Fredagskommentaren: Fokus på lösningar nödvändigt för att omvända skeptiker

Kanske kan det även vara bra att i ärlighetens namn våga erkänna att många åtgärder för miljön är en kostnad på kort sikt, men en försäkring mot ekonomiska risker på lång sikt.

I veckan var Harvardprofessorn Cass Sunstein, känd för att ha populariserat konceptet nudging, på besök i Stockholm. Vid ett seminarium på Handelshögskolan pratade han om hur människors hjärnor är programmerade för att ta emot information om dåliga nyheter, företrädesvis de om klimatförändringarna.

Genom studier har Cass Sunstein kommit fram till att det är mer sannolikt att människor som är oroade för klimatförändringar uppdaterar sin uppfattning om frågan när de hör dåliga nyheter – och tenderar att vara mindre mottagliga till positiva nyheter. Det motsatta gäller för de som däremot inte är särskilt oroade, eller inte tror på människans påverkan på klimatet, som istället uppdaterar sin uppfattning när de hör positiva nyheter som bekräftar deras världsbild. Nyheter som visar att problemet inte är så stort som många varnar för.

Kontentan innebär att de som redan är med på tåget stundtals kan vara överdrivet skeptiska till den positiva utveckling som sker på vissa områden. På andra kanten har vi skeptikerna som tycks vara resistenta mot de återkommande bevisen som dyker upp. Det är helt enkelt svårt att övertala dessa om att åtgärder för att skydda planeten – och människors hälsa – faktiskt kan vara rätt val för mänskligheten på lång sikt. Oavsett hur många larmrapporter som publiceras och refereras.

För larmrapporterna är många. Senast i veckan kom World Economic Forum med sin årliga rapport över globala risker, där miljörelaterade risker ligger i topp. På listan återfinns bland annat extremväder och naturkatastrofer som beror på mänskliga aktiviteter, men även mindre uppmärksammade risker som de för ekosystemkollapser och vattenkriser. Utanför klimatskeptikernas filterbubbla tas åtminstone klimatförändringarna på allt större allvar, vilket inte minst märks av finansvärldens uppvaknande i frågan. Kanske kan en förklaring ligga i att vi har serverats med konkreta lösningar på problemet, såsom solkraft och elbilar som målar upp en ljus framtid för planeten och dess ekonomi.

För oss som på dagligen plöjer miljörapporter finns det kanske ännu ett frågetecken kring hur många av de miljöproblem som ännu ligger mer i periferin ska tas på fullt allvar. Åtminstone i god tid för att undvika den kapplöpning som vi står inför i klimatfrågan. Förluster av biodiversitet, massdöd av bin och andra pollinerare samt en framväxande antibiotikaresistens, för att nämna ett par stycken. Det är lätt att måla upp en dyster framtid, men troligtvis ingen lösning för att omvända icke-troende till att vilja tumma på invanda vanor för framtida generationers skull.

Cass Sunstein menar att lösningen för att nå ut till skeptikerna är att – för målgruppen – trovärdiga och oväntade källor uttalar sig kring frågan. Kanske en hedgefondförvaltare på Wall Street som backar från tidigare skeptiska uttalanden efter att ha tagit del av nya bevis. En annan nyckel är att fokusera på hur lösningar kan reducera risken för de värsta scenarierna, och på så vis skapa förståelse för problemet och motverka handlingsförlamning. Gärna i ekonomiska termer för att möta de som är oroas av ekonomiska konsekvenser på deras hemmaplan.

Kanske kan det även vara bra att i ärlighetens namn våga erkänna att många åtgärder för miljön är en kostnad på kort sikt, men en försäkring mot ekonomiska risker på lång sikt. Eller en investering för framtiden om man vill kalla det så. Nyckeln blir då förstås att i större utsträckning räkna på de långsiktiga kostnaderna relaterade till potentiella katastrofer, och estimera risken för att de inträffar. Det gäller både för samhället i stort men även de delar av näringslivet som i huvudsak ligger bakom utsläpp och annan miljöförstöring.

Delar av finansbranschen har börjat efterfråga den här typen av framåtblickande scenarioanalyser från fossiltunga bolag. Det finns också många tecken på att det på sikt kommer bli obligatoriskt med scenarioanalyser för näringslivet i Sverige och många andra länder. Till exempel har Finansinspektionen sedan årsskiftet i uppdrag att utveckla modeller för scenarioanalyser, vilket sker i samverkan med internationella finansiella tillsynsmyndigheter. Initiativet kommer emellertid ursprungligen från G20 och har tagits vidare av finansbranschen inom Task Force on Climate-realated Financial Disclosures.

Förvisso ligger fokus än så länge huvudsakligen på klimatrisker, men det finns inget som säger att listan över framtida risker i scenarioanalyser behöver sluta där. Genom att estimera framtida utfall kan många onödiga ekonomiska förluster identifieras, men även möjligheter och kostnadsbesparingar. Åtgärder som tar oss i rätt riktning kan då leda till positiva nyheter som de flesta bör kunna relatera till: Om vi gör rätt i dag blir framtida problem mindre påtagliga. Vi kan helt enkelt dra ned på framtida kostnader genom att ta larmrapporterna på allvar redan i dag.

Tobias Persson
reporter och debattredaktör, Aktuell Hållbarhet