”Finansmarknaden på väg mot tipping point”

Klas Eklund, senior hållbarhetsekonom på SEB, ser många signaler och tecken på att bank- och finanssektorn nu snabbt och markant börjar ta hänsyn till klimat- och miljöaspekterna i både kredit­givning och nya sparprodukter.

Miljö- och klimatforskare oroas över ”tipping points”, när system börjar skena. Några kanske önskar sig att finansmarknaden når en tipping point åt andra hållet; oaktsam kreditgivning har genererat utsläpp och skapat bubblor av olika slag.
Men nu har något hänt. Banker, fonder och försäkringsbolag har ändrat tonfall och börjat vrida om sina affärer. Alla talar om hållbarhet, och en veritabel tävlan har utbrutit om flesta och bästa gröna tjänster.
Två huvudskäl ligger bakom. Dels har de bankanställda sett vad alla andra sett: att den globala uppvärmningen fortsätter och att risken för skador på människor och natur – och näringsliv – ökar. Jag ser det konkret på min arbetsplats, SEB, där vår interna enkät visar på ett tydligt stärkt engagemang i miljöfrågor bland de anställda.
Dels har politiska ledare världen runt utlovat åtgärder mot klimatförändringarna. G7-länderna vill nå en fossilfri ekonomi. På toppmötet i Paris sade en överväldigande majoritet av jordens regeringschefer att de ville stoppa uppvärmningen. FN har antagit nya utvecklingsmål, som sätter hållbar tillväxt i centrum.

En cyniker kan måhända vifta undan dessa utfästelser som politisk retorik. Men finanssektorn ska fatta beslut utifrån kalkylerad risk. Och alldeles uppenbart har den samlade tyngden av alla uttalanden övertygat bankirerna att det nu är skarpt läge.
En symbol för omsvängningen är Mark Carney, chefen för Bank of England. I ett tal härförleden varnade han för kortsiktighet i kreditgivningen och framhöll att en del av de fossila tillgångar som oljebolagen räknar in i sina balansräkningar i verkligheten är värda mycket mindre – att de kanske bör betraktas som ”stranded assets”.
Den brittiska centralbankschefen kan inte ens av den mest hårdhudade bankanalytiker avfärdas som någon sorts rödgrönskäggig rabulist. Honom måste man ta på allvar.

I Carneys kölvatten har signalerna de senaste månaderna duggat tätt. Chefen för världens största privatkapitalistiska ägare – Blackrock – varnade för en tid sedan bolagsledningarna i de företag där Blackrock äger aktier: de måste ta långsiktigt miljöansvar, annars kommer Blackrock att dra ned sitt ägande. De stora investerarna – såsom AP-fonderna i Sverige – kräver av banker och fondförvaltare att deras sparkapital ska förvaltas hållbart. Finansinspektionen har begärt att bankerna ska redovisa vilka klimatrisker som ligger i deras kreditportföljer och att dessa ska ”stresstestas”.
Sådant tryck medför att de finansiella företagen försöker finna nya gröna affärsmöjligheter. De bakar i allt högre grad in hållbarhet i sina affärsplaner. I SEB körs den processen både ”uppifrån” – i form av tydliga koncernmål på ett antal områden – och ”nerifrån” – genom att de anställda i olika affärsområden uppmuntras till initiativ till nya produkter, tjänster och affärsmodeller.
Resultatet blir att bankerna framöver kommer att ta markant ökad hänsyn till klimat och miljö – både när de ger krediter till företag och när de lanserar sparprodukter för privatkunder. Därmed förvandlas finanssektorn, vill jag påstå, till en pådrivande kraft för en bättre miljö. En tipping point har passerats – åt rätt håll!

Klas Eklund, senior hållbarhetsekonom på SEB.