Inställt klimatmöte både pest och kolera

Nyheten om att Chile ställer in COP 25 illustrerar flera bakslag för tillståndet i världen. Inte nog med att slutarbetet med Parisavtalet hotas, nu är även stabiliteten på stora delar av en kontinent rubbad.

Vad är värst, att COP 25 nu står utan värdnation eller att säkerhetsläget i Chile är utom kontroll? Även om de två frågorna egentligen inte behöver jämföras har nyheten om det inställda klimattoppmötet blivit en skärningspunkt för sociala frågor och klimatarbetet. Och exempelvis på Twitter har de båda perspektiven jämförts och ställts mot varandra. Svaret är snarare både pest och kolera, än antingen eller.

Även om Sverige tillsammans med andra länder nu försöker hitta en alternativ mötesplats till Chile och Spanien pekas ut som en trolig ersättare är det oklart i vilken form mötet kan hållas om det blir av. En situation som skakar om förutsättningarna för de 25 000 deltagare som förberett sig för årets klimattoppmöte. Och med ett år kvar till att Parisavtalet ska träda i kraft är det sista som behövs ett avbrott av det här slaget. En av de viktigaste frågor som skulle avhandlas i Chile handlar om artikel 6, ramverket för internationellt samarbete under Parisavtalet, det vill säga avgörande förutsättningar för länder att tillsammans jobba för minskade utsläpp så snabbt som möjligt. Hur den viktiga frågan ska tas vidare är nu alltså högst oklart och alla fördröjningar utgör ett hot mot en överenskommelse bland världens länder.

Att Chile ställer in klimatmötet är i sin tur en fingervisning om hur allvarligt läget är i ett av Sydamerikas rikaste länder. De våldsamma protesterna i Santiago de senaste två veckorna har inneburit ett 20-tal döda, varav ett fyraårigt barn, och tusentals gripna. Och det som började med frågan om avgifter på tunnelbanan har nu eskalerat till undantagstillstånd och en regering på randen till kollaps. Samtidigt har protester även brutit ut i Peru, Ecuador och Bolivia. Lägg till det en president i Brasilien som vill lämna Parisavtalet och det är högts osannolikt att ett klimattoppmöte kan arrangeras någonstans i Sydamerika.

De våldsamma protesterna och förhandlingarna för att färdigställa Parisavtalet kan båda även ses som pusselbitar i övergången en fossilfri ekonomi som inkluderar alla. De senaste dagarnas händelser visar både hur viktigt och svårt det är att jämna ut förutsättningarna för rikare och fattigare länder såväl som länder med naturligt bättre och svårare förutsättningar för att nå uppsatta klimatmål.

Daniel Boman
redaktör, Aktuell Hållbarhet