Kommentar: Ska statliga myndigheter och bolag vara medlemmar i intresseorganisationer?

Bör Swedavia vara medlem i branschorganisationen Svenskt Flyg som arbetar för att öka flygtrafiken? Eller bör det statliga bolaget i stället, som IVL föreslagit, få ett utökat ägardirektiv om att dämpa flygresandet? Det frågar mobilitetsexperten Anders Roth i en kommentar.

Det förs nu en politisk debatt om lämpligheten för det statliga flygplatsbolaget Swedavia att vara medlem i intresse- och branschorganisationen Svenskt Flyg. Det är en intressant och viktig fråga. En liknande diskussion var aktuell på 90-talet. Då gällde frågan dåvarande Vägverkets medlemskap i branschorganisation Svenska Vägföreningen (som numera är nedlagd och där förre finansministern Kjell-Olof Feldt var ordförande under en period). Efter en motion i riksdagen 94/95 togs frågan upp i Konstitutionsutskottet som rekommenderande att frågan skulle behandlas av den förvaltningspolitiska kommissionen. Så blev det, men i kommissionens slutbetänkande; I medborgarnas tjänst, SOU 1997:57, finns inget entydigt svar på den ursprungliga frågan. Kommissionen vill i stället ”…betona vikten av öppenhet, insyn och offentlig debatt i frågor som behandlas i olika informella samarbetsorgan och ”nätverk”. Enligt kommissionen bör vidare ”…riksdagen spela en ökad roll i förvaltningspolitiken och särskilt i det internationella samarbetet.”

Kommissionen ansåg också att politiken bör sträva efter att all statlig verksamhet så långt möjligt har en gemensam förvaltningskultur och förvaltningsetik. Samtidigt betonar man behovet av samverkan mellan statliga organ och andra aktörer i samhället.

Troligen insåg kommissionen att dessa ord fortfarande lämnade vissa samarbeten och medlemskap i gråzonen då man rekommenderade ”att förvaltningsmyndigheternas möjligheter att ingå avtal och delta i föreningsbildning och bolagsbildning bör klarläggas.”

Vad hände då med Vägverkets medlemskap i Svenska Vägföreningen? Jo, dåvarande generaldirektören Jan Brandborn bestämde själv att Vägverket skulle lämna föreningen och så blev det någon gång i slutet av 90-talet.

Det finns dock en viktig skillnad mellan dåvarande Vägverket och nuvarande Swedavia. Vägverket var en myndighet och Swedavia är ett statligt bolag med större svängrum. Swedavia styrs dock av sina ägardirektiv från staten via näringsdepartementet och som förslag till åtgärd har en IVL-rapport finansierad av Trafikverket beskrivit att Swedavia bör få ett utökat ägardirektiv om att verka för en dämpning av flygresandet för att på ett mer allsidigt sätt arbeta för de trafikpolitiska målen.

Om en sådan översyn av ägardirektiven kommer till stånd kunde det ju också vara lämpligt att samtidigt föra en politisk diskussion med syfte att klarlägga såväl förvaltningsmyndigheters som statliga bolags rätt och möjligheter att delta i föreningar och organisationer. Det kan ju vara på sin plats – 21 år efter den förvaltningspolitiska kommissionens slutbetänkande.

Anders Roth
mobilitetsexpert, IVL Svenska Miljöinstitutet