångar då. Nu försöker man igen, men ingen affär så här långt. Vattenfalls företrädare har tidigare värderat brunkolsverksamheten i Tyskland till mångmiljardbelopp. Men köparna står inte i kö direkt.

Kol är numera något av en paria i energisektorn, väldigt få investerare vill ha med det att göra.
Den utdragna försäljningen tyder på att Vattenfall drabbats av något som i klimatdebatten på senare tid kallats för ”stranded assets”. Bakom modeuttrycket döljer sig en dyrbar verklighet – det syftar på tillgångar som fram tills nyligen var värdefulla, som men i dag förlorat sitt värde.
Men värdeförlusterna drabbar inte bara tysk kolkraft, utan handlar om hela den fossila energi­sektorn och värderingarna av bolag i sektorn.

Länge har det från miljöhåll argumenterats att konsumtionen av fossila bränslen och utsläppen av koldioxid inte är hållbara, men först på senare år har investerare börjat ta notis. En av de mest aktiva är en svensk – Mats Andersson, vd för statliga pensionsjätten Fjärde AP-fonden. Han blev nyligen prisad för att vara en av finansbranschens främsta hållbarhetsprofiler.
Han berättar att man för fem år sedan inledde en genomgång av fondens placeringar, som uppgår till 276 miljarder kronor.
– Jag reste runt och frågade bland pensionsbolag – alla hade koll på finansiell risk. Men ingen hade mått på klimatrisk, säger han och konstaterar att det väckte tankar, ur ett affärsmässigt perspektiv.
– Klimatfrågan är potentiellt en risk där vi kan förlora pengar på riktigt.
Pensionsbolag och andra institutionella förvaltare är exponerade mot energisektorn genom ägande i olika börsbolag, vars tillgångar i fossila tillgångar riskerar att snabbt falla i värde. Experter har pekat på att kommande klimatavtal och nya miljömål kan göra att en stor del av dessa fossila tillgångarna inte kan utvinnas av ekonomiska skäl eller av miljöskäl.
Flera olika beräkningar har gjorts. Enligt en uppskattning kommer 60-80 procent av världens fossila tillgångar aldrig att utvinnas, till följd av allt hårdare klimatmål. Detta för att den globala snittemperaturen inte ska stiga med mer än 2 grader. De finansiella konsekvenserna av detta är enorma – enbart världens fem största gruvbolag har ett börsvärde på 2 160 miljarder kronor.
Till en början provade Fjärde AP-fonden att minska investeringarna i fossilintensiva bolag och öka med kolsnåla placeringar. Efter en tid visade sig att avkastningen blev bättre, utan att riskmåtten steg.
– Vi fick bättre avkastning utan att det kostat något extra. Det visade att koldioxid är felprissatt, säger Mats Andersson.
Andra experter argumenterar för att de fallande värdena på fossil­intensiva företag handlar om att priset på koldioxid börjar prisas in – det vill säga belasta värderingen av bolagen. Om koldioxid­skatter stiger, värderas bolagen som kommer att tvingas betala dessa lägre.
Att väga in klimataspekter i värde­ringarna är förhållandevis nytt i branschen och allt fler börjar ta efter. Den inflytelserike ekonomen Nicholas Stern har prisat Fjärde AP-fondens arbete och många aktörer har kopierat arbetsmodell som enkelt förklarat innebär att man minskar kolintensiva och ökar kolsnåla placeringar. Parallellt har andra har självmant ompositionerat sig på liknande sätt.
Det finns exempel från Örebro där kommunledningen 2013 beslutade att bli Sveriges första stad att avyttra stadens tillgångar i fossila bränslen. I fjol beslutade Svenska kyrkan att dumpa alla fossila bränslen och pensionjätten Andra AP-fonden har avyttrat 12 kolföretag och 8 olje- och gasföretag. En av Europas största finansaktörer, Nordea med 1 800 miljarder kronor under förvaltning, har också avyttrat uppemot 40 kolgruveföretag.

