Inte konstigt att strategin möts av skepsis

I veckan kom EU-kommissionen ut med en ny strategi för hormonstörande ämnen. Kemiindustrin är positiva, men miljörörelsen möter strategin med skepsis.

I veckan kom EU-kommissionen ut med en ny strategi för hormonstörande ämnen. Enligt strategin avser EU-kommissionen att se över EU:s olika regelverk om hormonstörande ämnen, för att göra lagstiftningen mer konsekvent och säkerställa att den är tillräcklig för att skydda människors hälsa och miljön.

Kemiindustrins branschorganisation Cefic reagerade positivt på möjligheten att vara med och påverka lagstiftningen. Ett par miljöorganisationer, som också de får vara med i processen, uttryckte sig dock skeptiskt. Inte så konstigt kanske. EU-kommissionen har inte direkt gått i bräschen för att skydda medborgarna och miljön mot hormonstörande ämnen.

I december 2013 gick EU-parlamentets och ministerrådets tidsfrist ut för när EU-kommissionen skulle ha tagit fram vetenskapliga kriterier för hormonstörande ämnen. Vetenskapliga kriterierna är nödvändiga för att EU ska kunna lagstifta om förbud och begränsningar av ämnena. 2015 hade dåvarande miljöminister Åsa Romson (MP) tröttnat på att vänta. Sverige stämde EU-kommissionen i EU-domstolen för bristande lagefterlevnad, och fick rätt. Men inte förrän sommaren 2017, alltså nästan fyra år för sent, var kriterierna slutligen klara.

Sverige och Danmark röstade nej till att anta kriterierna då de ansågs göra det alltför svårt att slå fast att ett ämne är hormonstörande. För det första ska det bevisas att ämnet har en skadlig effekt som innebär en förändrad morfologi, fysiologi, tillväxt, utveckling, reproduktion eller livslängd, hos en organism eller dess avkomma, ett system eller en population och som får konsekvenser i form av till exempel ökad känslighet för påverkan. För det andra ska det bevisas att ämnet påverkar hormonsystemet. Och för det tredje ska det bevisas att den skadliga effekten är en konsekvens av påverkan på hormonsystemet.

”Vi beklagar att kommissionen inte har lyssnat på den stora oro, framförd av Danmark, Sverige och andra, över att kriterierna som föreslås kräver en högre bevisnivå än någonsin tidigare jämfört med andra problematiska substanser, såsom CMR-ämnen, och inte på ett adekvat sätt speglar dagens vetenskapliga kunskap om hormonstörande ämnen”, skrev Sverige och Danmark i ett gemensamt yttrande.

Kriterierna infördes först i lagstiftningen om biocider, sedan i lagstiftningen om växtskyddsmedel. Tanken är att de framöver ska gälla i allt från leksaker till livsmedelsförpackningar. Och nu ska alltså EU-kommissionen se till att de hormonstörande ämnena hanteras konsekvent i alla delar av EU:s lagstiftning.

I den nya strategin skriver EU-kommissionen att de vetenskapliga bevisen för kopplingen mellan hormonstörande ämnen, mänskliga sjukdomar och effekter på djurlivet har stärkts. Men det finns ännu kunskapsluckor om hur stor påverkan kemikalierna har på förloppet jämfört med arvsanlag, näringsintag, livsstil och andra miljöfaktorer. Det finns också andra kunskapsluckor och vetenskapliga dispyter, bland annat om cocktaileffekter och huruvida det existerar någon säker tröskelnivå för hormonstörande ämnen, skriver kommissionen. Forskningspengar inom programmet Horisont ska nu användas för att täppa till några av de kunskapsluckorna.

Visst är det bra med forskning, men kunskapsluckor får inte bli en ursäkt för att inte begränsa ämnena tills kunskapen kommit ikapp, i enlighet med försiktighetsprincipen.

Det har nu gått 22 år sedan boken Our Stolen Future uppmärksammade världen på problemet med hormonstörande ämnen. Och sex år sedan WHO konstaterade att hormonstörande ämnen kan ligga bakom en ökad förekomst av stora folksjukdomar och andra besvär relaterade till kroppens hormonsystem, till exempel diabetes, fetma, prostatacancer och ADHD.

För varje år som går börjar nya foster växa i kvinnors magar, och nya barn inträder i de känsliga tonåren. Det är då riskerna med hormonpåverkan är störst, men när effekterna visar sig långt senare är det svårt att veta vilket bolag man ska stämma på sjukvårdskostnaden. Kanske är det bästa, återigen, att stämma EU-kommissionen.

Pernilla Strid
redaktör, AH Lag&Rätt