Klimatexperter talar ut om sitt flygande

• Rockström: Lösningen är inte att sluta flyga • ”Går inte att säga att jobbresor är mer ok” • ”Flyget inte värre än andra utsläpp”

Tre miljö- och klimatexperter talar ut om sitt flygande. Foto: Mostphotos/Stockholm Resilience Centre/Naturskyddsföreningen/Fossilfritt Sverige

Flyget har blivit något av den tydligaste symbolfrågan i klimatdebatten. Inför politiska stormöten och internationella toppmöten som i Davos väcks frågan om vilka transportmedel deltagarna väljer. Näringslivets ledare får svara på vad de tycker om att flyga och begreppet flygskam etablerade sig på nyordslistan förra året.

Hur ställer sig då de forskare, experter och politiker som oftast får peka ut vägen till en fossilfri framtid själva till sitt flygande? Aktuell Hållbarhet har frågat några av de tyngsta rösterna inom området och svaren tyder på en svår balansgång. Precis som många andra känner de ett eget ansvar. Men hur de väljer att göra skiljer sig också, från att försöka sluta flyga till att se flyget som en nödvändighet.

Här nedan berättar de om balansgången mellan att leva klimatsmart och att följa samhällets spelregler.

 Johan Rockström, chef för Potsdam Institute for Climate Impact Research:

Johan Rockström

Min personliga klimatskuld är alldeles för hög. Och det beror främst på det faktum att mitt vetenskapliga arbete – med att bidra till ny vetenskap och kunskap i omställningen till global hållbarhet och en koldioxidfri framtid för mänskligheten – är internationellt och kräver mycket närvaro och engagemang. Precis som alla andra har jag mina skäl. I mitt fall beror det på att jag ibland känner att jag måste träffa andra forskare i Kina eller Indien eller beslutsfattare i New York eller Paris. Det är ett stort problem och jag försöker minska resandet och istället använda videokonferenser eller Skype-samtal.

När jag fick frågan om mitt egna flygande fick jag dåligt samvete, eftersom jag var på Rockefeller Foundation Bellagio Center i Italien på ett möte för att driva på investeringar i koldioxidfria och uthålliga livsmedelssystem, dit jag hade flugit. Samma kväll höll jag dock en föreläsning för politiska ledare i ett möte i Wellington, Nya Zeeland via videokonferens. De vill anta de planetära gränserna som en vägledning för sin utveckling. Och åtminstone kunde jag undvika att flyga hela vägen dit.

Dessutom gör jag så mycket jag kan för att minska mina utsläpp. Jag cyklar till jobbet hela året och försöker använda kollektivtrafik så mycket som möjligt. När jag har möjligheten tar jag alltid tåget, det bästa möjliga transportsystemet. Men det kan givetvis inte kompensera utsläppen av växthusgaser som orsakas av interkontinentala flygtransporter. Så klimatforskare är precis som många andra människor, varken bättre eller värre (hoppas jag). Vi försöker anpassa vår personliga livsstil, men precis som de flesta av oss står vi inför stora utmaningar. Det är just därför vi behöver förändra inte bara personligt beteende, vilket är viktigt, utan våra samhällen och ekonomin helt och hållet. Vi behöver brådskande en ny industriell revolution som till ren teknik och gör hållbara transporter till reella alternativ. Det är inte något som endast vi som individer kan uppnå. Utifrån vetenskapliga insikter är det de politiska beslutsfattarna i världen som kan besluta om de avgörande förutsättningarna för innovation och ändra reglerna för energiproduktion, jordbruk och – ja – transporter.

Slutligen är min uppfattning att medan personliga ansträngningar att minska utsläppen av växthusgaser är viktiga, från att minska matavfall till mindre bilkörning och flyg, är jag övertygad om att sättet att lyckas med en omvandling till en hållbar framtid inte är att sluta med allt som vi associerar med en modern livsstil. Vi kommer inte att göra Sverige till ett koldioxidfritt samhälle genom att sluta flyga. Anledningen är att så länge som ”hållbarhet” uppfattas som likställt med ”uppoffring” (det enda sättet att vara ”bra” är att sluta göra saker som att flyga) är vi dömda att misslyckas. Vi måste göra frågan om en klimatsäkrad framtid till en del av en positiv och attraktiv framtidsvision. Och det kommer utan tvekan att inkludera vårt behov av, och intresse för,  flygresor. Vår utmaning är att göra det på ett hållbart och balanserat sätt.

(Skrivet av Johan Rockström och översatt från engelska av Aktuell Hållbarhets redaktion)

 

Johanna Sandahl, ordförande Naturskyddsföreningen:

Hur mycket flyger du per år och hur tänker du kring ditt flygande och klimatpåverkan?

Johanna Sandahl.

– Vissa år flyger jag inte alls, jag tror till exempel att det kommande året kommer att bli ett sådant år. Jag försöker istället resa på annat sätt, framförallt med tåg. I jobbet åker jag ganska ofta till Bryssel och dit går det ganska smidigt att ta sig med tåg, även om det förstås tar längre tid än att flyga.

