Fuska inte till det där med cirkulär ekonomi

Det är dags att prata om "circular washing".

Det finns ett stort behov i världen av cirkulär ekonomi. Men när det är sagt måste vi veta vad det är. Ska vi vara stränga så handlar det i första hand om att skapa varor och tjänster utan att ta ut några jungfruliga ändliga resurser ur jordskorpan. Om vi ändå tvingas till det ska dessa resurser cirkulera för evigt.

Men som med alla positivt laddade begrepp som introduceras i näringslivet finns risken att det blir lite för populärt, att lockelsen att använda det i marknadsföringssyfte blir för stor.

Så föds ”circular washing”,  företag som plundrar jordklotet på resurser och trycker in dem i ett linjärt flöde, samtidigt som hållbarhets- eller kommunikationsavdelningar talar om ett mål att ställa om verksamheten i cirkulär riktning, och som gärna tar plats i alla forum där den cirkulära ekonomins principer diskuteras och formas. Trots att de på sin höjd lyckats återvinna några procent  av det de producerar.

Så går några år, sedan stiger vd:ar och företagsledaren fram på scenen och förklarar:
”Numera är cirkulär ekonomi en hygienfaktor, något som vi alla strävar mot”.

Låter det allt för dystert, en seger för corporate bullshit på ett ännu ett område?  Kanske det. Eller så kanske vi aldrig hamnar  där. Men då krävs det mod och principer. Att alla företag och organisationer är varsamma med orden och inte drar i väg, utan tar ett steg i taget. Ökar man återvinningen i sina flöden så ökar man återvinningen. Förlänger man sina produkters livslängd, vilket kan vara fantastiskt, så är det det man gör.  Och ger man sig in i delningsekonomin så är den inte per automatik cirkulär, det beror på hur produkterna som delas hanteras.

Inom kort inleds en process med att ta fram en ISO-standard för cirkulär ekonomi, som definierar begreppet och sätter gränser för när det kan användas.  Det kunde inte vara mer välkommet.

Björn Anderberg
redaktör, Aktuell Hållbarhet