Investeringar i realkapital äter upp Sveriges koldioxidbudget

Sveriges koldioxidbudget kan vara tömd inom 50 år enbart genom investeringar i realkapital såsom byggnader och infrastruktur. Dagens investeringsnivån lämnar knappt något utrymme kvar för produktion och konsumtion enligt en ny vetenskaplig studie.

Foto: Wikimedia/Holger.Ellgaard

Investeringar i realkapital såsom byggnader, infrastruktur, fabriker och maskiner riskerar att tömma hela Sveriges koldioxidbudget utan att lämna något utrymme kvar för produktion och konsumtion. Den slutsatsen drar två forskare i en ny vetenskaplig studie.
– Slutsatsen är rätt nedslående. Vi kommer konsumera upp vår koldioxidbudget på 50 år med nuvarande investeringsnivå men då använder vi upp den bara för investeringar. Vi vet att mycket koldioxid varje år går åt för produktion och konsumtion, men bara investeringarna skulle göra slut på vår andel av den globala koldioxidbudgeten, säger Eva Alfredsson, forskare på KTH, som har skrivit studien tillsammans med IVL-forskaren Mikael Malmeus.

Forskarna har undersökt såväl privata som offentliga investeringar i realkapital. Utöver koldioxid har de tittat på användningen av träråvara, järn, aluminium samt grus och sand som bland annat används för att göra cement och asfalt. Resultatet i studien visar att svenska investeringar redan i dag innebär en överutnyttjning av träråvara, givet att man tar hänsyn till ett globalt rättviseperspektiv.

Eva Alfredsson, forskare på KTH

– Vi överutnyttjar virke och trä som användning i investeringar redan i dag. Med tanke på hur mycket vi pratar om att vi ska över i en bioekonomi där vi ska använda mer trä ger detta anledning att fundera ett varv till, säger Eva Alfredsson.

För metaller är tidsperspektivet något längre, men om 200 år når vi en nivå för absoluta gränser där allt järn och aluminium som i dag finns tillgängligt har tagit slut. Långt innan dess måste vi ha övergått till cirkulära flöden.

Krävs ett stopp för ohållbara investeringar

Eva Alfredsson och Mikael Malmeus deltog i forskningsprojektet ”Framtider bortom BNP-tillväxt”, som målar upp fyra framtidsscenarion för en hållbar framtid. Där landade man i ett scenario med mycket tyngd på automatisering för ökad livskvalitet. Detta scenario förutsätter emellertid mycket investeringar i realkapital, vilket fick forskarna att fundera på hur hållbar en sådan utveckling egentligen är.

Forskarna skriver i studien att resultatet lyfter den obekväma frågan om hur mycket utrymme det finns för viktiga investeringar i mer hållbara byggnader och infrastruktur. En sak är i varje fall säker; Eva Alfredsson menar att det redan i dag krävs ett stopp för investeringar som är ohållbara på lång sikt.
– Vi behöver prata mer om hållbara investeringar än hållbar konsumtion. Investeringarna skapar ett behov av underhåll och utsläpp över tid vilket konsumtionen inte alltid gör. Den är här och nu men den kanske inte har den typen av svans framåt i tiden som investeringarna har. Vi behöver prata om hur vi ställer om samhället samtidigt som det krävs mer eftertanke och planering för detta, säger Eva Alfredsson.

Hon påpekar att det även behövs mer innovation för att nyttja befintliga byggnader och infrastruktur på ett mer effektivt sätt, vilket skulle kunna minska på behovet av nya investeringar i realkapital.

Det pratas mycket om att det krävs nya, stora investeringar för att ställa om till en hållbar ekonomi. Hur ska man se på detta givet era slutsatser i studien?
– BNP är ju investeringar och konsumtion. En lösning som vi ser är att man måste minska konsumtionsdelen och öka investeringsdelen för att på lång sikt ha möjlighet att konsumera på en högre nivå. Det är en tanke vi har i varje fall. Ska vi ha råd med alla de här investeringarna rent resurs- och utsläppsmässigt så måste vi minska allt vi kan på konsumtionssidan, säger Eva Alfredsson.

Som att exempelvis avstå flyget i dag för att kunna åka tåg i morgon?
– Ja, det kan man säga om man ska dra det till sin spets.