”Hur länge till pratar vi om hållbarhetschefer”

Yrkesroller och prioriteringar kommer och går. Frågan är hur framtiden ser ut för hållbarhetscheferna.

Häromveckan besökte jag ett frukostseminarium där tre profilerade hållbarhetschefer spanade om sin egen yrkesroll och framtiden för företagens hållbarhetsarbete i stort. Mycket var sådan som sagts många gånger men jag fastnade för Nyamko Sabuni, från ÅF, som vittnade om allt för stora förväntningar på henne som hållbarhetschef. Fattas det ett cykelställ bakom kontoret i Östersund ringer ÅF:s anställda hållbarhetschef i Stockholm. Är bananerna i matsalen inte ekologiska får Nyamko ett samtal.
– Vad ska jag göra åt det? Vi blir som hela organisationen soptunna.

Publiken nickar igenkännande och på scenen håller Marie Baumgarts, hållbarhetschef på SEB med. Hon menar att hållbarhetschefer måste våga låta bli. Att inte ta på sig allt.
– Vi måste träna organisationen på vart de ska vända sig. Hållbarhetschefen har inte ansvar för allt.

Panelen där även Louise König från Coop ingår är överens. Strategi och affärsutveckling ska prioriteras framför att peta i vardagens detaljer.

Yrkesroller och prioriteringar kommer och går. Under perioder ligger en fråga högt upp på agenda och då växer organisationen inom det området. Den som har ansvaret blir viktig och klättar i hierarkierna och lönen stiger. Men maktspel är svårt, det gäller att inte ta på sig för mycket och drunkna i arbetsuppgifter. Det gäller också att se de ibland osynliga gränserna mellan olika kompetenser och inte skaffa sig onödiga fiender.

För snart tio år sedan fick jag i uppgift att starta Nyhetsbrevet Risk Management. Det skulle vända sig till en yrkesgrupp som förväntades få en allt viktigare roll i företag och organisationer. Det var en yrkesgrupp som tidigare hade varit ”bara” säkerhetschefer och som föraktfullt beskrev hur de sysslat med enbart lås och bom. Men nu var det en annan tid. Alla risker ett företag utsätts för måste hanteras.

Risk var för en tid i centrum och dessa män, för det var nästan bara män, uppgraderades till risk managers. Risk var inte längre bara faror att undvika, det handlade lika mycket om vad företaget vågade riskera för att växa och tjäna mer pengar. Det talades om finansiella risker, försäkringsrisker och säkerhetsrisker. På de konferenser som mitt nyhetsbrev anordnade var det återkommande diskussioner om att flytta fram positionerna och att en risk manager skulle bli mer strategisk och vara med i företagets högsta ledning.

Nyhetsbrevet lades ned och det talas sällan om risk management nu för tiden. Jag har inte följt utvecklingen på nära håll men brukar inte se dem i debatten eller i nyvalda ledningsgrupper.  Risk hanteras antagligen som en självklarhet av vd och av andra funktioner, till exempel under rubriken hållbarhet.

Kommer hållbarhet gå samma öde till mötes? Likheterna finns. Miljöchefen som blev hållbarhetschef. Dagligt slit i linjen, med en önskan att få en annan uppgift. En önskan att få hela organisationen att förstå att behovet är strategiskt avgörande för företagets framtid. Krav på att funktionen får en plats i ledningsgruppen.

Den som lever får se.

Björn Anderberg
redaktör, Aktuell Hållbarhet