Detta är del av en större internationell trend där så kallade institutionella ägare och stora investerare helt enkelt väljer bort fossila bränslen. Modeorden står som spön i backen: divestera i kolenergi, de-carbonize och kolsnål. Oavsett vad man kallar det hakar allt fler på: i grannlandet Norge har pensionsjätten Storebrand av­yttat kolbolag och andra kolintenstiva bolag. Även Norges oljefond har beslutat att avyttra kol­investeringar värda över 66 miljarder kronor.
Den tydligaste tendensen är att kol verkar minst attraktivt att äga, varför har det blivit så?
– En bra fråga, säger Eva Halvarsson, vd på Andra AP-fonden, som förvaltar 300 miljarder kronor.

Hon menar att fondbolaget har gjort djupa analyser och lagt mycket tid inför besluten, där man ansett att kolintensiva tillgångar är de mest riskfyllda.
– Fossila bränslen kommer att finnas under ganska lång tid framöver. Så det handlar inte om att ta bort allt på ett bräde, utan att se var riskerna är störst, säger hon och inflikar att det visst kan finnas investerare som vill köpa kolgruvor.
– Nu vet jag inte vem som ska äga det i framtiden, men det finns olika ägare med olika utgångspunkter – daytraders och andra.

Hon menar också att det av samma skäl som långsiktiga ägare, såsom pensionbolag, statliga fonder och andra så kallade institutionella placerare varit pådrivande att kombinera hållbarhet i investeringar – just för att investeringshorisonten är lång.
– Vi har ett uppdrag av rege­ringen: att skapa bra avkastning i ett långsiktigt perspektiv – vår horisont är 30-40 år fram i tiden. Just därför tittar vi på strandade tillgångar, säger hon.
Avyttringarna av fossilintensiva bolag har inneburit att deras aktiekurser också fallit. Experter menar att detta har satt igång en spiral som vi ännu inte sett slutet av. Lägre aktiekurser innebär att nuvärdet för bolagens framtida kassaflöde räknas på lägre nivå, vilket för företagen innebär en högre kostnad för kapital och att det blir dyrare att finansiera nya, kostsamma projekt som inte genererar särskilt hög avkastning. Kontentan blir att produktionen blir lägre, och därmed också minskade uppsläpp. Det som kan skönjas just nu är de första etapperna.
Efter kol utpekas nästa stora risk hos elproducenter som nyttjar fossila bränslen – såsom nämnda Vattenfall. Eva Halvarsson uppger att det också Andra AP-fonden gör analys av den sektorn just nu, men att det arbetet inte är klart förr­än i slutet på detta år.

Men siffrorna talar ett tydligt språk, särskilt på börsen, där dagens bolagsvärderingar är en återspegling av bolagens framtida intjäningsförmåga. Börsvärdet på de fem elbolag som producerar majoriteten av Europas elektricitet föll med 37 procent under åren 2008-2013. Detta berodde till största delen på att man förlitade sig på kol, enligt en rapport som gavs ut i juni.
Samma gigantiska elbolag har för övrigt fått en nedgradering av sina kreditbetyg, vilket är ett finansiellt mått på bolagens långsiktiga ekonomiska styrka – vilket som sagt innebär att man får svårare att finansiera sig. Vissa har kallat det för kolets dödsspiral.
Sasja Beslik är en av Sveriges ledande analytiker inom ansvarsfulla investeringar och är den högst ansvarige inom området på banken Nordea. Han tror att nästa stora tillgång som kommer att förlora investerarnas intresse blir inom oljesektorn.
– Olja kan vara nästa, eftersom gas anses vara klimatmässigt mycket mer gångbart, dock är det svårt att säga när det sker. Jag tror också att intresset för kärnkraft kommer att öka, säger Sasja Beslik.

Det har funnits varningar om att fossilbubblan riskerar att brista när bolag med fossila tillgångar på tusentals miljarder blir värdelösa. Eva Halvarsson på Andra AP-fonden menar att den risken inte är överhängande.
– Jag tror inte att det är så svart eller vitt. Jag tror att fossila bränslen kommer att finnas under rätt lång tid framåt, säger hon.
Sasja Beslik håller med och pekar på att en stor andel av de fossila reserverna ägs av stater och inte av privata bolag. Av samma skäl – att tillgångarna hålls av stater – gör att dessa har en viktig roll under klimatmötet i Paris i december, menar han.
– Om man kommer överens, vill säga. Det blir nog flera steg, men antagligen kommer vissa energimix att bli dyrare, därmed kommer de som har stora tillgångar att betala i form av sämre avkastningar.

 

Text: Emanuel Sidea

redaktionen@miljoaktuellt.se