Har ditt flygande påverkats av klimatdebatten?
– Ja, mitt resande har påverkats av klimatdebatten men inte enbart av den debatt som blivit starkare på sistone, utan av den debatt som miljörörelsen drivit i decennier. Jag har i hela mitt vuxna liv funderat över resval och valt bort flyget vid många tillfällen.

Finns det ”bättre” och ”sämre” skäl för att motivera flygandet?
– Hårdrar man det så är det klart det kan finnas ”bättre” och ”sämre” skäl: en akuttransport till ett sjukhus långt bort tror jag de flesta tycker är mer angeläget än en weekendresa för nöjesskull. Men ofta är det ju inte så glasklart och jag tycker inte att det går att säga att ”jobbresor är mer ok” eller ”vad jag gör på min fritid är väl inte så intressant”, det beror ju helt på syfte, omfattning, alternativa resmöjligheter etcetera. Men alldeles oavsett så är det viktigt att komma ihåg att de ”sämre” skälen är betydligt fler än de ”bättre”. De globala utsläppen behöver närma sig noll runt 2050 och där ingår även flyget. Det manar till att dra ner på flygandet så mycket som möjligt.

– I detta sammanhang tycker jag också att det är viktigt att också tänka på att vi som har möjlighet att flyga är en ganska liten global elit, de allra flesta av världens människor har aldrig satt sin fot på ett flygplan. Mot den bakgrunden är det väldigt svårt att försvara ett ständigt ökande flygresande från oss i Sverige.

Hur ser du på debatten om flyget och klimatet, utifrån flygets faktiska klimatpåverkan?

– Debatten om flyget och klimatet är viktig eftersom utsläppen från flyget ökar, till skillnad från utvecklingen i många andra sektorer, samtidigt som vi står ganska handfallna gällande styrmedel för att minska dem. Det är ett väldigt stort problem att flyget är så subventionerat (det betalar ju inte energi- och CO2-skatt som andra transportslag) och att det är svårt att ändra på grund av internationella avtal. Det är dels problematiskt för att en flygbiljett blir konstgjort billig men det blir också problematiskt för att lösningen nästan enbart kan hanteras genom individuella handlingar. För att komma åt flygets klimatkonsekvenser behövs istället kraftfulla politiska åtgärder.

 

 Svante Axelsson, nationell samordnare för Fossilfritt Sverige:

Hur mycket flyger du och hur tänker du kring ditt flygande och klimatpåverkan?

Svante Axelsson.

– Jag flyger inte så mycket och har årskort på tåget. Jag jobbar mest i Sverige och försöker även ta tåget ut i Europa när det fungerar. Samtidigt är inte flyget värre än andra utsläpp när man räknar in höghöjdseffekten, det intressanta är den totala klimatpåverkan och vad man till exempel äter.

Har ditt flygande påverkats av klimatdebatten?

– Jag har sedan länge tänkt på att sänka mina utsläpp och mitt flygande, så den senaste tidens aktiva debatt har inte påverkat mig speciellt mycket personligen. Det är intressant att opinionen ökar när det har brunnit i Sverige, när det tidigare har skett samma saker runt om i världen utan att det gett något större avtryck här. Den ökande opinionen är bra och viktig, men oron måste kanaliseras till politiska lösningar. Det är inte bara upp till privatpersoner att lösa problemen.

Finns det ”bättre” och ”sämre” skäl för att motivera flygandet?

– Absolut, det finns jättemånga viktiga möten som måste vara fysiska, exempelvis klimatförhandlingarna. En klimatkonferens kan på lång sikt sänka utsläppen mycket mer än en avstådd flygresa. Fritidsresandet är en annan sak, där kan man hitta alternativ till Thailandsresan. Sedan finns det flygresor i tjänsten som också är helt onödiga, då går det istället att använda sig av Skype- och telefonkonferenser och samtidigt få mer tid till annat, som att lägga barnen.

Hur ser du på debatten om flyget och klimatet, utifrån flygets faktiska klimatpåverkan? 

– Det är bra med en aktiv debatt, som privatperson handlar det exempelvis om hur man planerar sin semester. Men man får inte stirra sig blind på flyget. Transporterna på marken är betydligt lättare att lösa och det är där vi måste lägga krutet nu. Flygets påverkan skiljer sig inte heller från utsläpp i andra sektorer och flygandet i sig är inte hemskt. Det handlar bara om att snabbt få det fossilfritt. Den stora förändringen i närtid kommer vara bränslebytet och inblandning av biobränslen, vilket gör det dyrare att flyga och i sig dämpa flygköpen. Jag tror också på hybridplan på sikt och elflygplan för kortare sträckor. Norge ska till exempelvis elektrifiera hela sitt inrikesflyg till runt 2050. Det som är positivt med debatten är att den driver på utvecklingen och betalningsviljan för klimatlösningar. Men rörelsen är i sin linda och ganska omogen jämfört med vägtrafiken.