Ge kommunerna makten över lånecyklarna!

Lånecyklar är en viktig pusselbit i den nödvändiga transportomställningen. Men lånecyklarna måste regleras. Runt om i Stockholm står nu ett otal låsta och ofta trasiga lånecyklar från företag som gått i konkurs. Kommunerna behöver nu verktyg för att lösa problemen. Det skriver Mattias Goldmann, vd på tankesmedjan Fores, och Anna Lindén, beteendeansvarig på 2030-sekretariatet.

OBike gick i konkurs utan att ta cyklarna med sig. Nu står cyklarna kvar runt om i Stockholm. Foto: Mattias Goldmann
Omställningen till en delningsekonomi är en viktig del i att nå ett hållbart transportsystem; när vi delar på bilar kan det totala bilbehovet minska radikalt, samtidigt som stora ytor där det tidigare stod parkerade bilar frigörs. Människor får också mer kvar i plånboken när det inte längre står en bil på uppfarten som tickar pengar vare sig den används eller inte. Också på cykelsidan är delning en viktig pusselbit; finns det lånecyklar vid stationen minskar frustrationen över att man inte får ta med sig cykeln på tåget, och det blir lättare att begränsa bilanvändandet i stadskärnan. Därför är det i grunden positivt att det nu dyker upp nya aktörer inom cykeldelning, ofta med modellen att cyklarna hämtas och lämnas var man vill, utan fasta platser.
Men lånecyklarna måste regleras. Runt om i Stockholm står nu ett otal låsta och ofta trasiga OBike, som med riskkapital i ryggen placerade ut många hundra lånecyklar i innerstaden och senare gick i konkurs utan att ta cyklarna med sig. EU Bike är en annan aktör som från ena dagen till nästa placerat ut uppemot tusen cyklar på Stockholms och Uppsalas gator, som hanteras via en app som inte är kompatibel med många av de operativsystem vi använder; kanske är det därför cyklarna mest står parkerade. Kvalitén verkar också tveksam; trots att det bara är några veckor sedan lanseringen, ser vi redan många som är rostiga och trasiga. Medan Obike åtminstone i teorin hade ett system som bestraffade den som ställde ifrån sig cykeln oansvarigt, har EU Bike inget sådant och drivorna av deras cyklar försvårar i skrivande stund den redan bristande framkomligheten vid Slussen. Liknande problem men med andra aktörer ser vi i bland annat Malmö.
Kommunpolitiker och kommunala tjänstemän uppvaktas givetvis av medborgare som ser att cykelstället är fullt, trottoaren blockerad eller parken belamrad av oanvända och näranog oanvändbara lånecyklar. Och kommunerna vill säkert agera för att rätta till situationen; på många håll – inklusive i Stockholm – finns ju omfattande satsningar på ansvarsfulla lånecykelsystem, med ordentliga parkeringar, rimlig service av cyklarna och organiserad flytt av cyklarna när de är i vägen eller helt enkelt hamnat där det inte är optimalt. Men i dagsläget kan inte kommunerna agera mot dessa typer av ansvarslös cykeldelning; de är ofta inte ens informerade i förväg innan cyklarna plötsligt dyker upp på gator och torg.
Förra regeringen tillsatte en utredning om delningsekonomi, därtill hanterade utredningen om cirkulär ekonomi på oklara grunder frågan om bildelning, och en ny utredning om bilpooler tillsattes strax före valdagen. Allt detta är säkert gott och väl, men för att inte lånecyklarna ska bli ett rejält sänke för omställningen till en väl fungerande, klimatsmart delningsekonomi, behöver också de hanteras, där våra utgångspunkter är:
  • Inför ett informationskrav, så att kommuner i förväg vet om cykeldelningsetableringar
  • Kräv att det finns ett avtal om skötsel och underhåll, samt fonderade medel att rensa gatorna från cyklarna om verksamheten upphör
  • Klargör att cyklarna tillhör kommunen om verksamheten upphör, och att de då kan användas i sociala projekt, i kommunal förvaltning eller liknande.
Ännu är problemet begränsat, men bilderna från Kina där tusentals lånecyklar står staplade på varann förskräcker. Blir det enklare och billigare att sätta ut ännu några hundra nya cyklar än att ta tillvara och reparera befintliga, så kommer de snart att bli ett hinder för framkomligheten för cyklister och gående, och försämra tillgängligheten till innerstaden. Det kan vi stävja nu, så att cykeldelningens positiva potential förverkligas.
Mattias Goldmann, vd tankesmedjan Fores
Anna Lindén, beteendeansvarig, 2030-sekretariatet