Från tyst vår till kul vår

När miljö- och klimatutmaningar gör att världen står vid ett vägskäl finns all anledning att ifrågasätta en politik och vetenskaplig argumentation som inte nödvändigtvis har haft önskad effekt. Lek, lust och fantasi kan vara det som fattats.

För 56 år sedan, hösten 1962, kom boken Tyst vår, skriven av den amerikanska biologen Rachel Carson. I boken beskrivs vad hon uppfattar som förödande effekter av användandet av bekämpningsmedel, bland annat DDT. Hon menade att om myggor utrotas kommer även fåglarna att dö – och därmed blir våren tyst. Boken blev en storsäljare och finns med på flera listor över världens viktigaste facklitterära böcker.

Med boken föddes också den moderna miljörörelsen, eller åtminstone en gren av den. Vi talar om forskare, grupper, organisationer och så småningom också politiska partier som med vetenskapliga argument pekar på en industrialism och ett ekonomiskt system som på ett förödande sätt driver planeten i fel riktning.

Rachel Carson har många efterföljare som varit betydelsefulla för utvecklingen de senaste dryga 50 åren, för många för att nämnas med namn, men Johan Rockström är i dag en av dem som med samma typ av vetenskapliga argumentation pekar på de oundvikliga konsekvenserna av ett system som inte tar hänsyn till naturens gränser.

Det anmärkningsvärda är att det inte riktigt biter. Visst har många miljögifter fasats ut, avarter av mänskligt agerande som skadar miljö och klimat har hanterats i internationella överenskommelser, men konsumtionen avtar inte, skogar och hav missbrukas fortfarande. Tyvärr byter människor inte till en mer hållbar livsstil bara för att forskare, politiker och opinionsbildare säger att de gör fel, i vilket fall inte tillräckligt många. Kanske måste vi testa ett annat spår.

I veckan presenterade Aktuell Hållbarhet listan över 2019 års mest spännande hållbarhetstalanger.

I början av veckan samlade Aktuell Hållbarhet för tredje gången 33 talanger under 33 år som alla ägnar sina dagar åt de här frågorna, fast på ett annat sätt. Få av dem verkar särskilt intresserade av att diskutera världens elände och de dystra framtidsutsikterna för planeten. I stället vill de fokusera på alla olika sätt att med hållbarhet som förtecken skaffa sig ett roligare, skönare och njutbarare liv. Att äta tilltalande god veganmat, att förflytta sig snabbt och enkelt i staden med nya hållbara färdmedel, att välja solpaneler för att det helt enkelt är smartare och bättre än det vi sysslat med tidigare, och välja kläder som varit med ett tag för att befästa sin personlighet.

En av talangerna har skapat sin egen miljörörelse och kallar den Global Playground som ska driva projekt och aktiviteter som främjar hållbar utveckling på lokal och global nivå. Världen som en lekplats för en hållbar utveckling är kanske en mer hållbar strategi än att berätta att vi kommer att gå under. Från tyst vår till kul vår, är det vägen framåt när vi skriver år 2019 i kalendern?

Här är årets 33 talanger

Björn Anderberg
redaktör, Aktuell Hållbarhet