Här är sprickan i Hammarby Sjöstads miljöfasad

Hammarby Sjöstad presenteras ofta som det svenska paradexemplet på hållbart byggande. Men en ny rapport från KTH visar nu att djupa sprickor döljer sig i den välputsade miljöfasaden.

”I Hammarby Sjöstad, söder om Hammarby Sjö, står miljön i centrum. Sedan 1996 har Hammarby Sjöstadsprojektet haft i uppdrag från stadens kommunstyrelse att göra stadsdelen till en spjutspets i miljöanpassning.” Så står det på Hammarbysjostad.se, en portal som drivs gemensamt av Stockholm Vatten, Fortum och Stockholms Stads exploateringskontor. Hammarby Sjöstad har också vid ett flertal tillfällen presenterats som en förebild för byggandet av hållbara städer – nationellt och internationellt.

I veckan släpptes emellertid en utvärdering från KTH som visar att Hammarby Sjöstad långt ifrån är en spjutspets inom alla områden på miljöanpassningsområdet. Framförallt brister stadsdelen när det kommer till energieffektivisering – det första miljömålet som Stockholm Stad satte upp för stadsdelen 1996.

Det
mål man först satte upp 1996 var 60 kWh/m2 i Sjöstadens fastigheter, något som byggherrarna emellertid vägrade anpassa sig efter. Målet reviderades också senare till 100 kWh/m2. Enligt KTH:s rapport har inte heller det senare målet nåtts. Energiförbrukningen varierar enligt rapporten kraftigt mellan fastigheterna där den värsta energiförbrukaren ligger på 220 kWh/m2 medan den lägsta når ner till 95 kWh/m2.

Snittet
har till slut hamnat någonstans mellan 142 kWh/m2 och 165 kWh/m2. Alltså inte bara högre än det uppsatta målet, utan också högre än den svenska byggnormen som idag är 110 kWh/m2. ”Hammarby Sjöstad ska vara dubbelt så bra vad gäller miljöpåverkan jämfört med normal nybyggnation. Ett politiskt beslutat miljöprogram ligger till grund för satsningen” fortsätter det på portalen Hammarbysjostad.se.

Arkitekten och passivhusexperten Hans Eek var med i Stockholms Stads energikriteriegrupp som skulle sätta målen för Hammarby Sjöstad i början av 1990-talet. Han minns hur tongångarna var då.
– Det var byggherrarna som protesterade. Vi hade satt upp målet 60 kWh/m2, men de sa redan från början att de skulle sikta på det dubbla – 120 kWh/m2. Sen när de byggt klart blev det ännu högre, säger han.

Enligt Hans Eek hade Hammarby Sjöstad till och med sämre energieffektivitet än övriga nybyggen i Sverige vid den här tiden. Orsaken till att byggnaderna blev så energikrävande var enligt Hans Eek de stora glasytor som byggbolagen och stadsarkitekten ville ha. De stora glasytorna leder enligt Hans Eek till övervärme på sommaren och kallras på vintern.
– Jag är fortfarande förbannad. Målsättningen var att det skulle bli energisnålt byggande. Visst, Hammarby Sjöstad är en fin stadsdel med bra stadsplanering och så, men att presentera det som ett hållbart stadsbyggande är rent felaktigt.

Hans Eek får medhåll från Eje Sandberg, nu på Aton miljökonsult men 1996 ansvarig för NCC Bostads vinnande förslag i Stockholm Stads miljötävling för flerbostadshus i Hammarby Sjöstad.
– Man kan säga att staden la sig för byggherrarna som fick mycket att säga till om. Det är bara att konstatera att glas och transparens sålde bättre än energieffektivitet, säger han.

Universitetslektor Nils Brandt vid institutionen för industriell ekologi är en av författarna till KTH:s rapport. Han håller med om att det måste gå att komma lägre i fastigheternas energiförbrukning. Och att ett energigenomsnitt på 142-165 kWh/m2 är förvånansvärt högt. Ett problem idag är att man inte riktigt vet vad problemet beror på. Enligt Nils Brandt kan man inte skylla allt på glaset.
– Självklart handlar det om vilken teknik man väljer. Men när man nu väl bestämt sig för den här tekniken och de här husen borde man kunna få ner energiförbrukningen ytterligare. Idag vet vi tyvärr inte exakt varför energiförbrukningen i Hammarby Sjöstad blivit så hög, säger han.

Det pratas mycket om hållbara städer nu. Skulle du säga att Hammarby Sjöstad är en hållbar stadsdel?
– Jag tycker att man tagit ett bra steg på väg, men samtidigt är det långt kvar. Något som är unikt är hammarbymodellen där man skapat en hållbar lösning och där man arbetar aktivt med avfall, med slamhantering och värmeväxling. Jag tycker också att man ska titta ur stadsdelsperspektivet och inte bara på de nedbrutna delarna. Även om inte delarna var för sig kanske är hållbara, så kan helheten vara det.

I era kommentarer kring hur miljömålen i Hammarby Sjöstad uppnåtts kan man ofta läsa formuleringen ”rimligheten hos målet kan ifrågasättas”. Vad betyder det egentligen? Var man på Stockholms Stad naiva då de satte målen?
– I relation till den teknik som fanns då var målen ofta orealistiska. Mål ska kunna genomföras.

Hans Eek på passivhuscentrum säger att det inte är några problem att bygga hus med nivåer på 60 kWh/m2, det målet borde väl kunna nås också i Hammarby Sjöstad?
– Idag kanske det går, och förhoppningsvis sänker man nivåerna nu när man fortsätter bygga Hammarby Sjöstad. Än så länge är bara hälften byggt. Men man måste ändå ta hänsyn till den teknik man valt att arbeta med. Nu valde man inte passivhus eller plushus, därför tycker jag att det är meningslöst att diskutera passivhus i Hammarby Sjöstad idag.

I KTH:s rapport framstår en rad brister i den vanligtvis miljömässigt fläckfria bild som ofta målas upp av Hammarby Sjöstad. Förutom mål som inte uppfyllts har det också varit svårt att hitta data kring måluppfyllnader och KTH konstaterar också att målbilderna ofta varit oprecisa. Just energieffektiviteten är emellertid den tydligaste bristen.

Läs rapporten och skapa din egen uppfattning – klicka här!