Fredagskommentaren: Dags att leverera för gröna obligationer

Miljönyttan med gröna obligationer har med rätta ifrågasatts. En rad spännande förslag från utredaren Mats Andersson kan nu göra att gröna obligationer går från signalvärde till konkret hållbarhetsverktyg.

Gröna obligationer har hypats rejält de senaste åren som ett viktigt finansiellt instrument för att ställa om finanssektorn i hållbar riktning. Samtidigt har den verkliga miljönyttan ifrågasatts, med rätta. Nu kan kritikerna eventuellt få lugna ner sig. I veckan lämnades utredningen ”Att främja gröna obligationer” av förre AP4-vd:n Mats Andersson. Och utredningen är full av innovativa förslag som, om regeringen genomför dem, utan tvekan gör gröna obligationer till ett viktigt verktyg i omställningen mot en hållbar utveckling.

Att äga eller utfärda gröna obligationer har än så länge främst handlat om signalvärden. Visserligen skapar den gröna obligationen ett slags påverkan från investeraren då utfärdaren måste redovisa hållbarhetsresultaten av investeringen. Men faktum kvarstår. Gröna obligationer tillför inte kapital som saknas för att genomföra hållbara åtgärder och pengarna skulle kunna tas in via traditionella obligationer eller andra kanaler. Det ekonomiska värdet av en grön obligation har ibland till och med varit negativt, jämfört med övrig obligationsmarknad.

Gröna obligationer har alltså hittills inte inneburit lägre finansieringskostnader för utfärdaren eller minskade risker för investerarna. De innovativa förslag som utredaren Mats Andersson lämnade till finansmarknadsminister Per Bolund (MP) i veckan kan emellertid komma att göra slut på dessa tveksamheter.

Det första, och enligt utredaren viktigaste, förslaget i utredningen är att den svenska staten, precis som den franska, börjar utfärda gröna obligationer. Det här är egentligen en ”no brainer” då staten är grundbulten i all obligationsmarknad. Statliga obligationer har generellt bättre likviditet än övriga obligationer och statliga obligationer står i dag totalt för 20 procent av det samlade värdet av emitterade emissioner i världen. Utredare Mats Andersson säger att det skulle vara svårt att driva marknaden för gröna obligationer långsiktigt utan statens medverkan. Mats Andersson är inte heller den enda utredaren som föreslår statliga gröna obligationer. För jul föreslog till exempel Sverigeförhandlingen att svenska höghastighetståg bör finansieras genom statliga gröna obligationer.

Mats Andersson föreslår också att regeringen uppmuntrar de statliga bolagen att börja utfärda gröna obligationer. Hållbarhet har länge prioriterats högt av ägaren och här finns en möjlighet att vara det goda exemplet.

Men utredningen innehåller också en rad andra spännande och mer innovativa förslag. Dels pekar utredningen ut möjligheterna med gröna obligationer för kommersiella fastigheter bra miljöprestanda. Det konstateras att många kommersiella hyresgäster i dag har som skall-krav att bara flytta in i gröna certifierade fastigheter. Detta leder till att vakansgraden för gröna fastigheter minskar, vilket i sin tur leder till en lägre kreditrisk och i slutändan borde göra att en investerare som äger en grön obligation i en grön fastighet kan sänka sitt avkastningskrav. Enligt utredningen borde ett liknande resonemang kunna föras kring bostadsfinansiering.

De förslag som verkligen skulle kunna ge lägre kreditrisker och minskade finansieringskostnader för gröna obligationer är kanske ändå de förslag utredaren kallar ”Betala för leverans” och ”Singapore-modellen”.

”Betala för leverans” betyder kortfattat att staten betalar tillbaka en del av koldioxidskatten till de utfärdare av gröna obligationer som lyckas sänka utsläppen av koldioxid. Om ett företag utfärdar en grön obligation med syftet att permanent minska koldioxidutsläpp och sedan i efterhand kan bevisa att utsläppen minskat borde det enligt Mats Andersson vara möjligt för staten att ge tillbaka en del av den samhällsvinst som detta medför.

”Singapore-modellen” innebär helt enkelt att den extra kostnad som uppstår vid återrapportering för gröna obligationer täcks av staten. Det handlar inte om stora belopp, särskilt inte med tanke på emissionsvolymerna. Detta görs dessutom redan i dag i Singapore. ”Betala för leverans” har än så länge inte genomförts i något land, men funnits på ritbordet i USA.

Med dessa givna förslag skulle gröna obligationer verkligen kunna bli ett ledande verktyg i finansieringen av hållbar utveckling. Enligt finansmarknadsminister Per Bolund (MP) är förslagen ”mycket intressanta”. Det finns inte heller något egentligt motstånd i riksdagen mot gröna obligationer och dess möjligheter. Nu återstår alltså för framtida regeringar att genomföra.

Jon Röhne
redaktör, Aktuell Hållbarhet