Gruvbolag i konkurs lämnar fet saneringsnota

Det konkursdrabbade gruvbolaget saknar ekonomiska säkerheter

Svärtträskgruvan i Storuman och Blaikengruvan i Sorsele startade 2006 men gruvbolagen Scan Mining och Lappland Goldminers Sorsele AB har gått i konkurs och idag saknas pengar att betala kostnaderna för efterbehandling av det miljöfarliga gruvavfallet.

Redan efter ett par år hittade myndigheterna tungmetallhalter runt gruvorna som ingen förutsett och som inte skulle kunna uppstå. Kvar idag finns två övergivna dagbrott som ingen riktigt tar hand om. Med risk för urlakning av tungmetaller till ytvatten och grundvatten.

– Tanken var att saneringspengarna
skulle samlas in under lång tid – men fonderna hann aldrig byggas upp före konkursen. Det var olyckliga omständigheter, säger Robert Erixon på länsstyrelsen i Västerbotten.

Idag återfinns en ekonomisk säkerhet på totalt 3,3 miljoner kronor hos länsstyrelsen – medan kostnaderna för att städa upp ligger på mellan 30 och 50 miljoner kronor. Lågt räknat. Kostnader som skattebetalarna i slutändan kanske måste vara med och betala.

Länsstyrelsen i Västerbotten har gjort en övergripande undersökning och tittat närmare på sanering och efterbehandling vid fem nedlagda gruvor  – och konstaterar att systemen för rening av metallhaltigt gruvvatten nästan alltid är underdimensionerade. Det är ett slags systemfel.

– Tekniska och miljömässiga svårigheter underskattas ofta i projektens uppstart. Enligt Miljöbalken måste det finnas ekonomiska garantier för att finansiera saneringsarbetet – men de som finns räcker inte till, säger Robert Erixon.

Inte i något fall har de nedlagda gruvornas system för uppsamling och rening av metallhaltigt gruv- och dränagevatten klarat av att hantera bergmaterialets miljöfarliga egenskaper. Orsaken är att problemen underskattats vid tillståndsprövningen och att den ekonomiska säkerheten satts allt för lågt.

Orsaken står delvis att finna i minerallagen och tillståndsprövningen. Här måste det enligt länsstyrelsen till en ändring för att miljöfrågorna ska beaktas. Myndigheten Bergstaten har till uppgift att titta på potentialen för lönsamhet men tar inte hänsyn till bolagets ekonomiska förutsättningar eller om teknik finns för att anrika den specifika malmen.

– Det finns stora förbättringsmöjligheter i detta. Lagstiftningen måste förtydligas för att bättre bedöma projektens ekonomiska möjligheter, I dag står det att Bergmästaren ska göra en ”sannolikhetsbedömning" men det behöver vara tydligare formulerat, säger Robert Erixon.

Då skulle inte sådana högriskprojekt som Svärtträskgruvan och Blaiken släppas igenom, menar han.

Läs mer i länsstyrelsens  rapport Sulfidmalmsgruvors miljörisker i Västerbotten