Fredagskommentaren: Sluta svälja elefanterna

ROT-elefanten, ränteelefanten och tjänstebilselefanten. Samtidigt som regeringen satsar på nudging - små knuffar i rätt riktning - fortsätter höfttacklingarna som får konsumtionen, och klimatutsläppen, att skjuta i höjden.

I miljö- och hållbarhetskretsar talas det numera ofta om ”nudging”. Kort kan det beskrivas som välriktade knuffar för att få medborgarna att anamma ett mera hållbart beteende. För att rädda miljön, klimatet eller någonting annat.

Men vi lämnar knuffarna en stund och koncentrerar oss på tre av samhällets välriktade höfttacklingar som får hjulen att snurra och medelklassen att konsumera, samtidigt som koldioxidavtrycken går i spinn. Vi talar om ränteavdragen, rotavdragen och de subventionerade tjänstebilarna.

Har du tillräckligt hög lön, medgörlig arbetsgivare och ett brinnande bilintresse kan du få känna nybilsdoften vart tredje år. Staten är frikostig och bidrar till notan. Just de tre åren mellan bilbytena kan tyckas lite överdrivna när den ekonomiska och tekniska livslängden för en ny bil är så där 15 år, men sådant är systemet. Bara det senaste decenniet har hundratusentals nya bilar, främst dieslar, på det här sättet ökat klimat- och miljöbelastningen. Vi kallar det tjänstebilar, men det är bara en chimär, för staten gör i det här sammanhanget ingen skillnad på tjänst och nöje.

Men det är en känslig marknad där dieseldrift varit det självklara valet är det nu el och elhybrid som gäller. En miljövinst? Kanske, men då ska man också ta med i beräkningen att andrahandsmarknaden de närmaste åren kommer översköljas av tre år gamla, fullt fungerande dieselbilar som kommer att vara så billiga att konsumenter som inte haft råd med bil tidigare skaffar sig en, och borta var den miljö- och klimatvinsten. Allt fler hjul rullar vidare, koldioxidavtrycken accelererar.

ROT är ett skatteavdrag vars syfte från början var att hjälpa en byggsektor i lågkonjunktur att överleva och motverka svartarbete. Det är mycket lätt att argumentera för att både dessa syften är föråldrade. Byggsektorn är svårartat överhettad och ROT-uppdragen utförs av tillfällig arbetskraft från grannländer i öst, en i huvudsak grå sektor som konkurrerar ut företag som vill erbjuda sina anställda självklarheter som semester, tjänstepension och föräldraledighet.

ROT är i dag den linjära ekonomins avart. Fullt fungerande kök slängs ut, bara för att det är kul med något nytt och fräscht. Hemmaspa i källaren blir en fullt uppnåelig dröm när staten är med och betalar. Att det sedan står och samlar damm till ingen nytta efter att nyhetens behag avtagit är smällar man får ta i kampen om medelklassväljarnas gunst.

De frikostiga ränteavdragen, den fetaste tacklingen av alla, nockar vem som helst som sitter på rätt tillgångar. Vad sägs om en mörk novemberkväll, huset har stigit i värde och på TV recenseras vinterns långresor. 100 000 kronor extra på lånet, ett ränteavdrag på det, det blir en dryg hundring i månaden. Mamma och pappa försakar en lunch var i månaden och Bamseklubben i Phuket till jul får barnen att jubla. Tyvärr är de för små för att förstå den verkliga framtidskostnaden för tusentals fullastade flygplan kors och tvärs över jordklotet i juletid.

Men tillbaka till knuffarna, signalerna från samhället som ska flytta oss i en annan riktning. En flygskatt här, lite kemikalieskatt där, trängselavgifter i ett par städer och bidrag om du köper en elcyckel. Lovvärt, javisst, men definitiv inget som väger upp medelklassens fossila konsumtionssubventioner.

Vad jag vet finns det ingen som har gjort en klimatanalys här. Plus och minus mellan tacklingar och knuffar. Det överlämnas här med varm hand till forskare, statistiker, myndigheter och tankesmedjor. Det är dags att sluta sila mygg och svälja kameler, eller elefanter – elefanterna i rummet. ROT-elefanten, ränteelefanten och tjänstebilselefanten.

Björn Anderberg
redaktör, Aktuell Hållbarhet